Hej, Malin Träff, från föreningen Freshest som står bakom Celebration of Womanhood, varför ska ni hylla kvinnligheten?

– Ja, det där är tydligen väldigt provocerande. Varför vill ni förstärka utanförskapet, undrade folk förra året, när vi arrangerade Celebration of Womanhood för första gången. För oss handlade det om att få synas och om att få göra det på våra villkor. Min kollega Talia (Gallegos, initiativtagaren till Freshest) hade dragit igång ett projekt i skolorna som innebar workshops där hon förde samtal om bland annat sexism och stereotyper inom hiphopen. Och även om det var kul och intressant var det väldigt tunga år eftersom det innebar ett djupdykande i väldigt svåra frågor. Så hon kände att det var dags att göra något upplyftande. Talia startade en egen plattform, en plats där vi får synas och göra det på vårt sätt. En egen scen för att lyfta fram kvinnor och visa hur himla många skickliga dansare det finns men som inte fått så mycket utrymme att synas.

Vad är det för motstånd ni mött?

– I streetvärlden talas det hela tiden om kärlek och respekt. Det går nästan som ett mantra. När vi började prata om problem och ifrågasätta strukturen uppfattades det som att vi förstörde och som att vi var emot ”kärlek, respekt och unity”. Det var inte så mycket vad vi pratade om som folk reagerade på utan att vi pratade över huvud taget. Att tala om hur det ser ut uppfattas som att intellektualisera på ett sätt som inte är hiphop.

.

– Det finns en stark tradition och respekt för det som varit och ibland kan den, i våra ögon, stå i vägen för fortsatt utveckling. Att många av de som sitter på makt och nyckelpositioner hänvisar till ”kärlek och respekt” som den enda rätta vägen är ingen överraskning eftersom det stärker deras roll som de mest inflytelserika. Att ifrågasätta strukturer och få dem att luckras upp innebär ju att makten förmodligen förflyttas. Det skulle ju inte vara till deras fördel. I vår miljö är de flesta förebilderna och arrangörerna vuxna män. Medan huvuddelen av de som går på streetdansskolorna och därmed finansierar hela verksamheten är unga tjejer. Och det kan man ju tycka är lite knasigt. Vi har fått otroligt mycket skit för att vi har börjat prata om dessa strukturer. Vi var i chock, faktiskt, över att det var så himla provocerande. Det är provocerande att vi gör det vi gör och det är särskilt provocerande att vi är kvinnor, att vi är småbarnsmorsor och att vi tar platsen, vi får den inte.

Vad hoppas ni uppnå med Celebration of Womanhood?

– Vi vill inspirera. Det är absolut vårt huvudsakliga syfte. Att ge förebilder till alla unga tjejer som är verksamma. Och så vill vi få folk att öppna ögonen för hur det ser ut. Medvetenhet, ifrågasättande, kritiserande, ansvarstagande är våra ledord. Vi vill att det här evenemanget ska kännas positivt och vill fokusera på framtiden och på vad vi tillsammans kan förbättra.

Vad väntar publiken?

– Kvinnor! Det är stor skillnad bara det… Kvinnor som inte är med för att de ”är bra för att vara tjejer” utan för att de är grymma och kanske tom grymmast på det de gör. Den första dagen är det workshops i dj-ing, breaking och entreprenörskap. Och de är billiga så att alla ska ha råd att gå. Sedan är det panelsamtal – vilket i sig är väldigt färskt i den här världen – om förebilder, sterotyper och ansvar. Och den andra dagen är det föreställningar. Till föreställningen har vi handplockat artister som jobbat fram ett nummer utifrån temat. en mix av dansare, skådespelare och musiker som representerar sig själva och sin ståndpunkt under sina minuter på scen. Där har vi förstås fått frågan om inte män får vara med. Och män är hjärtligt välkomna om de kan presentera ett nummer i enlighet med temat, det vill säga att hylla kvinnan. Det räcker inte med att komma och inte agera direkt förnedrande. Lika många kvinnor som män har blivit nekade av samma anledning – de håller sig inte till temat.