– Endabarn känner sig sällan ensamma under barndomen, men ensamheten och saknaden av syskon blir mer märkbart under vuxenlivet, speciellt i betydelsefulla livssituationer som att själv ansvara för sina åldrande föräldrar. Jag hade aldrig tänkt på den aspekten förut…, säger Minna Pelli som tillsammans med Anneli Lindström och Marina Bergström studerar på socionomprogrammet vid Göteborgs universitet.

Genomgående tycktes kvinnorna som de intervjuade vara nöjda med hur barndomen varit, då de fått mycket uppmärksamhet och kärlek från föräldrarna. De hade inte saknat jämnåriga vänner i någon större utsträckning, utan fått det behovet tillgodosett av grannar, skolkamrater och kusiner.

Problemen började i vuxen ålder då var och en hade sin egen familj och barndomsvänner och kusiner inte längre hade lika stort behov av att umgås. Då kände de sig ensamma för första gången.

Ansvar och förväntningar

Speciellt jobbigt blev det när föräldrarna blev gamla och behövde mer sällskap och vård. Då syntes ett tydligt mönster, där endabarnen tog på sig mycket ansvar.

– Gemensamt för kvinnorna som deltog i studien var tanken på föräldrarnas åldrande och vad det skulle komma att innebära att ha ansvaret över dem samt att stå ensam kvar när de gått bort, säger Minna Pelli.

En kvinna kände sig ofta tvungen att ringa till föräldrarna och hälsa på dem. Detta gick bra under sommaren då hon var ledig, men under hösten och vintern var det mycket annat som tog tid och hon hade också gärna velat koppla av i sitt eget hem. Hon ville heller inte gärna antyda att hon skulle komma om hon inte var säker på att hon skulle kunna det, eftersom det skapade förväntningar och föräldrarna blev besvikna om hon inte kom. Ansvaret hon kände trodde hon i första hand kom från henne själv och inte enbart från föräldrarna.

– Vi tolkade hennes resonemang som att det hade varit mindre belastande om det funnits syskon med i bilden, eftersom ansvaret då hade kunnat fördelas, säger Minna Pelli.

Att ge tillbaka

Det går att se en förändring av roller inom familjen när föräldrarna blir äldre. Detta är i och för sig vanligt i de flesta familjer, men kan vara ännu mer påtagligt bland enbarnsfamiljer där barnet blir ensamt i sin roll. Här tycks de traditionella könsrollerna finnas kvar och medför att kvinnorna i studien är beredda att ta stort ansvar.

En kvinna berättade om hur hon lät hennes mamma vara med hennes familj på semestrar och högtider när mamman var ensam kvar efter att pappan dött, trots att det belastade hennes egen familj. Men hon valde att göra det, då hon ville ge tillbaks allt vad mamman gett henne.

– Eftersom det är en liten familj, blir relationerna väldigt nära – på gott och ont. När de kvinnliga endabarnen blir vuxna känner de därför ett starkt personligt ansvar över att ta hand om sina föräldrar, säger Minna Pelli.