Att hoppa tandemhopp kräver mod och är idag en populär present att ge till sin kompis som ska gifta sig eller till mamma på 50-årsdagen. Gunlög Edgren är Nordens enda kvinnliga tandempilot.

Tandempiloten spänner fast passageraren i en sele och sköter hela hoppet. Passageraren behöver bara följa med och falla ut ur ett flygplan på 4000 meters höjd.

Med nära 25 år i sporten och över 4000 hopp har Gunlög erövrat de flesta roller man kan ha som hoppare. Hon är, förutom tandempilot, även kursinstruktör, AFF-instruktör, hoppmästare och ansvarig för elitfrågor. I en mansdominerad sport har hon kommit extremt långt.
Det hela började för ungefär 25 år sedan när Gunlög följde med en bekant till hoppfältet i Lund.

– Jag lärde känna de som var med i fallskärmsklubben och alla var jätteöppna och goa och trevliga, berättar hon. Jag fick följa med i flygplanet och titta när kompisarna skulle hoppa. Jag såg hur det gnistrade i ögonen på dem och blev avundsjuk. Så ville jag också känna! Jag ville veta vad det var som gjorde att deras ögon gnistrade.

En vecka senare hade Gunlög skaffat läkarintyget som behövdes och anmält sig till kursen för att få sitt fallskärms-certifikat. Hon minns sitt första första hopp med viss fasa.

– Jag var totalt livrädd! säger hon och skrattar. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv! Men jag har heller aldrig fått en större adrenalinkick än då. Jag fick black out precis när jag skulle hoppa ut. Jag minns att jag håller i mig i vingstöttan och sätter fötterna på hjulet utanför planet. Jag skulle få en klapp på axeln av instruktören som signal för att jag skulle släppa. Det var automathopp med utdragslina. Jag kommer ihåg att jag fick en klapp på axeln och sen måste jag ha släppt. Nästa grej jag kommer ihåg är att fallskärmen är nästan helt utvecklad. Men när jag hängde under skärmen för första gången så var jag störst, bäst och vackrast! Jag blev biten direkt. Det var en adrenalinkick som var helt otrolig och det var det som drev mig att fortsätta.

Inga tjejlag

Gunlög fortsatte entusiastiskt med hoppningen, men berättar att det i början handlade mest om att våga.

– Jag brukar säga till mina elever att jag var livrädd mina första hundra hopp. De brukar inte bli så glada när jag säger det.

Ett problem i början var hennes vikt. Hon var helt enkelt för lätt för att det skulle vara enkelt att hålla balansen, men tillslut lärde hon sig att bemästra luften. Efter ungefär fem år funderade hon på att sluta för hon kände att hon inte kom någonstans. Men så bildade hon ett lag som gjorde formationshopp. Då fick hon tillbaka gnistan och kände att hon lärde sig någonting.

– På den här tiden fanns det väldigt få tjejer i sporten, men vi var i alla fall fyra stycken som bildade ett lag. Alla killarna i klubben slog vad om hur kort tid det skulle dröja innan vi skulle bli osams och splittras. Men det laget hade vi i tre år. Rena tjejlag fanns inte då, vi var det första. Det var jätteroligt och väldigt lärorikt. Det bästa sättet att bli bättre på är att hoppa med andra.

1996 startade en klubb i Tullinge som hette Frifallsskolan som tidigare varit verksam i Västerås och Gryttjom.

– Jag var med och hjälpte till i uppstarten och i samband med det bestämde jag mig för att bli tandempilot. För att få göra det måste man bli godkänd av sin chefsinstruktör. Tandemexaminatorerna som utbildar måste också godkänna en och jag har hört i efterhand att det var en kille där som hade sagt nej för att han trodde inte att jag skulle orka. Jag jobbade på Citymail under den här tiden och lyfte ungefär ett ton om dagen. Jag var helt enkelt väldigt överkroppsstark. En av de andra examinatorerna sa till killen som sa nej att ”Gunlög är nog starkare än många utav killarna som hoppar tandem”. Då var det inga problem längre.
Det finns flera anledningar till att det finns så få tandempiloter som är kvinnor, tror Gunlög.

– Dels så är det är ju fysiskt tungt, säger hon. Utrustningen väger 25 kilo och så har man någon som kanske väger 80 kilo som ska åka med. Sen finns det ju inga förebilder heller. Skulle det finnas ett gäng tjejer som är tandempiloter så skulle andra tjejer se att det går. Jag försöker peppa andra tjejer till att bli tandempiloter. Jag försöker få dem att också vilja, för jag tycker det skulle vara roligt om det fanns fler. För som det är nu så är jag den enda tjejen i Norden som hoppar tandem.

