Riksidrottsförbundets jämställdhetsarbete fick hård kritik i en utvärdering. Nu har man slagit fast nya konkreta mål för att arbetet ska genomsyra hela verksamheten. – Jag tycker det är viktigt att fundera på varför man jobbar med jämställdhet. För mig handlar det om mycket mer än att man ska och borde, det här är en strategiskt viktig fråga, säger förbundets ordförande Karin Mattsson Weijber.
För två veckor sedan skrev Feministiskt Perspektiv om den rapport som forskaren Gertrud Åström gjort på uppdrag av Riksidrottsförbundet. Hon hade analyserat hur väl jämställdhetsperspektivet slagit igenom i styrdokument och den dagliga verksamheten. Rapporten var ingen munter läsning eftersom den visade att även om de konkreta jämställdhetsmålen var bra hade de haft mycket litet genomslag i resten av organisationen.
– Rapporten var bra därför att den gav oss ett nytt perspektiv. Den gick inte in så mycket på hur många procent av våra mål vi hade uppnått, utan den var mer resonerande kring det av vi har bra planer med att de ligger vid sidan om av det andra vi gör. Rapporten hjälpte oss att se det, säger Riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson Weijber till Feministiskt perspektiv.
Jämställdhet är bra och nödvändigt
Rapporten diskuterades först inom Riksidrottsförbundets styrelse som sedan utifrån den lade fram en rad olika förslag till den stämman som hölls 27-29 maj. Stämman ställde sig sedan bakom dessa förslag som innehåller både konkreta mätbara mål samt idéer kring hur arbetet ska bedrivas i framtiden.
– Vi har nu satt upp som mål att minst 40 procent av styrelserna i alla förbund, minst 40 procent av våra tränare och 40 procent av förbundens ordförande ska vara av ena könet 2017. Vi har också bestämt att vi ska genomföra pilotprojekt i några av specialförbunden så att vi kan utveckla former för hur vi bäst jobba vidare, säger Karin Mattsson Weijber.
När det gäller era medlemsförbund, går det att se någon skillnad mellan till exempel lagidrotter och individuella idrotter kring hur man arbetar med den här frågan?
– Nej, det tycker jag inte. Ett förbund som jobbar mycket medvetet är gymnastiken, men till exempel innebandyn och basket är också mycket engagerade. Jag kan inte se någon skillnad på det viset. Men som med så många andra frågor är det viktigt att det finns personer i ledande ställning som intresserar sig för detta och det finns det i de här förbunden.
Enligt Karin Mattson Weijber finns det en enighet inom idrottsvärlden att jämställdhet är bra och nödvändigt. Men steget därifrån till att arbeta med den är inte lika naturligt för alla.
– Jag tror inte det finns något förbund som är emot jämställdhet, men insikten varierar mycket. Hur viktigt tycker man den här frågan är? Och det finns ställen där man inte tycker att det här är ett problem.
Vad är det då som krävs för att hela idrottsrörelsen ska ta steget fullt ut och verkligen börja arbeta med jämställdhet? Karin Mattson Weijber tror att fler måste inse varför det här är en fråga som berör idrotten. Hon menar att utan ett jämställdhetsperspektiv på till exempel ledarfrågan kommer idrottens ställning att försvagas.
– Jag tycker man måste fundera på varför man ska jobba med jämställdhet. Rent allmänt ska det vara en självklarhet, men det handlar också om ledarförsörjning. Vi måste dels utnyttja hela den kompetens som finns inom vår rörelse och dels måste vår ledarsida bli mycket bättre på att spegla hur det ser ut bland de aktiva – annars förlorar vi vår attraktionskraft. Man ska inte jobba med jämställdhet bara för att man ska eller borde, utan det här är mycket strategiska frågor för vår rörelse.
Om två år är det riksstämma igen, hur långt har ni hunnit då?
– Nästa stämma har det gått en tredjedel av tiden fram till 2017. Då hoppas jag att det har hänt mer, att vi ser att de som inte tidigare har bedrivit ett medvetet arbete har börjat göra det. Det känn som det viktiga – att arbetet har kommit igång.
