Genusmedvetna barnserietidningen Tivoli är hotad. Fler prenumeranter behövs för att kunna hålla uppe produktionen. Feministiskt Perspektiv har talat med chefredaktören Camilla Nyman om svårigheterna för en barntidning mot strömmen.
I barntidningshyllan trängs prinsesstidningar och Kalle Anka med billiga men lockande leksaker innanför omslagsplasten. Att sälja en kvalitetstidning för barn som försöker motverka de stereotyper som präglar marknadens övriga titlar är en utmaning. Det har Camilla Nyman, chefredaktör för Tivoli med vänner, fått erfara.
– Det skulle vara jättetråkigt att behöva lägga ner nu när vi har en ny arena för aktuella svenska serietecknare som med sina fantastiska, finurliga och tänkvärda berättelser kan nå ut till barn. Det är läsning som lockar till både skratt, kreativitet och eftertanke och vi arbetar aktivt med barnmedverkan, säger hon
I en medialiserad värld där skeva könsroller utgör tvivelaktiga förebilder fanns en önskan om att erbjuda ett alternativ. I den andan startades Tivoli för drygt två år sedan. Redaktionen består av Camilla Nyman och Jennie Warg, utöver dem finns ett antal gästmedverkande. Att få in material har varit den lättaste biten.
– Vi får in jättemycket, det är många serieskapare som vill medverka, så där har vi inga problem, säger Camilla Nyman. Det är roligt att det finns så många som vill göra det här för barnen.
– Tivoli har fått ett jättefint mottagande från läsare och kritiker, men många känner inte till oss eftersom vi inte når ut. Tyvärr är det näst intill omöjligt att konkurrera med prassligt barnsmink och plastpistoler i tidningshyllan, vare sig vi finns på plats eller inte.
– Vi har jobbat i två och halvt år, dag och natt. Det är ändå ingenting man kan leva på och det är ju på ekonomin och distributionen det hänger. Vi har inte samma kanaler som de stora förlagen för att nå ut eller medel till att marknadsföra oss, och det gör att många inte ens känner till oss. Det är jättesvårt utan stora investeringspengar eller reklamintäkter.
Distributionen är ett avgörande problem för ett litet förlag. Sveriges största distributör, Tidsam, ägs av fyra stora förlag som ger ut de flesta tidningar som riktar sig till barn och ungdomar.
– De flesta butiker vill bara ta in tidningar som distribueras av Tidsam eftersom de upplever att det går enkelt och smärtfritt. Men med den höjda ingångsavgift som Tidsam infört blir det omöjligt för mindre förlag att ta sig in. Följden blir att Egmont, som idag ger ut alla andra tidningar för målgruppen, i princip har monopol på marknaden och kan fortsätta sälja skräpleksaker till sex procents moms utan läsbart innehåll.
Att söka tidskriftsstöd från Statens Kulturråd är en viktig möjlighet för många mindre publikationer, men för Tivoli blev det inga pengar i år. Något som Camilla Nyman upplever som märkligt.
– Kulturrådet har i uppdrag att främja mångfald och jämställdhet och jag tycker ju att det är precis det vi gör. Samtidigt gör vi det inte på det gängse sättet, kanske är det rätt svårt att bedöma oss utifrån traditionella kriterier.
Heli Hirsch är handläggare på Kulturrådet och säger att barn och ungdomar är en prioriterad målgrupp, men att samma kriterier gäller för alla sökande.
– Det är en sammanvägning av kvalitet och den ekonomiska situationen, ibland kan utgivningstakten spela in. Vi tittar på hur det är tecknat, berättat och gör vår bedömning utifrån det, säger hon.
Tivoli behöver ungefär 500 nya prenumeranter för att komma på fötter, men dilemmat med att nå ut på bred front kvarstår. Nu vill Camilla Nyman starta en debatt kring de stereotyper som många barntidningar förmedlar.
Hon menar att makthavare snabbt bör se över monopolsituationen på förlags- och distributionskedjan och stödja alternativ från mindre förlag för att en större mångfald.
– De borde ta sig en funderare över om svenska staten, med hjälp av sänkt moms, verkligen vill subventionera försäljningen av könsrollsstereotypa och miljövidriga leksaker i handeln.
