En majoritet av befolkningen i Sverige tycker att heterosexuella föräldrapar ska dela lika på föräldraledigheten. Ändå tar papporna bara ut 23 procent av föräldradagarna.
– Det är tydligt att det behövs ett stöd för föräldrar för att de ska kunna välja det de vill, sade LO:s vice ordförande Ulla Lindqvist under ett seminarium i onsdags.
Det var LO som bjöd in till seminariet Låt politiken komma till köksbordet på LO-borgen i Stockholm. Seminariet tog sin utgångspunkt i en ny undersökning om svenskars inställning till familjepolitik och föräldraledighet, som Novus Opinion gjort på uppdrag av LO.
Av de svarande anser 75 procent att föräldrarna ska dela lika på ansvaret för hem och barn (frågorna i undersökningen utgår från att föräldrarna är en kvinna och en man). Tio procent anser att en rimligare arbetsfördelning i småbarnsfamiljer är att mannen arbetar heltid och kvinnan deltid.
Fyra av tio anser att män ska vara föräldralediga ett halvår eller längre. Detta tycker såväl tjänstemän som arbetare. Arbetare upplever i högre grad än tjänstemän att arbetsgivare är negativa till mäns föräldraledighet. Undersökningen visar också att fler arbetare än tjänstemän anser att förskolans öppettider är otillräckliga.
– Det är för jäkligt att det inte finns barnomsorg på de tider som våra medlemmar jobbar, kommenterade Ulla Lindqvist.
Få delar lika
Trots att de flesta vill ha en jämställd fördelning av arbete och omsorg, delar i dag färre än en av tio familjer lika på föräldraledigheten. Två av tio män tar inte ut någon föräldraledighet alls.
Att det ser ut på det här viset har delvis sin förklaring i hur kvinnor och män har det i arbetslivet, menade Ulla Lindqvist. Hon uttryckte en oro över de senaste årens utveckling av familjepolitiken.
– I dag har vi en politik som gör att vi går bakåt vad gäller jämställdheten, sade hon.
LO identifierar i rapporten ett antal hinder för ett jämlikt uttag av föräldraledighet. Det handlar om normer och attityder hos arbetsgivare, bristande barnomsorg samt skillnader i anställningsvillkor och ekonomi. Slutsatsen är att föräldrar behöver stöd att välja jämställt. LO föreslår därför bland annat att antalet öronmärkta pappamånader i föräldraförsäkringen utökas till fyra. På sikt kommer LO att verka för en helt individualiserad föräldraförsäkring, tror Ulla Lindqvist.
Alla ser dock inte positivt på en sådan utveckling. Det blev tydligt under den avslutande paneldebatten mellan Lena Sommestad, ordförande för S-kvinnor, Sakarias Winberg från Kristdemokraternas familjepolitiska arbetsgrupp och LO:s Ulla Lindqvist.
Medan Ulla Lindqvist och Lena Sommestad förespråkade en familjepolitik som har som mål att öka jämställdheten mellan män och kvinnor, ville Sakarias Winberg se mindre politisk inblandning i familjelivet. Han menade att föräldrar gör rationella val och väljer vad som är bäst för dem. KD vill ta bort de öronmärkta pappamånaderna, förlänga föräldraförsäkringen och införa ett barnskatteavdrag till föräldrar som inte utnyttjar förskola eller barnomsorgspeng.
– Det är ganska dramatiska förändringar som KD föreslår, sade Lena Sommestad.
Svagare ställning
Hon menade att KD:s politik får som effekt att fler kvinnor kan stanna hemma under en väldigt lång tid, samtidigt som förslagen inte främjar mäns möjlighet att vara föräldralediga. Sommestad framhöll att arbetsgivarnas förväntningar på att kvinnor ska vara borta från arbetet gör att kvinnor har en svagare ställning på arbetsmarknaden. Det måste tas med i beräkningen när man talar om vilka valmöjligheter föräldrar har, ansåg hon.
Sakarias Winberg menade att familjepolitiken inte ska användas som ett verktyg för att åstadkomma jämställdhet på arbetsmarknaden. Han hävdade också att KD:s förslag ger män och kvinnor lika valmöjligheter att vara hemma med barnen.
Att resultaten i LO:s undersökning pekar mot att föräldrar vill dela lika på föräldraledigheten men inte lyckas, ansåg han inte vara nog skäl att vika fler månader för pappor.
– De människor som vill välja annorlunda vill vi ge förtroendet att göra det, sade Sakarias Winberg.
Sociologen Tommy Ferranini, som också medverkade vid seminariet, lade sig i debatten. Han menade att det inte går att diskutera familjepolitiska förslag enbart utifrån hur de kan fungera i teorin. En åtgärd som förefaller vara könsneutralt utformad behöver inte få ett könsneutralt utfall, vilket exempelvis blir tydligt i studier från kontinenten som visar att papporna inte tar ut vårdnadsbidraget.
– På något sätt måste man koppla politiken till utfallet, sade Tommy Ferranini.
Han ville se en fortsatt utveckling av den svenska familjepolitiska tvåförsörjarmodellen, och fick medhåll av Lena Sommestad. Hon efterlyste en mer offensiv familjepolitik som motverkar ekonomiska klyftor och segregering.
Feministiskt Perspektiv frågade panelen hur de familjepolitiska förslagen förhåller sig till familjer som inte är heterosexuella kärnfamiljer.
– Det behövs göras mer där, men jag vet inte exakt vad, sade Ulla Lindqvist.
Lena Sommestad menade att samkönade par och ensamstående föräldrar ryms inom samma familjepolitiska ramar som heterosexuella par. Sakarias Winberg ansåg att den modell som KD förespråkar funkar bra för alla familjer, även om han erkände att KD kan bli bättre på området.