Sugen på att sy din egen synt? Eller åtminstone se om det är möjligt? På syntjuntans dag på Kulturhuset i Stockholm förenas konstmusik och sömnad sömlöst, lovar arrangörerna.
I morgon, lördag, kan syntentustiaster med fäbless för experimentell musik i kombination med textilarbete få sitt lystmäte.
Syntjuntans dag på Kulturhuset, en manifestation för ny musik och nya instrument, erbjuder work shops, konsert och samtal. Bakom Syntjuntan hittar vi Ann Rosén, Ida Lundén och Lise-Lotte Norelius. Sedan 2008 har de arbetat med konceptet.
– Vi är tonsättare, musiker och ljudkonstnärer som spelar experimentell konstmusik, mycket elektroniskt, säger Ann Rosén. Vi håller alla till på Fylkingen, det är där vi har träffats och börjat jobba tillsammans. Man behöver hjälp och det är roligt att jobba ihop, vi satt hemma hos varandra och någon sa att det här är som en syjunta, det var så det föddes.
Det var på Norbergfestivalen 2009 som verksamheten startade utåt, standardformatet är konsert och workshop i kombination. Då får deltagarna sy en synt och sen spela tillsammans, kanske göra en låt var. Och ibland medverka under Syntjuntans spelningra.
Hur syr man en synt?
– Med nål och tråd. Man får ett kit som innehåller en tygbit eller plastbit som man kan sy på, sen innehåller det en beskrivning, ett litet kretskort, en kondensator, ett fotomotstånd, nål, ledande tråd, plus tre små brickor för att koppla ihop med sladdarna.
Ann Rosén hade hållit på en del med textil innan och gillade idén med att sammanföra just textil och elektronik.
– Framför allt det där med att det är två olika världar som möts, traditionellt sett. Typ manligt, nördigt att bygga elektronik och att sy är typiskt kvinnligt, om man är generaliserande. Det är roligt att sätta ihop det. Det är också bra att kunna sy istället för att löda, om du ska ha en workshop med lödkolvar måste du först lära dig att löda, sy i en knapp kan de flesta. Våra deltagare är 10-12 år och uppåt, alla kan vara med. Män och kvinnor, barn och vuxna, ingenjörer och hårfrisörer.
Så ni riktar er inte bara till kvinnor och tjejer?
– Nä, vi vill bara visa att man kan göra så här, och uppmuntra fler kvinnor att hålla med sådant de kanske normalt inte gör. Det är mest killar som spelar den här typen av musik, vi vill säga att man kan hålla på med sådan här musik. Och att vi vill nå en bredare publik, vi vill ju ha fler som kommer och lyssnar när vi spelar.
Lördagens minifestival innehåller fyra konserter med flera inbjudna musiker, till exempel pianisten Kristine Scholz, som kommer att spela på en flygel med tovade pedaler och små motorer, och elgitarrkvartetten Krock. De kommer att framföra verk skrivna av Syntjuntan speciellt för minifestivalen, och ackompanjeras av Syntkretsen, som utgörs av alla som någon medverkat i Syntjuntans workshops.
Hur kom du in på den här typen av musik?
– Jag har en bakgrund som bildkonstnär och sedan 90-talet har jag jobbat med ljud och rört mig i sådana kretsar. Det var naturligt för mig, jag spelar inget annat instrument. Jag gillar att man kan jobba med så mycket, jag spelar både själv och jobbar gärna med andra musiker. Det är spännande, en fantastisk värld att lyssna på och upptäcka.
En utställning med textila motstånd och en presentation av projektet Textilt motstånd, som är ett samarbete med textilhögskolan i Borås, är andra punkter på programmet.
