Svenska terrorexperter piskar upp stämningen efter Usama Bin Ladens fortfarande obevisade död med rena gissningar och spekulationer. Med terrorexperternas världsbild tar krigen aldrig slut. Deras karriärer bygger på att hotbilden är fortsatt stark, konstaterar Feministiskt Perspektivs försvarsanalytiker Maria Martinsson.
Usama bin Laden sägs vara skjuten och världens nyhetsmedier kokar av spekulationer. Fortfarande finns inga officiella bevis på att mannen som beskrivs som al-Quaidas största symbolfigur verkligen är död. I Sverige har dock våra största morgontidningar redan anlitat diverse terror- och säkerhetsexperter som fritt tillåts gissa om hur världen utan bin Laden kommer att te sig. Gemensamt för dessa tyckare tycks vara att det är helt legitimt att låta antaganden ersätta fakta och analys. En av de främsta gissarna är SvD:s Mikael Holmström, som under rubriken ”Han fick Sverige att gå i krig” presenterar en häpnadsväckande serie faktafel och rena gissningar. Holmström anser att bin Laden genom terrorattackerna mot USA den 11 september drog in Sverige i kriget mot terrorn.
Romantiserar krig
De hälsningar som strax efter terrordåden skickades från Sveriges stats- och utrikesministrar tolkar Holmström som ett grundläggande av en ”samsyn över Atlanten i kriget mot terrorn”, snarare än helt normala kondoleanser statschefer emellan. Holmström menar vidare att de svenska soldaterna i Afghanistan i dag står ”främst i frontlinjen” i det kriget. Han avslutar med att citera vad som skall vara ett uttalande från en talibanledare till de svenska soldaterna med innebörden ”Hälsa Sverige att det blir en hård vår.” Han menar att detta uttalande bevisar att kriget mot terrorn är långt ifrån över. Frågan blir då – när anser Holmström att det kriget är över?
Holmströms krigsromantik underblåser föreställningar om att den enda handlingsmöjligheten för svenskt vidkommande efter 11 september var att skicka militär trupp till Afghanistan. I själva verket har hantering av frågor som rör terrorism traditionellt sett varit en fråga för polisen att hantera. Under 70-talet, när västtyska terrorister opererade i bland annat Sverige, fanns inga tankar på att välja en militär lösning på frågan. Enligt Holmström var det dock den enda lösning som kunde tänkas för 2000-talets terrorister.
Inspirerad av tv-spel
De ”experter” som uttalat sig under dagarna som gått efter bin Ladens påstådda hädangång är nästan uteslutande män. De är dessutom män som behöver upprätthålla känslan av en militär hotbild mot Sverige. Deras karriärer hänger på det. Ett av de mest disparata inläggen gjordes av en kommendörkapten på Försvarshögskolan, Marcus Mohlin, som borde ha mycket litet att tillföra debatten om världens säkerhet efter bin Ladens död. Han tillåts i en lång artikel i SvD breda ut sig om det amerikanska specialförbandet Navy Seals, som genomförde räden mot Usama. Förbandet beskrivs av Mohlin som ”otroligt macho”. I sammanhanget är det i bästa fall avsett att betyda att de är skickliga, men ordvalet är ändå förvånande. Än mer förvånande är kanske att SvD publicerar det. Utrymmet i media tycks oändligt för denna typ av tv-spelsinspirerade kommentarer.
Den så kallade terrorexperten Magnus Ranstorp har även han haft bråda dagar. Hans uttalande om att ”vi i väst har all anledning att vara mycket rädda för Pakistan när det gäller terrorhot” baseras endast på det faktum att bin Laden kan ha befunnit sig i landet under en längre tid.
Låg debattnivå
Sammantaget bidrar dessa auktoriteter inom säkerhet främst med två saker. Dels med att piska upp stämningar som bygger på en idékonstruktion om ”Väst” som en enhetlig aktör, vitt skild från framförallt muslimer, men även andra icke-västliga element. I den här framställningen är det svårt att inte uppfatta det som att alla dessa män vill skapa en illusion om att vår kultur, ”Väst”, är hotad av en annan, bakåtsträvande kultur i form av en islamism som i deras ögon konsekvent vägrat fatta de utsträckta västliga, demokratiska händerna.
De bidrar också till att dra ner debatten på en ytterst rudimentär nivå, där det blir rimligt att till exempel anta att det kan finnas atombomber i Europa som al Qaida placerat ut, eller att staden Abottabad, där din Laden sköts, är ”det mest osannolika terrornästet man kan tänka sig”.
Det är olyckligt, eftersom dessa experter skymmer de verkligt intressanta frågeställningarna. Ekonomie doktor Loretta Napoleoni gör i DN en betydligt intressantare och mer sansad analys av vad bin Ladens död kan innebära. Hon menar att ”inget kommer att förändras av att en saudier i femtioårsåldern är död” och anser i stället att kriget mot terrorismen bland annat handlar om narkotikahandeln, och detta menar jag är en av knäckfrågorna.
Terrorns sanna offer
För vilka är det som är marknaden för det opium som odlas i framförallt Afghanistan? Till stor del är det USA och Europa som konsumerar produkten, alltså det ”Väst” som ”säkerhetsexperterna” talar om. Detta samtidigt som de flesta analytiker vet att det framför allt är handeln med narkotika som finansierar både terrorgrupper och andra kriminella sammanslutningar. För dem som bor i exempelvis Afghanistan måste denna västliga hållning framstå som en grav dubbelmoral – vi konsumerar gärna ert opium, men bombar samtidigt den landsbygd där det odlas. De som hamnar i kläm blir just odlarna, i de flesta fall fattig civilbefolkning som tvingats att överge olika matgrödor för att odla opiumvallmo. Ofta under hot från exempelvis talibanrörelsen.
Att terrorexperterna i Sverige uttalar sig om det hotfulla islam och dess potentiellt våldsamma handlingar blir i sammanhanget mycket osmakligt. Att från en privilegierad position i ett land som inte upplevt stridshandlingar på över 200 år tillskriva människor som lever under ständigt hot från olika krigsherrar och våldsamma grupper som kan kidnappa söner till soldater och döttrar till tvångsäktenskap en gemensam, våldsam identitet borde inte vara möjligt. Likväl händer det i våra mest respekterade morgontidningar. Magnus Ranstorp anser att vi borde vara mycket rädda för Pakistan. Det är möjligt, men det är i så fall ingen annans fel än vårt eget. Vi valde själva att tillgripa militära lösningar på problemen med laglöshet och narkotikahandel. Nu skördar vi frukterna av detta.
Verklig säkerhet raserar murar
Ytterligare en intressant frågeställning är hur bin Ladens död står sig i relation till den arabiska våren. Även här höjs en sansad röst i form av Bitte Hammargren, som i sin artikel samtalar med demokratiförkämpar och kvinnoaktivister i bland annat Algeriet. Dessa menar att det europeiska stödet för den arabiska våren, och folkets kamp för frihet och demokrati, är det enda sättet att långsiktigt bekämpa terrorismen.
De svenska ”terrorexperternas” retorik framstår som både irrelevant och världsfrånvänd. De som är intresserade av verklig säkerhet för världens folk se till att rasera de murar som terrorismen och kriget mot densamma byggt upp mellan människor. Endast genom ökat samarbete och ökad förståelse kommer frihet och fred att vinnas.