Motarbetade

I Sverige har det funnits kanske fem kvinnliga tandempiloter genom tiderna.
Könsfördelningen har blivit mycket bättre sedan Gunlög började hoppa, men fortfarande är det relativt få tjejer jämfört med killar som börjar.

– Om det är en kurs med tio deltagare så är det en, max två, tjejer, säger hon. Däremot så tror jag att de tjejer som börjar faktiskt fortsätter. Det är fler killar som droppar av än vad det är tjejer. Kanske beror det på att många killar har ett behov av att hävda sig. De tar sitt cert och hoppar några gånger för att kunna säga att de har gjort det medan tjejerna vet att de vill hoppa och de slutar inte.

Tidigare i år försökte Gunlög tillsammans med kompisen Karin hålla en kurs för enbart tjejer med två tjejer som instruktörer.

– Då kunde vi ha varit med och pusha och peppa och verkligen se till att de fortsätter.
De la fram det som förslag i klubben men fick inget gehör.

– Det var mest Karin som drog i det där eftersom det var under en period då jag reste mycket, säger Gunlög. Jag tror att det var så att de på klubben tyckte att det var onödigt att ha en sådan kurs. Vi blev lite motarbetade faktiskt. En del killar tyckte ”jaha, ska vi ha killkurser då också?”. Men jag tror att skulle jag fråga killarna i klubben om de vill ha fler tjejer som hoppar så skulle de nog säga ja, säger hon och skrattar.

Anmälningar ramlade in

Gunlög har tidigare tillsammans med ett av sina lag, 4Pleasure som vid tiden var svenska damlandslaget, hållit läger för bara tjejer just för att få fler tjejer att börja tävla i sporten. Att ha ett läger och själva lära dem blev deras sätt att göra just det.

– Första året var det nio tjejer, inte alls många. Vi hade bland annat bjudit in en kille för att undervisa i materialkunskap, vi höll föredrag och vi gjorde en massa olika saker. Stämningen var jätteskön med mycket garv. Alla fick en chans att fråga vilka frågor de ville utan att känna sig dumma. Vi hade jättekul! Året därpå gjorde vi ingen reklam förutom en liten annons i förbundstidningen. Anmälningarna ramlade in och vi fick faktiskt sätta ett tak. Det var tjejerna som varit med förra året som hade pratat så gott om lägret så att alla ville vara med.

Det blev sammanlagt fyra läger, det sista år 2003.

– Jag skulle verkligen vilja att det kom ett tjejlag som blir landslag i formationshoppning. Det har varit en massa konstellationer som inte riktigt har hållit. I fjol var första året sedan 2002, då 4Pleasure var med, som ett svenskt damlag var med i VM. De hade bara hoppat tillsammans i ett år och inte riktigt nått det poängresultat som de hade velat. Men de ville absolut åka på VM så de åkte i alla fall. De kom på sjunde plats, näst sist, men de var med och visade sig och det är bra! I år finns det ett lag som har som mål att åka till VM i Dubai nästa år.

Mixade klasser

I VM i formationshoppning tävlar man i en mixklass, med både herrar och damer, och en damklass

Gönlög avslutar med att berätta en intressant historia om varför det är på det sättet.

– När vi började hoppa så pratade vår coach, Solly, om varför det behövdes en damklass, som inte fanns då. Vi tyckte att vi var helt jämlika, men han lade fram så många orsaker till varför det det måste bli en damklass att vi insåg att han hade helt rätt. Ett exempel var att i Frankrike så fick inga tjejer vara med i landslaget. De var helt exkluderade. I Australien hade de ett åttamannalag med en tjej som var jätteduktig, men hon hade haft en flirt med en i laget. Då hette det att ”she fucked around” och hon blev kickad, säger hon ock fortsätter.

– I Sverige hade en kille i landslaget slutat och jag föreslog fem duktiga hoppare varav två var tjejer. Då meddelade lagkaptenen att de hade bestämt sig för inte ta in några tjejer i laget. Det visade sig att för att tjejer överhuvudtaget skulle få tävla i VM så behövdes en damklass. Så det vi och Solly gjorde var att använda vårt lags styrka och våra kontakter för att få ut det här budskapet. På så sätt skapade vi damklassen. Resultatet är att det är många fler som tävlar och tjejerna har blivit mycket mycket duktigare sedan det blev en damklass. Till exempel så är de franska tjejerna oerhört duktiga. Från att de inte ens har fått varit med och tävla har de nu blivit ett av världens bästa tjejlag.