Tre månader innan valet i Turkiet drogs rullgardinen ner och det fria ordet placerades i malpåse. Sextioåtta journalister i fängelse, många av dem utan att veta varför. En bok om Gülen-rörelsens inflytande i statsapparaten förklarades brottslig innan den kom ut.
– Vi är på väg in i en av pressfrihetens mörkaste perioder, säger flera journalister jag talat med i Istanbul.
Arm i arm med ett svart sorgband över munnen vällde de fram, journalister från Turkiets samtliga större och mindre tidningar. Regnet hängde i luften, det blåste kyliga vindar, men ingen lät sig bekommas. Till och med Can Dündar, nyhetsankaret på den turkiska tv-kanalen NTV hade lämnat studion och gått ut för att protestera på Istiklalgatan i centrala Istanbul. Han och många andra på landets tidningar och tv-redaktioner hade fått nog. Dagen innan hade ytterligare tio journalister hämtats av polis tidigt i gryningen, anklagade för att vara terrorister. Trots att de själva och deras kollegor ihärdigt hävdade att de bara skötte sitt jobb.
”Det räcker nu” var rubriken över hela förstasidan på den oberoende morgontidningen Cumhuriyet.
Och utanför utbildningsdepartementet i Ankara bröt huvudstadens journalister sina pennor i protest. Tydligare än så kunde inte den samlade presskåren i Turkiet manifestera sin upprördhet över att pressfriheten kränks. Tre månader före valet i juni är pressfriheten i EU:s kandidatland inte bara hotad. Många menar att den till och med var avskaffad.
– Premiärminister Erdogan sätter allt på ett kort. Den som inte är med honom är mot honom. Eller ännu värre utpekas som terrorist. Det är absurt, var en av kommentarerna från de protesterande journalisterna.
Dagen innan, den 3 mars, vid 7-tiden på morgonen, hade femton poliser i skottsäkra mörkblå västar från Istanbuls anti-terrorstyrka ringt på dörren hemma hos journalisten Ahmet Sik, en välrenommerad grävande journalist och universitetslärare som just höll på att avsluta en bok i ett nytt känsligt ämne i turkisk inrikespolitik.
Brännande ämnen
Boken under arbetsnamnet Imamens armé innehöll hemliga dokument som visade hur Erdogan och den turkiska pro-islamska regeringens kommit att närma sig den ultra-islamska rörelsen ledd av Fethullah Gülen. En imam verksam i exil i Pennsylvania och ofta omnämnd som Turkiets Khomeini. Ahmet Sik menade att Fethullah Gülen-rörelsen genom att infiltrera den turkiska statsapparaten – och framför allt då säkerhetspolisen – kommit att få ett mycket större inflytande över händelseutvecklingen i Turkiet än vad det styrande AKP-partiet vill tillstå.
– Den som rör vid detta ämne bränner sig, ropade Ahmet Sik till kollegorna utanför hemmet när han fördes iväg för förhör inför en av landets mest namnkunniga åklagare.
Ungefär samtidigt slog anti-terroriststyrkan TEM, till på ytterligare tolv adresser. Nedim Sener, en annan av Turkiets grävande journalister, anställd på liberala Milliyet, en av landets främsta morgontidningar, blev även han väckt tidigt i gryningen. Bara några veckor tidigare hade han hedrats av det internationella pressinstitutet IPI, för sitt journalistiska mod i samband med publiceringar kring mordet på Hrant Dink, chefredaktören på den armeniska tidskriften Agos, som mördades på öppen gata i Istanbul år 2007. I en bok med namnet Vem bröt Hrant Dinks penna? publicerade Nedim Sener dokument som visade på inblandning både från den turkiska säkerhetspolisen och representanter från armén. Nedim Sener hade även framfört liknande påståenden i en bok kring den spektakulära Ergenekon-rättegången – ett annat brännbart ämne i turkisk inrikespolitik. I rättegången, som pågått i över tre år, står mer än 200 höga före detta arméofficerare, politiker, professorer och representanter ur den organiserade brottsligheten åtalade för påstådda planer på att driva igenom en militärkupp i landet. Rättegången innehåller reella anklagelser men även mycket bisarra sådana, bland annat har bevis visat sig vara förfalskade och flera vittnen döda sedan år tillbaka.
Både Nedim Sener och Ahmet Sik sägs nu vara terrorister och parallellt ha jobbat inom organisationen Ergenekon för att provocera fram en militärkupp i landet. Några bevis för anklagelserna har inte delgivits någon av journalisterna och förundersökningen är hemligstämplad.
– Rättsligen överträffar detta Kafkas Processen. Min klient ställs ju till ansvar för en bok som ännu inte är publicerad. Och häktas utan att vare sig jag eller han själv fått reda på vilka åtalspunkterna är, förklarade Akin Atalay, i nyhetssändningarna samma kväll.
Bland de övriga journalisterna som greps samtidigt med Sener och Sik var fem verksamma på den privata regeringskritiska webbportalen Oda-tv. Bland annat finns sajtens ägare Soner Yalçın bland de häktade.
Fortsätter berätta
Sedan dess har protesterna fortsatt. Varje vecka har våldsamt upprörda demonstranter tågat genom de centrala delarna av Istanbul och Ankara. Kollegor, politiker, människorättsrepresentanter, läsare, tittare och lyssnare – alla har de protesterat mot den inskränkta pressfriheten och de nya presslagarna som utpekar journalister som utför sitt jobb som terrorister.
Med sammanlagt nu 68 journalister framför domarskranket, varav 20 är kurder, blir det allt svårare för Turkiet att fortsätta hävda inför EU att pressfriheten är intakt.
Två månader innan valet tycks det dock viktigare för den turkiska regeringen att mörklägga de sanningar som vissa böcker och tidningsreportage skulle kunna innehålla, än att upprätthålla sin image inför EU. Över dagstidningarna har man redan tagit kontroll. Den största dagstidningen Milliyet fick häromåret böta rekordhöga summor för sina kritiska skriverier om regeringens korruptionsaffärer. Efter det har självcensuren på redaktionerna fungerat.
I måndags bröt sig polisen in på förlaget Ithaki i Istanbul och beslagtog och förstörde Ahmet Siks samtliga manuskript. Samtidigt gjorde man husrannsakan på tidningen Radikal, och på Fikret Ilkiz kontor, en annan av Siks advokater. Hans ännu ej publicerade bok har därmed förklarats brottslig innan den ens kommit ut. Den som fått en kopia med e-post är skyldig att inlämna denna till polisen. Annars hotas även denne av fängelsestraff.
Men – åklagaren Zekerya Öz fortsätter att hävda att gripandet inte har något med journalisterna skriverier att göra, utan att boken ”innehåller propaganda för terrornätverket Ergenekon.”
Något som Alper Turgut, styrelsemedlem i det turkiska journalistförbundet TGS avfärdar som struntprat.
– Vi kommer att fortsätta med demonstrationerna. För om vi upphör med detta kommer arresteringarna av journalister bara att fortgå. Därför måste vi fortsätta att berätta vad som händer i Turkiet, samtidigt som vi kämpar för vår rätt att göra detta ute på gatorna.
