I veckan kom Rädda Barnens rapport om barnfattigdomen i Sverige. Klyftorna mellan de rikaste och de fattigaste barnen ökar. Elisabeth Dahlin, Rädda Barnens generalsekreterare, menar att Sverige bryter mot barnkonventionen.
Hur ser barnfattigdomen i Sverige ut?
– Det är barn som lever i familjer med försörjningsstöd, och i familjer med låg inkomststandard, ungefär i nivå med socialbidragsnormen. Barn vittnar för oss om en känsla av att ständigt stå utanför. När klassen åker skridskor på friluftsdagen, för att alla förväntas ha utrustning. Att inte åka med på skolresan för att det kräver bidrag till klasskassan.
– Barn som råkar ha fattiga föräldrar ges inte samma möjligheter till att kunna klara av sin utbildning, få utvecklas genom meningsfulla aktiviteter på sin fritid eller ens få äta sig mätta eller få varma skor till vintern.
Vad säger du om kritiken mot att ni använder ordet fattigdom när fattigdomen är så mycket större i andra länder?
– Barnkonventionen gäller alla barn i ett land. Vi jämför alltså hur barn har det i Sverige baserat på officiell statistik. I lönerörelserna jämför man inte svenska löner med dem i till exempel Bangladesh, utan inom Sverige.
– Det finns stora skillnader mellan kommunerna och också mellan olika stadsdelar i storstäderna. Dessutom ser vi att skillnaderna mellan barnen ökar, vilket inte är acceptabelt. Det är hög tid att ta tag i frågan.
Är det inhemsk politik eller faktorer i omvärlden som påverkar fattigdomen i Sverige?
– Ytterst handlar det om en politisk vilja att sätta barnen i fokus. Framförallt räcker de sociala skyddssystem inte till för dessa barn. Skillnaderna för det stöd barnen kan få varierar också beroende på i vilken kommun de råkar bo.
Hur påverkar det barnen på sikt att växa upp i fattigdom?
– Barn som vuxit upp i fattigdom påverkas av det resten av livet. Därför måste något göras omedelbart- barn är här och nu!
Bör för frivilligorganisationerna engagera sig mer för barnen?
– Frivilligorganisationer kan – och gör – mycket bra som är bra men ska inte ersätta stat och kommun. Vi vill inte se ett samhälle där allmosor ska delas ut till behövande, utan där alla barn i vårt land ska kunna växa upp och utvecklas efter sin förmåga. Det handlar om barns rätt, inte om att skänka till behövande.
Hur kan barnfattigdomen i Sverige minska?
– Ett första steg är en nationell handlingsplan mot barnfattigdom, den kan riksdag och regering besluta sig för att ta fram. Vidare behövs tydliga kriterier för hur kommunerna ska stödja barn i fattigdom.
– Att ta bort avgifterna i skolan är ytterligare ett sätt, det minskar inte barnens fattigdom men utsattheten minskar.
Intervjun är också publicerad i Akademikern nr 2/2011
