I boken Välfärd utan tillväxt sätter professorn och författaren Tim Jackson fingret på vår tids dilemma: ett ekonomiskt system byggt på en besatthet av evig tillväxt kontra en planet med ändliga och sinande naturresurser.

Förvånande nog var Jacksons bok inte ett resultat av den globala finanskrisen, men boken blev än mer aktuell i skuggan av den. Krisen, i samband med vilken lösningen blev att säkra ytterligare tillväxt genom ökad konsumtion.

För Jackson är konsumtionens betydelse för vår identitet och våra relationer en direkt konsekvens av och orsak till de multipla kriser vi står inför.

– Det materiella har blivit alltmer sammanlänkat med våra livsstrukturer, samtidigt som den individualiserade materialismen minskar människors välmående. Jakten efter nymodighet är kärnan i ”konsumismens sociala logik”, som i sin tur fungerar som en motor i tillväxtekonomin.

Som ett svar på tillväxtens dilemma efterlyser Jackson en ny ”ekologiskt litterat makroekonomi”, vars stabilitet inte är beroende av ständig konsumtionstillväxt, vars aktiviteter stannar inom ekologins gränser och vars huvuddrag tenderar att faktiskt bromsa tillväxten:

– En sådan ekonomi, som omfattar ett bejakande av ekologiska gränser, en strukturell transition till tjänstebaserade verksamheter och en allokering av resurser till ekologiska investeringar, skulle i sin tur medföra ett mer hållbart samhälle där alla människor har möjlighet att blomstra, menar han.

Det var en något utmattad Jackson som tog emot mig på onsdagseftermiddagen. Utgångspunkten för samtalet, som kom att kretsa kring begränsande könsroller, könsbaserad konsumtion och manlig frigörelse, var kritiken mot avsaknaden av kön i den allmänna hållbarhetsdebatten.

Jackson instämde i att frågan om könsskillnader i individers ekologiska fotavtryck är relevant och intressant att uppmärksamma, men ställde sig frågande till vad sådan kunskap egentligen medför:

– Konsumismen begränsar både kvinnor och män. Men visst finns det anledning att fundera över hur våra konsumtionsvanor grundas i strukturer som definierar vad det innebär att vara kvinna och vad det innebär att vara man. Kanske är det manlig frigörelse som världen efterfrågar, – en ny form av maskulinsm – funderade Jackson.

Inom ramen för sitt arbete har han träffat på en sådan kontrastereotypisk maskulinsm, representerad av män som i omställningen till ett mer hållbart samhälle upplever en frihet i vad det innebär att vara man och leva ett gott liv.

– Idén om en ny ekonomi innebär ett fokus på, och ett högre värderande av, traditionellt kvinnliga aktiviteter. Så som omvårdnad, hushållsarbete och frivillighet och en mindre tilltro till tekniska quick-fixes. En mer bekönad ekonomi, helt enkelt.

Jacksons tillväxtskepsis kan misstolkas som ett motstånd mot utveckling och modernitet. Han efterlyser snarare en frigörelse från vår konstanta strävan efter materiell nymodighet, och uppmanar oss att omfamna balansen mellan denna och det traditionella. Men, hur kan vi finna en balans mellan tradition och nymodighet utan att fastna i könsroller som verkar begränsande för både kvinnor och män?

– Resonemanget går inte ut på att omfamna konservatism eller att hindra social innovation. Det går dock inte att blunda för att vår dragning till nymodighet har rubbat stabiliteten i sociala relationer, menar Jackson.

Utan att motsätta sig kvinnans intåg på arbetsmarknaden, menar han att det faktum att både kvinnor och män heltidsarbetar innebär stress och ökade spänningar i familjelivet.

Jackson framhåller att vi, genom bland annat förkortad arbetstid, kan nå ett välståndssamhälle, i vilket alla människor kan blomstra. Men, är arbetstidsförkortning tillräckligt, undrar jag? Eller behövs det även en reglering av hushållsarbetet för att möjliggöra för alla, både kvinnor och män att blomstra? Jackson har i sin kritik av det ekonomiska systemet och dess måttstock påtalat negligeringen av informell ekonomisk aktivitet, såsom hushållsarbete och omvårdnad. Han ställer sig dock frågande till vilken potential staten besitter vad gäller ett sådant uppdrag.

– Istället bör vi sträva efter att uppnå samhällsvillkor, inom vilka det är möjligt att likställa arbete inom och utom hemmet och ingå partnerskap, som varken drivs av ekonomiska krav eller könsroller, säger han.

– På samma sätt behöver vi skapa samhällsvillkor som möjliggör för människor att leva mer hållbart, mindre materialistiskt och mer meningsfullt. Problemet är att vårt samhälle är byggt på ett system där människor tvingas identifiera sig som konsumenter för att ekonomin ska växa. Konsumismen är en social fälla, som även högt motiverade individer har svårt att frigöra sig från.

Det pågår dock redan en omställning, människor som frivilligt förändrar sina liv, som rekonstruerar vad det innebär att vara människa och som avsäger sig materialismen som bas för sin identitet. Det är en fråga om livskvalitet, men även om det moraliska i att vi faktiskt lever över våra tillgångar.

– Tillväxtkritiker har avfärdats som idioter, idealister eller revolutionärer, menar Jackson, och det har saknats utrymme för diskussion.

Det finns ett enormt behov av samtal kring ämnet och det är just ett sådant offentligt samtal som Jackson hoppas skapa med sin bok.

– Let’s talk about it, avslutar han innan han hoppar in i taxin mot Arlanda.