De europeiska regeringarna pratar inte gärna om libyska NTC-rådets första löfte efter Gadaffis död att alla lagar ska baseras på Sharia och polygami tillåtas.

– Som om alla de som kämpat för frihet och alla som dött i kampen stridit för rätten till polygami?

Inte heller pratar de särskilt mycket om övergreppen som begåtts av rebellsidan.

– De sade inte ett ord, bara någonting väldigt svagt. De skulle ha anmält rådet direkt för brott mot mänskligheten. Direkt. Som de gjorde med Gadaffi. När mänskliga rättigheter kränks – säg det, oavsett om det är jag eller du. Europa måste bevisa att omtanken om mänskliga rättigheter gäller oavsett var kränkningar sker.

Krig utan slut

Nawal Yazeji har jobbat för kvinnors rättigheter i Syrien ett halvt sekel, sedan hon var 16 år. Nu kräver kvinnorna att dödandet upphör, och hon är säker på att förändring är på väg, oavsett om regimen står eller faller. Men läget är kritiskt. Det värsta, säger hon, vore inbördeskrig. Och hon är rädd att allt våld skapar acceptans för en internationell, militär intervention.

– Syriska människors största rädsla är ett libyskt scenario. Alla oppositioner, innanför och utanför Syrien, har sagt att vi inte vill förstöra staten. Alla känner till Syriens särskilda kontext och att den skiljer sig från Libyen. I Syrien har vi många olika folk. Vi har sekter, vi har kurder, vi har alla sorters orientaliska folk. Så om ett inbördeskrig startar går det inte att få slut på.

Och, poängterar hon, det går inte att ignorera att många militärer dödats också. Det finns militärer som deserterat och säger att de vill skydda demonstranterna genom att skjuta mot armén.

– Men demonstranterna är fortfarande ute efter fred. De har inga vapen. Det är därför vi, kvinnorna, kräver ett slut på dödandet. Oavsett vem som gjort det vill vi att våldet ska upphöra. Det första syriska folket krävde var reform, värdighet, frihet, inget annat. Vi började så, varför ska vi sluta som Libyen? Vi måste hitta en väg.

Kam för fullständiga rättigheter

Nawal Yazeji ser inga möjligheter att undvika det som händer i alla länder efter revolutioner, och som bevisats igen exempelvis i Egypten och Libyen – att kvinnors röster inte längre efterfrågas när konstitutioner ska skrivas, att de förväntas gå tillbaka till traditionella roller som om revolutionen inte gällde också deras medborgerliga rättigheter.

– Kvinnors rättigheter är det enda område som kopplas till religion och tradition i arabvärlden, berättar Nawal Yazeji. Ingen pratar om religion när det gäller ämnen som politiskt deltagande, utbildning eller ekonomi. I Syrien har till exempel kvinnor full rätt till utbildning, till politiskt deltagande och till sysselsättning men dessa rättigheter begränsas i praktiken. Vi kan inte förändra kvinnors rättigheter så länge det patriarkala systemet finns kvar.

Nawal Yazeji uppmanar de europeiska länderna att förespråka och stödja uppbyggnaden av demokratiska, sekulära stater.

– Det är inte lätt, men med den proteströrelse som pågår har något hänt. Förr betraktades sekularism som något oetiskt, och religiösa krafter använde det som argument för att sekularism inte är något för muslimer. Men nu börjar folk tvivla på det här. De har hört tunisier prata om sekularism och vi har det turkiska exemplet som fått människor att börja tänka. I en del länder kan du inte ens uttala ordet, men i Syrien har det aldrig varit så, till och med Assad har sagt att vi är ett sekulärt land. Så är det inte som i övriga arabländer där man kan bli hotad om man pratar om sekularism.

Demokrater blinda för ojämställdhet

Men efter alla år av totalitär regim är det civila samhället svagt, det finns inga organisationer, inga politiska partier, bara namn på partier, varav ett, det kommunistiska, har varit riktigt stort och starkt, men försvagats av 40 år i allians med regimen.

– I stället öppnade man dörren vidöppen för fundamentalister. De enda som är organiserade nu är de islamistiska krafterna. Så även om vi kommer förbi den här kritiska perioden, även om vi vinner kampen kan vi inte undvika ett bakslag för kvinnors rättigheter. Därför pratar jag om konstitutionen, och demokratiska friheter för oss, för jag förväntar mig att kvinnor kommer att ha en allvarlig kamp även efteråt. Till och med demokratiska krafter, titta på oppositionsrådet, hur många kvinnor finns med där? En, eller ett fåtal, några är anonyma, men inga politiska tidningar nämner det här. Så inte ens demokratiska krafter lyfter frågan om vad som ska hända med kvinnors medborgerliga rättigheter.

Stoppa dödandet!

Samtidigt stöder Nawal Yazeji och andra kvinnorättsaktivister Arabförbundets försök att sätta tryck på Assad-regimen. Nästa vecka ska de arabiska ländernas utrikesministrar mötas.

– Det betyder kanske att det senaste initiativet från arabförbundet börjar implementeras, låt oss hoppas, för vår erfarenhet från Irak och Libyen och andra länder gör det viktigt överväga noga innan man går vidare med våld istället för att förhandla. Stoppa dödandet! Inget dödande!