Så vad kunde ha gjorts innan det gick så långt att militär måste gripa in i Libyen? Här har det civila samhället ett lika enkelt som oprövat svar – att låta talet om mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet i den globala utvecklingen och i biståndet backas upp av en exportpolitik som tar ansvar i samma riktning.

Det står också i regeringens egna riktlinjer att mänskliga rättigheter ska vara vägledande i handelsrelationerna. Men organisationer som Amnesty, Svenska Freds och Diakonia har granskat samstämmigheten mellan olika politikområden och dystert konstaterat att både Sverige och EU väljer att blunda för övergrepp när det främjar egna intressen. Att ekonomiska intressen är viktigare för våra folkvalda politiker än andra folks rätt att välja sina ledare och bygga samhällen med respekt för mänskliga rättigheter är det ingen som medger öppet.

Magnus Walan är ansvarig för politik och samhällskontakt på Diakonia, en organisation som arbetat med bistånd i 40 år.

– Lika länge har vi fått höra av våra partners runt om i världen att vi för att kunna främja mänskliga rättigheter, jämställdhet och demokratisk utveckling måste vi titta på vad våra regeringar i Norden gör eller inte gör.

Ett exempel på vad som granskats och kritiserats av Diakonia med flera är att grönt ljus för vapenexport till ljusskygga länder ges i slutna rum och under sekretess. På tio år har vapenexporten ökat med 400 procent, även till diktaturer och andra länder där det enligt utrikesdepartementets egna analyser pågår grova kränkningar av mänskliga rättigheter.

– Trots att handelsavtalen som reglerar exporten av krigsmateriel på pappret ska hindra handeln med dessa länder tillåts detta pågå. Det är väldigt tydligt en handel som stärker regimerna. Det finns gott om statistik som visar att det inte finns någon tvekan om den saken.

Med detta sagt ställer sig även Magnus Walan bakom FN-resolutionen om en flygförbudszon. Samtidigt konstaterar han att många frågor återstår och att det finns anledning till stor försiktighet. Fortfarande råder oenighet om hur det är tänkt att resolutionen ska genomföras och vem som ska leda operationen, trots att den redan pågått i flera dagar. Resolutionens avsikt är att skydda civila, inte att hjälpa rebellerna avsätta Gaddafi. Att få våldet att stå i proportion till syftet är en balansakt. Luftangrepp medför civila förluster.

– Situationen på marken måste avgöra och får inte handla om några svenska försvarsintressen eller vapenindustrins otålighet att få stridserfarenhet. Den otåligheten känns väldigt obehaglig i sammanhanget, för tittar vi bakåt är det uppenbart att politikerna hycklar när de säger att de vill ha demokrati i de här länderna, säger Magnus Walan.

I de handelspolitiska relationerna har Sverige backat upp flera odemokratiska regimer med affärer i mångmiljardstorlek och med lån från Svensk Exportkredit som inte omfattas av några som helst riktlinjer för att främja mänskliga rättigheter.

– Vi måste prata om hyckleriet och lärdomarna både i den akuta situationen och för att lära oss framöver. Våra regeringar måste lära sig att inte backa upp den här typen av regimer och se till att vi inte får en konflikt som drabbar civilbefolkningen på ett oproportionerligt sätt och inte har ett tydligt perspektiv på civilbefolkningens rättigheter, 1325 och krigets lagar.