Det är 90-tal och Spice Girls har via TV-programmet Bullen gjort entré i 11-åriga Saras liv. Det är livsavgörande och omvälvande på ett sätt som många i omgivningen inte riktigt kan ta in

.

Men ett år äldre Rebbe förstår och tillsammans tar de stöd i sina idoler för att hantera allt som är komplicerat och svårt när man går från barn till tonåring: Inte minst det skrämmande och kittlande med att ta makten över sin egen person.

Spice Girls, med sina budskap om vänskap, lojalitet, självständighet och mod träffar precis rätt och blir något att luta sig mot när tjejernas behov krockar med de vuxnas. Tillsammans gör vännerna en revolt som är både subversiv och öppen, skrämmande och lyckligt berusande, men först och främst är den nödvändig.

Det går inte att ta makten över sitt liv och samtidigt vara ett barn. Att inte revoltera i det läget är att stanna, att sluta utvecklas, sluta leva och på så vis i viss mån att dö.

Men att göra revolt är aldrig lätt, särskilt när man revolterar mot dem man älskar som mest. Det är en svår balansgång, där man inte längre är på samma sida som de som tidigare har tillhandahållit tryggheten samtidigt som man fortfarande är beroende av dem.

För många unga tjejer var Spice Girls ett stöd och en stege vidare, till gemenskap och till ett mer autentiskt och bemäktigat liv. För dem spelade det ingen roll om bandet och hela deras budskap var fabricerat – det genomslag de hade i fansens liv var genuint.

Genom att, åtminstone på ytan, vara självklara, starka individer och samtidigt höra till en grupp som framstod som både lojal och kärleksfull så gav de klartecken till unga människor världen över att göra sin grej. De visade att det är möjligt att vara starkt individuell och samtidigt accepterad och omtyckt – just det dilemma som Sara och Rebbe brottas med.

Där några såg en tillfällig fluga såg andra det allra viktigaste i livet. Rätten till sig själv. Ibland kan man undra om vuxenvärldens i många fall nedlåtande och dömande attityd gentemot dessa idoler och deras fans kommer sig av att de med rätta upplevs som ett hot – de är en symbol för maktskifte.

Idag är det kanske andra band och andra förebilder som gäller, men tonårsidolerna är fortfarande livsviktiga och de kommer nog alltid att vara det. Det enda man som utomstående kan göra är att hoppas på är att de ungas förebilder ger dem verktyg som också på lång sikt ger styrka och frihet.

Och lita på att ens unga tar till sig det som är bra och låter det dåliga vara oviktigt – precis som Sara gör när hon upptäcker att hennes favorit, Geri, som 19-åring gjorde ett utvik. I slutändan måste det vara deras beslut.

Vi håller på med en viktig grej är en självbiografisk och lättillgänglig serieroman som är full va kärlek och respekt. Sara Hansson tecknar den inneboende frustrationen i konflikten mellan att vara barn och att bli vuxen med en klarhet som går rakt in i kroppen. Boken rekommenderas varmt till föräldrar, till dem som var där, till dem som inte var där men hade kunnat vara det samt till dem som aldrig förstod.