Om du blir utsatt för våld av din partner riskeras även din allmänna hälsa. Bland kvinnor som har varit utsatta i en nära relation är mag- och tarmproblem vanligare, liksom sömnbesvär och posttraumatiskt stressyndrom, det är mer än dubbelt så vanligt med kroniska smärttillstånd, och nästan fyra gånger vanligare med depression. Det gäller både vid fysiskt, psykiskt och/eller sexuellt våld.

Men de flesta tjejer och kvinnor berättar inte spontant i vården om att de är eller har varit utsatta för våld. Däremot kan de berätta om någon frågar.

I de fall det är en mamma som utsätts för våld är ofta också barnen utsatta. Även de barn som inte själva utsätts för fysiskt och/eller sexuellt våld är utsatta för psykiskt våld om de ser sin mamma bli utsatt. Genom att bli bättre på att upptäcka våld mot kvinnor skulle samhället även kunna identifiera många utsatta barn. Men för att kunna göra det, måste bland annat sjukvården våga ställa frågan.

– Frågar vi bara vid misstanke missar vi ett stort antal våldsutsatta, sa Anna Berglund, överläkare och projektledare för NCK:s utbildningssatsning om att våga fråga, i våras.

Det var just den insikten som låg bakom att Nationellt centrum för kvinnofrid för några år sedan fick regeringens uppdrag att vidareutveckla metoder för att personal inom sjukvården i samband med undersökning alltid ska fråga tjejer och kvinnor om de varit utsatta för våld.

Fokus där kvinnor söker vård

Åsa Witkowski är verksamhetschef för kvinnofridsenheten på NCK och har suttit i styrgruppen för arbetet med att vidareutveckla metoder för att vården rutinmässigt ska fråga om våld. Hon berättar för Feministiskt Perspektiv att NCK beslöt att fokusera på de områden där flest kvinnor söker vård – det vill säga hos husläkaren, hos gynekologen/barnmorskan, inom akutvården samt inom den psykiatriska vården. NCK bad också tjugo experter att sammanställa aktuell forskning och föreslå rekommendationer inom sina områden.

– Vi har också låtit göra en hälsoekonomisk studie, skickat enkäter till specialistläkare, och tagit till vara erfarenheter från mödravården, berättar Åsa Witkowski.

Expertmaterialet har sammanställts i forskningsrapporten Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen. Rapporten redovisar nationell och internationell forskning om mäns våld mot kvinnor ur en mängd perspektiv: om förekomsten och om följderna för hälsan; om hindren för att fråga, följderna av att fråga, hur man bäst frågar och kvinnors reaktioner på att bli tillfrågade; om särskilda situationer vid samkönade relationer, bland äldre, yngre, män, hbtq-personer respektive särskilt utsatta grupper på grund av missbruk eller språksvårigheter; om barns särskilda utsatthet, och vikten av utbildning för personalen; om att fråga ur primärsvårdens, kvinnohälsovårdens respektive akutvårdens perspektiv; om etiska frågor och genusperspektiv på frågandet.

Slutsatserna från forskningen var entydiga: hälso- och sjukvården bör regelmässigt fråga alla kvinnor om personliga upplevelser av våld. Både för att våldet får långtgående följder för den utsattas hälsa, och för att spara pengar åt samhället.

Anna Berglund och Åsa Witkowski var i Almedalen för NCK.
Foto: NCK

Hälso- och sjukvården är redo

– Det jag tror, säger Åsa Witkowski, är att nu är tiden mogen, hälso- och sjukvården är redo att ställa frågan regelmässigt. Men om jag ställer frågan måste jag veta vad jag ska göra av svaret. Därför måste det också finnas en planering för vad jag ska göra, både i det akuta läget och långsiktigt.

I det arbetet ska hälso- och sjukvården kunna få stöd både av forskningsrapporten och det särskilda utbildningspaket för vården, som NCK tagit fram. I paketet ingår en DVD med åtta korta och fristående filmer på olika teman och en broschyr med frågeställningar som är viktiga att diskutera. Meningen är att materialen ska kunna användas på ett arbetsplatsmöte.

– Det är viktigt att prata med alla inblandade, säger Åsa Witkowski. Att all personal har samma tänkande, och gör detta tillsammans. Och det måste finnas lokala handlingsprogram, så att man vet vart man ska skicka vidare kvinnan för att hon ska få hjälp.

Åsa Witkowski betonar att varje landsting också måste skapa rutiner för samverkan med andra myndigheter. Att personalen vet hur de ska hantera svaret de får är en förutsättning för att rutinmässiga frågor om våld ska kunna införas.

Bland det som sjukvårdspersonal uppger kan hindra dem från att fråga finns just brist på kunskap; om mäns våld eller om vart de kan slussa kvinnan vidare. Rent praktiska saker som tidsbrist är ett annat hinder, liksom språksvårigheter eller tvivel på den egna förmågan att kunna hjälpa. Många känner även oro för att de ska kränka integriteten, genera eller göra så att patienten blir arg.

Kvinnor vill bli tillfrågade

För den som tvekar kan det vara bra att veta att både svenska och internationella studier visar att de allra flesta kvinnor uppskattar att vården tar våldet på allvar. Kvinnor som varit utsatta vill bli tillfrågade för att våga berätta, och kvinnor som inte varit utsatta uppskattar att de kan vara till hjälp för andra kvinnor genom att hälso- och sjukvården frågar alla.

En studie visade att många tycker att det är bra att inleda med att säga att de frågar alla, så att ingen ska behöva känna sig utpekad. Ett bra tillfälle att fråga är när de ändå frågar om sådant som rökning, alkohol, kost och motion. Självklart är det också viktigt att fråga på ett respektfullt sätt.

NCK driver även Kvinnofridslinjen, en nationell stödtelefon för kvinnor som utsatts för hot, våld eller sexuella övergrepp. Åsa Witkowski berättar Kvinnofridslinjen har kartlagt vilka stöd som finns i landets samtliga kommuner och landsting för kvinnor som utsatts för våld. Uppgifterna uppdateras regelbundet. Därför kan Kvinnofridslinjen också bli en resurs för dem som vill veta vart de kan slussa vidare kvinnor som behöver hjälp.

Landstingen måste beställa själva

I regeringens uppdrag till NCK fanns inte spridningen av kunskapen och utbildningspaketet med. Det är upp till varje landsting att beställa materialet. Men NCK har försökt sprida det när de haft chansen.

– Vi har haft seminarier, berättar Åsa Witkowski. I Almedalen spred vi det. Vi har skickat det till nyckelpersoner inom landsting och kommuner. Vi har skickat det till politiker för kännedom. I höst kommer vi att fortsätta sprida det.

Materialet finns tillgängligt på NCK:s hemsida, så att vem som helst kan läsa. Därmed kan också alla som jobbar i vården själva driva på sina arbetsplatser att materialet ska beställas.

NCK:s material ”Att ställa frågan om våld – ett utbildningsmaterial för hälso- och sjukvården”
och ”Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen”.