– Titta på henne, det stackars lilla offret!

Den kvinnliga poliskollegan rasade mot den våldtagna Sihem Souid. För polisen Sihem hade gjort det oförlåtliga: berättat offentligt om rasism och maktmissbruk inom franska polisen. Men istället för att ge upp skrev hon en bok.

– Jag sökte mig till polisen för att jag var idealist.Visst hade jag hört talas om rasism och sånt inom kåren, men jag tänkte att det rörde sig om enstaka, isolerade fall.

Sihem Souid tar emot i sin lägenhet i Parisförorten Orly. Hon är hemma – sedan december är hon avstängd från arbetet. Imorgon är hon kallad till polisens disciplinnnämnd och redan i eftermiddag ska inrikesmininster Brice Hortefeux hålla ett krismöte kring hennes fall, berättar hon.

– Ministern förnekar inte fakta men han förebrår mig för att ha offentliggort det hela, förklarar hon.

Slåss för rättvisa

Formellt sett är Sihem inte avstängd på grund av boken hon gav ut i höstas, ”Omerta inom polisen”. Den kontrollerades av flera advokatkontor innan den släpptes och ingen har heller polisanmält innehållet. I stället grundar sig avstängningen på att hon fört fram vad som anses vara polisens interna angelägenheter i stålkastarljuset via media. Den här dagen är det också extra trångt i hennes vardagsrum. Ett reportageteam från tv-kanalen France 2 följer henne en hel dag.

Ingenting förutsade egentligen hennes väg från anonym förortsmamma och polis till nationell mediakändis. Utom kanske en sak:

– Jag har aldrig accepterat orättvisor.

Maktövergrepp

Sihem Souid hade ett bekvämt jobb på Parisflygplatsen Orly när hon bestämde sig för att byta bana.

Efter en snabbutbildning till vad hon själv benämner som ”lågbudgetpolis” sökte hon till gränspolisen på flygplatsen.

Till en början gick allt över förväntan. Hon var motiverad och entusiastisk, gjorde ett bra jobb och älskades av sina chefer. Hon fick allt mer ansvar.

Men snart märkte hon att allt inte stod rätt till. Som vissa kollegors rasistiska ordval när de pratade om flygresenärerna från Afrika. En rasism som i vissa fall urartade i direkta maktövergrepp och som också spillde över på henne själv och andra poliser med utländskt påbrå.

Homofobi

Snart fick hon också upp ögonen för den utbredda homofobin och bevittnade hur ett lesbiskt polispar trakasserades av sin överordnade. Eller hur kollegor undanlät att informera flyktingar om deras asylrätt, eller fabricerade misstankar om passförfalskningar. Allt för att få upp avvisningsstatistiken.

Snart insåg Sihem också att det pågick en organiserad korruption med maffialiknande metoder i chefskorridoren. Och den kanske värsta insikten: att det var rasisterna, homofoberna och översittarna som blev befordrade medan deras offer slängdes ut i kylan.

Samma sak hände med henne själv när hon började påpeka missförhållandena och kräva förändring. För inom polisen håller man varandra om ryggen,förstod hon. Cheferna tog snabbt sin hand ifrån henne och hon blev utryst och utsattes för påtryckningar.

Våldtäkten

Det fick henne dock inte att göra avkall på sina krav, tvärt om. När det inte gick att nå förändring internt polisanmälde hon och sex kollegor tillsammans sina överordnade och lämnade in en anmälan till franska diskrimineringsombudsmannen.

I november 2009 omplacerades Sihem till Parispolisens brottsförebyggande enhet, där hon till sin glädje mötte en helt annan attityd hos kollegorna. Hon trodde att hennes liv äntligen började komma på rätt köl igen.

Men bara några månader senare skulle allt rasa samman på nytt. En kväll när hon var på väg hem till några vänner överfölls hon på gatan och våldtogs.

Vid andra förhörsomgången hos polisen, då den gripne gärningsmannen var närvarande, hade hennes interna rykte hunnit kapp henne.

Ville hon verkligen skicka den trevlige unge mannen i fängelse, han som har både jobb och hus och ska gifta sig om en månad?

– Dessutom är han snygg, eller hur? fortsatte förhörsledaren och undrade vad som egentligen bevisade att inte Sihem varit pigg på det hela.

– Jag ska se till att du får sparken från polisen!

Våldtäktsmannen blev tillslut så illa berörd att han erbjöd sig att lämna rummet.

Lagförslag

Om denna mardrömsresa av övergrepp berättar Sihem Souid i sin bok ”Omerta inom polisen” som hon beslutade sig för att skriva efter våldtäkten. Att bryta tystnaden och få till stånd en förändring har varit hennes drivkraft.

Att hennes situation tyvärr inte är ett undantag har hon förstått.

– Sedan boken kom ut har jag fått brev från poliser runt om i Frankrike som berättar om liknande eller värre händelser.

Ett av skälen till situationen tror hon är den nuvarande regeringens siffer-politik. Polisen får helt enkelt statistiska mål från högsta ort, som hur många avvisningar och utvisningar som ska genomföras på ett år.

– Sifferpolitiken kräver att vi ska vara ett slags vinstdrivande snabbköp istället för i medborgarnas tjänst, konstaterar hon.

Men varför tvekar myndigheterna att göra något åt alla uppenbara missförhållanden inom kåren?

– Att erkänna de här beteendena innebär att man rör vid själva makten. Men om man sanktionerade de här beteendena skulle man förbättra medborgarnas bild av polisen. Nu växer istället klyftan mellan polis och invånare år efter år.

Istället efterlyser Sihem Souid mer förebyggande arbete och mer utbildning kring etiska frågor för blivande poliser. En del resultat har hon redan nått. Hennes mest korrupte chef har fått gå och inom gränspolisen har vissa förändringar genomförts. Dessutom har hon skrivit ett lagförslag om att införa en självständig, etisk kommitté inom polisen. Förslaget har lagts i franska nationalförsamlingen av kommunistpartiets ledare Marie-George Buffet.

”Monster”

Hur det gick för Sihem i polisens disciplinnämnd nästa dag undrar kanske någon? Franska medier meddelar att nämnden beslutade att skjuta fram mötet. En liten delseger för Sihem, som nu får mer tid att förbereda sitt försvar. Å andra sidan vet hon inte vad som kommer att hända efter 31 mars, då hennes avstängning tar slut. Hon är dock ganska övertygad om att den kommer att förlängas – i värsta fall helt utan lön.

– Jag slåss mot monster, säger hon en aning uppgivet i telefon.

Ändå står hennes mål fast:

– Jag vill förbli polis, jag älskar mitt jobb.