”Att prata med Pär Ström och Pelle Billing är som att prata med någon som hävdar att jorden är platt.” Konstaterade Mian Lodalen lakoniskt efter den numera legendariska pubkvällen på sunkpuben Dickens, även kallad: Operation Dicken. Jag håller med henne, det är en lätt surrealistisk upplevelse att möta människor som på fullaste allvar hävdar att det inte finns en maktobalans mellan könen. Att män är lika förtryckta som kvinnor (om inte mer) och att feminister är det största hotet mot samhället med vårt påstådda hat mot män.

Tanken med att gå dit var att få mötas på riktigt, bortom medias hårt koreograferade debatter där samtalen aldrig får vara vindlande och utforskande utan helst ska bestå av korta positionerande meningar, men också att inte låta de kränkta herrarna Ström och Billing få vara ifred med sitt ryggdunkande och feministhat. Att istället bemöta dem med diskussion och argument.

En annan förhoppning jag personligen hade var att om möjligt, försöka förstå hur de tänker och vad som ligger bakom deras avsky mot feminister.

Därför var min första fråga till Pelle Billing varför han hatar feminister. Det gjorde han inte menade han, däremot så delade han inte vår analys av vem som drabbas av förtrycket.

”Ta till exempel det här med vårdnadstvister. Där blir otroligt många män illa behandlade och har inte alls samma rättigheter som kvinnan.”

Eftersom vårdnadstvister är såväl Ströms som Billings käpphäst, (något som blev väldigt tydligt under denna alltför korta afton) så frågade vi honom hur det kom sig att han i såna fall inte drev frågan om individualiserad föräldraförsäkring. Det om något borde ju vara en fråga som låg honom varmt om hjärtat utifrån hans mansrättsperspektiv. Men självklart var det inte så. Billing förklarade att han i och för sig inte hade något principiellt emot individualiserad föräldraförsäkring men att han ändå tyckte att människor skulle få bestämma själva.

”Men utifrån mannens rätt till sina barn, som ni ju hela tiden återkommer till, borde ju verkligen detta vara något som staten borde lagstadga om för att på så sätt försäkra alla män om minst sex månaders föräldraledighet, tycker du inte det?”

Billing hummade men kom inte riktigt med något bra svar på det paradoxala faktum att han å ena sidan drev vårdnadstvistfrågan så stenhårt, men inte denna fråga. Och om det är något man kan konstatera efter denna kväll och för all del, efter att ha läst deras texter, så är det just deras benägenhet att ständigt blanda ihop äpplen och päron. Som när till exempel Pär Ström på frågan om varför han hatade feminister (något han till skillnad från Billing inte förnekade) svarade att det var en lång process som baserades på en irritation över alla de kollektiva anklagelser som ständigt haglade över gruppen män.

”Vi får hela tiden höra att män slår, män våldtar, män startar krig.”

”Gör de inte det då?” Frågade jag varpå Ström med uppenbar ilska svarade att alla män inte var ansvariga för dessa brott.

”Men det är inte så många kvinnor som går ut på stan och våldtar direkt…” svarade jag.

”Ni feminister tar hela tiden upp det där med våldtäkt, men titta på hur det ser ut med vårdnadstvister.”

”Fast det är ju två helt olika frågor. Håller du inte med om statistiken som visar att det är män som slår liksom att det är män som våldtar?”

”Inte om du tittar på volymen våld, då är det mer män än kvinnor som är våldsutsatta.” menade Ström.

Att förklara för honom att det är en väldig skillnad på att bli nedslagen i en krogkö jämfört med att bli misshandlad av din partner är lönlöst när det kommer till Ström eftersom han kategoriskt förnekar detta. Likaså att påpeka det faktum att majoriteten av de som slår är män, oavsett om offren är kvinnor, barn eller andra män. Och pratar man våldtäkt byter han helt enkelt ämne eftersom till och med en man som Ström får svårt att förneka att det till 99% är män som utövar för det sexuella våldet. Och att det är män som startar krig vänder Ström genast till att hävda att det är männen som drabbas hårdast av krig eftersom det nästan uteslutande är män som är soldater och därmed offrar sig i krig. Ett makabert påstående som stämmer dåligt med hur civilbefolkningar blivit måltavlor i de senaste 20 årens konflikter. Bland exemplen som säkerhetsexperter brukar räkna upp finns den etniska rensningen på Balkan och det massiva sexuella våldet i östra Kongo. Såhär beskriver Patric Canmaert, befälhavare för US Force i DR Kongo, utvecklingens konsekvenser:

”Det har troligen blivit farligare att vara kvinna än soldat
i väpnade konflikter.”

