Under Stockholmsbesöket deltog Susan George bland annat i ett seminarium på ABF-huset, där samtalet utgick från hennes bok ”Deras kris, våra lösningar” som nyligen kommit ut på svenska.

Susan George är född och uppvuxen i USA, men bor sedan flera decennier i Frankrike. Hon har kommit ut med ett flertal böcker, men bara tre av dem har översatts till svenska. Förutom som författare med fokus på internationell social rättvisa blev hon känd som vice ordförande för Attac Frankrike i slutet på 1990-talet – en organisation som hon numera är hedersledamot i.

Susan Georges bok handlar i första hand om den ekonomiska krisen, men hon säger att det egentligen rör sig om flera kriser som pågår parallellt och som alla hänger samman, bland annat klimatkrisen och bristen på vatten och mat i det globala Syd. Tillsammans leder dessa kriser även till en kris för demokratin då makten flyttas från befolkningen till finansmarknaden.

Finansväsendets makt

I sin bok, liksom på söndagens seminarium, beskriver hon världen i termer av cirklar, eller sfärer. I dag är det finansväsendet som utgör den yttersta sfären.

– Det är den mäktigaste, den utövar makt över alla de andra.

Innanför finansväsendet finns kapitalet. Under senare år har stora delar av västvärldens tillgångar flyttats från arbete till kapital.

– Människor med mycket kapital investerar inte längre i produkter. Enligt Marx måste pengarna gå via produktionen innan de kan återinvesteras igen. Det är inte längre nödvändigt, säger Susan George.

I den tredje cirkeln finns samhället, och längst in finns planeten jorden.

Susan George skulle istället vilja att sfärernas förhållande var det motsatta – att planeten jorden bestämde dagordningen – ”vi kan ändå inte vinna över naturlagarna” – och att demokratiska samhällen använde kapitalet och finanserna på sätt som är positivt för befolkningen.

Lösningen har hon gett namnet ”a green new deal” – en grön ny giv. Centralt i den ekonomiska ordning som Susan George vill se är att bankerna ska socialiseras. Befolkningen ska få vara med och bestämma över bankernas agenda, och som en del av det bör alla banker avsätta en viss procent av sina lån till ”ekologiska projekt” – projekt som på olika sätt har till syfte att stärka utvecklingen av en ekologiskt hållbar ekonomi.

En annan viktig punkt är Attacs gamla käpphäst: en skatt på transaktioner. Susan George vill även se att det skapas europeiska obligationer.

– Europas budget måste stärkas, säger hon.

Pengarna ska användas för att bygga upp internationella transportsystem och system för energi- och elförsörjning. De pengar som de nya skatterna genererar ska användas för tre olika ändamål: att förbättra de sociala systemen i Europa, att motverka klimatförändringarna, samt till utvecklingsstöd till länder i Syd.

Fler medvetna

Hur den nya given ska bli verklighet ges inga tydliga svar på under seminariet, men klart är att protester och människors vilja till förändring står i centrum.

– Det är fler människor som är medvetna om de här problemen i dag än tidigare, men vi har fortfarande inte skapat organisationen för att klara av det.

Ett av de första stegen är således att skapa allianser mellan olika grupper. När jag får en chans att prata med Susan George för Feministiskt Perspektivs räkning hinner jag inte mer än nämna namnet på tidningen innan hon reagerar.

– Den feministiska rörelsen var aldrig min rörelse, säger hon.

Hon berättar att hennes pappa var en anmärkningsvärd man som ansåg att kvinnor kunde och borde göra precis vad de ville. Det är den ena delen av förklaringen.

– Sen gick jag i en flickskola och i ett kvinnogymnasium och där var det fullkomligt normalt att kvinnor fyllde alla roller.

När jag frågar om hon ser någon särskild plats för feministiska grupper i de allianser hon tidigare talade om svarar hon att de har en självklar plats i sammanslutningarna.

– Det är alltid svårare för kvinnor, säger hon och menar att kriser och fattigdom ofta slår hårdare mot kvinnorna i ett samhälle.

Vidare hoppas hon att feministiska grupper kan verka som fredsmäklare, bra medlare, men att hon även har sett män som gör det jobbet lika bra.

– Jag tror att de feministiska grupperna själva är bättre på att definiera vilken roll de ska spela.

Hon menar att det inte spelar någon roll om man är kvinna eller man – alla är vi medborgare – men kvinnorna fick sitt medborgarskap senare än männen och måste se till att försvara sina rättigheter. Sen avslutar hon samtalet med att säga att vi har hårda tider framför oss.

– Alla kommer att behövas.