"75 000 kvinnor misshandlas i en nära relation varje år. 200 000 barn bevittnar våld i hemmet varje år. Endast 1 500 män årligen genomgår behandling för sin våldsproblematik. Det är dags att mer fokusera på förövaren och att arbeta förebyggande med männen som slår", skriver Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i ett pressmeddelande.
SKL:s nya rapport Våldsförebyggande arbete med män – en kunskapsöversikt har skrivits av Maria Eriksson, docent i sociologi och universitetslektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Uppsala Universitet, och Lena Berg, filosofie doktor i sociologi samt kurator vid Järva Ungdomsmottagning. Syftet med rapporten är att den ska fungera som en kunskapsbank och som ett verktyg till stöd för kommuners och landstings arbete mot mäns våld mot kvinnor.
Fyra viktiga slutsatser
SKL drar fyra viktiga slutsatser i rapporten:
• att det är viktigt att arbeta strategiskt och våldsförebyggande med män. Både innan våldet har inträffat och när våldet är ett faktum.
• att brottsoffrens säkerhet måste vara i fokus även när man arbetar med förövarna.
• att verksamheterna måste anpassas till målgruppen, till exempel måste arbetet ta hänsyn till att många våldsutövande män även är pappor.
• att socialtjänsten måste bli bättre på att beskriva och dokumentera arbetsmetoder riktade till våldsutövande män, så att metoderna kan utvärderas och kvalitetssäkras.
– Vi kan bygga upp fler kvinnojourer i takt med att fler kvinnor misshandlas men det är mer angeläget att vi stoppar tillförseln. Därför måste vi arbeta på ett förebyggande sätt mot män som utövar våld mot kvinnor och barn, säger Lennart Gabrielsson, 1:e vice ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting.
Frågestund
Under frågestunden efter seminariet ställde Carin Holmberg, från RFSL:s brottsofferjour, frågan om hur de i den i övrigt mycket bra kunskapsöversikten helt kunde undgå att nämna hbt-personer? Även om fokus låg på våldsamma män i heterosexuella relationer, borde det åtminstone funnits med som ett kommande utvecklingsarbete att till exempel skapa program för våldsverkande lesbiska kvinnor.
I sitt svar uppmanade Maria Eriksson SKL att ta fram en särskild kunskapsöversikt med fokus på hbt-personer. SKL:s kontaktperson för projektet, Åsa Frostfeldt, uttalade sig positivt till det utvecklingsarbetet.
Flera betonade också i diskussionen hur viktigt det är att utvärdera program för förebyggande arbete mot våld. Exempelvis har det amerikanska programmet ART (Aggression Replacement Training) används brett i Sverige, inom behandlingshem, skolor och statliga institutioner. Men programmet är genusneutralt, och studier har nu pekat på att om gruppledarna (som oftast är män) inte har problematiserat sin förståelse av sambandet mellan våld och manlighet finns risken att programmet återskapar en ”problematisk” manlighet.
Kriminalvården har valt att sluta använda ART som våldsförebyggande program. Deras utvärdering har visat att programmet som bäst haft låg effekt, men annars tvärtom till och med kan öka risken för återfall i våld.
Kunskapsöversikten kan läsas och/eller laddas hem gratis via SKL:s hemsida (se faktaruta).