Att Pär Ström med sin inställning skulle medge att han är en man som faktiskt ingår i en kollektiv grupp som kallas män, är såklart omöjligt. Liksom deras ovilja att analysera och problematisera mansrollen eller maskuliniteten. Den maskulinitetsforskning som finns är ingenting som herrarna Ström och Billing tar del av eftersom den enligt dessa ”är styrd och uppsprungen ur den feministiska genusforskningen”.

Anonym mejlare förnekar inte sitt hat

Lika intressant som att träffa de kränkta herrarna Ström och Billing var det att möta några av de riktiga näthatarna, trollen, som kommit till Dickens i förhoppning om att få ny näring åt sitt hat. En av dem kom fram till mig och frågade aggressivt hur jag hade mage att jämföra Ström med Breivik. Jag försökte tålmodigt förklara att jag aldrig påstått något sådant varpå han avbröt mig och frågade om jag läst Medborgare X:s text om vad han planerade att göra med mig när han kom hem till mig. Jag svarade att jag inte läst den eftersom jag inte läser anonyma idioters texter.

”Synd, du som är författare skulle kanske ha behållning av den eftersom den är en högkvalitativ litterär text. Men du kanske inte uppskattar den sortens rå satir?”

Han hånlog överlägset, förvissad om att de hot som Medborgare X uttalar fanns där som ett stöd i ryggen.

Jag har hört talas om Medborgare X:s text och att han i denna även lägger ut min adress flera gånger men eftersom mannen framför mig blev så uppenbart störd över att jag inte läst Medborgare X:s hotfulla text fortsatte jag hävda att jag varken läst den eller brydde mig. Vilket också är sant. Jag passade på att fråga mannen varför han hatade feminister och han svarade (utan att förneka sitt hat) att det var på grund av alla vårdnadstvister där männen inte hade några som helst rättigheter gentemot kvinnorna.

”Är det möjligen så att du har personliga erfarenheter av vårdnadstvister?” frågade jag.

”Ja, det ligger uppe i Europadomstolen just nu.”

”Okej. Finns det något samband mellan din vårdnadstvist och när du började hata feminister?”

”Det kan man lugnt säga.” Svarade han och blev därmed ännu ett exempel på det som jag anar men inte kan fastställa statistiskt, att väldigt många av dessa feministhatare har personliga erfarenheter av att vara svikna av kvinnor och samhälle. En i deras värld verklig maktlöshet som i deras värld är feministernas fel.

Maria Sveland med anonym hatare.

Sedan tog samtalet en intressant vändning när han berättade att han jobbade ideellt som jourhavande man i Roslagen. Plötsligt mindes jag ett obehagligt mejl jag fått anonymt från en ”jourhavande man i roslagen”.

”Jaha, men är det du, har inte du mejlat till mig anonymt?”

Jo, tillstod han, det hade han kanske gjort någon gång. Jag frågade vad han hette men det ville han inte säga. Det var nämligen hans rättighet att vara anonym.

”Men jag står ju med adress och telefonnummer helt öppet, och just nu står jag framför dig. Kan du inte säga till mig vad du heter?”

Men det ville han inte.

Jag frågade vad en jourhavande man egentligen gjorde, handlade det om att hjälpa män som misshandlar så att de får adekvat terapi? Nej, svarade mannen, tvärtom. Han hjälpte män som är misshandlade.

”Jaha och det är många eller?”

”Ja det är hälften.”

”Hälften?”

”Om du tittar på volymen av misshandlade så är minst hälften män.”

Så var vi där igen. Jorden är platt. Världen upp och ner. Och om du är en kränkt, vit man så har du allt stöd att hämta i herrarna Ström och Billings bloggar. Där odlas såväl antifeminism som en total förvanskning av statistik, undersökningar, rapporter.

Jag hade gärna fortsatt prata längre men tyvärr var jag tvungen att rusa hem till barnvakten. Däremot tog vi tillfället i akt och bjöd in Pelle Billing på en privat middag. Han var den som kändes mest öppen och intresserad av ett utforskande samtal. Jag hoppas verkligen att det blir av. Allt är möjligt. Livet är ett vindlande äventyr och vem vet, kanske kommer han i fortsättningen driva individualiserad föräldraförsäkring som en viktig mansrättsfråga…

Diskussionerna hade kunnat fortsätta länge.