I förra veckan kunde vi läsa att det kanske är svensk ammunition som har riktats mot civilbefolkningen i Egypten. Samtidigt som många uttrycker sitt stöd för demokratirörelsen i Nordafrika och Mellanöstern säljer Sveriges regering krigsmateriel till andra länder för miljontals kronor per svensk. Sveriges vapenexport är del av ett enormt samhällsproblem, nämligen en djupt förankrad, normbildande militaristisk säkerhetspolitik.

Dagens säkerhetspolitiska strategi tar avstamp i att våld kan lösa konflikter och att människors säkerhet är beroende av vapen. Vid en närmare anblick är det tydligt att dessa utgångspunkter har mer med föreställningar om maskulinitet än med verkligheten att göra.
Det är med argument som utgår från styrka, beskydd och makt som stater anser sig motiverade att ta till våld. Kopplingen mellan dessa utgångspunkter är starka och den militaristiska säkerhetsstrategin är på så vis maskulint kodad.

Även om maskuliniserade ideal finns inneboende i den militära våldstrategin framställs den som neutral och diskuteras därför alltför sällan; så djupt förankrad är den att den tas för självklar. Allt för länge har vår världsbild präglats av föreställningar om att ett militärt försvar är den bästa garanten för människor säkerhet. En föreställning som har förödande konsekvenser.

Det våld som den militära strategin resulterar i drabbar hela befolkningen, men innebär också vissa skillnader mellan män och kvinnor. Kvinnors roll som vårdare och objekt förstärks i krigstider, eftersom män försvinner ut i stridande förband. Vårdansvaret belastas också hårt av det ökade antalet sårade i samhället. Vissa militära strategier slår dessutom oproportionerligt hårt mot kvinnor, som sexuellt våld och våldtäkter, taktiker som används för att kontrollera och förnedra fienden.

Även män och pojkar utsätts systematiskt för våld som en direkt följd av förhärskande föreställningar om maskulinitet och uppfattningen om män som beskyddare. Denna uppfattning gör nämligen obeväpnade män och pojkar till potentiella hot och måltavlor, vilket gör att de löper särskilt stor risk att dödas.

En av de mest allvarliga konsekvenserna av att den militära strategin passerar obemärkt är att de militära utgifterna ökar kraftigt, samtidigt som människor blir alltmer osäkra på grund av spridningen av vapen. Stora hål finns också inom andra budgetområden, hål som skulle kunna fyllas om slöseriet i militära medel skulle upphöra. Istället innebär bristen på resurser inom vissa områden istället stora säkerhetshot för världens befolkning såsom brist på vatten, sjukvård och mat.

Bristen på mödrahälsovård leder till att 1 500 kvinnor dör på grund av graviditeter eller i barnsäng varje dag. Ett års militära utgifter i världen motsvarar 43 gånger så mycket som krävs för att uppnå universell sexuell och reproduktiv hälsa. Världsbanken uppskattar att det behövs ungefär 86 miljarder kronor för att uppnå jämställdhetsarbetet i världen som det är formulerat i Milleniemålen, vilket motsvarar 0,08 procent av världens militära utgifter förra året.

Trots den militära strategins förödande konsekvenser ligger Sverige i topp när det gäller att rusta upp världen. Under 2009 exporterades försvarsmateriel för 13,5 miljarder kronor och Sverige är numera världens näst största krigsmaterielsleverantör per capita; 1,5 miljoner kronor per svensk. Statsminister Fredrik Reinfeldt försvarade så sent som i fredags förra veckan svensk krigsmaterielexport med att svenska försvaret inte kan bära en egen försvarsindustri utan är beroende av att företagen också kan exportera.

Feminister har en unik möjlighet att genomskåda en svensk utrikes- och säkerhetspolitik som fortfarande är rotad i ett förlegat militaristiskt perspektiv. Det är hög tid för Sverige att föra en feministisk och antimilitaristisk säkerhetspolitik som skulle skapa säkerhet för befolkningen.