Återigen har den borgerliga regeringen en HBT-fråga som den inte kan få med Kristdemokraterna på. Steriliseringskravet för att få ändra juridiskt kön håller på att bli lika svårt för regeringen att hantera som partnerskapet 1994 och äktenskapet 2009. Det skriver Annika Hamrud.
När riksdagen den 7 juni 1994 röstade för att Sverige skulle införa ett registrerat partnerskap för homosexuella ledde Carl Bildt en minoritetsregering med M, FP, C och KDS. I riksdagen fanns även partiet Ny demokrati, men inte MP. Regeringen var splittrad, såväl Moderaterna som Centerpartiet var motståndare till reformen som i stället drevs igenom av i första hand Socialdemokraterna och Folkpartiet med företrädarna Maj-Lis Lööw (ordförande i lagutskottet), Mona Sahlin och Barbro Westerholm i spetsen. De borgerliga partierna hade fri röstning. Hela S och V, 25 folkpartister (av 33), två moderater (av 80) och fyra centerpartister (av 31) röstade igenom förslaget.
Femton år senare upprepade sig historien. Regeringen ville inte lägga fram en proposition. Stödet för äktenskapet var denna gång starkare. Även denna gång var Mona Sahlin och Barbro Westerholm pådrivande och civilutskottets initiativ stöddes av 261 ledamöter. 15 moderater avstod, en centerpartist röstade mot.
Uppbackad utredning
Nu gäller alltså frågan vilka krav som ska ställas på den person som vill byta juridiskt kön. Frågan har utretts två gånger. I den första utredningen från 2007 föreslogs att man skulle införa ett krav på kastrering. I en ny utredning från förra året föreslår istället Socialstyrelsens utredare att lagens krav på sterilisering ska avskaffas, dessutom vill Socialstyrelsen skilja på vilka som beslutar om könskirurgi och juridiskt kön inom Socialstyrelsen. Denna utredning stöds av alla partier utom KD och SD.
I nuläget är det Rättsliga rådet som tar beslut om såväl juridisk status som kirurgiska ingrepp i könsorganen. Lagen kräver inte vare sig kirurgi eller hormonbehandling, men praxis är sådan att för att transkvinnor ska få ändra juridiskt kön (MTF) krävs diagnosen transsexualism samt att man genomgår underlivskirurgi. Transmän (FTM) kan slippa underlivskirurgi eftersom den inte anses vara framgångsrik, men lagen kräver ändå att de blir sterila. Både MTF och FTM måste visa intyg på att de inte har sparat könsceller.
Utredningen vill också tillåta gifta personer att byta juridiskt kön och att personer under 18 år som inte är säkra på att de vill genomgå fullständig könskorrigering ska kunna få tillgång till stopphormoner. Dessutom öppnar man för möjligheten att inte enbart personer med diagnos transsexualism ska kunna få ändra namn och personnummer i Sverige. Förenklat kan man säga att utredningen erkänner det faktum att det inte är könsorganens utseende eller om en transman har kvar sina äggstockar som bestämmer vilket kön en person uppfattas ha. Förutom hur en person klär sig och uppträder är det hormonbehandlingen – och inte underlivskirurgin – som påverkar hur en transperson bemöts i vardagen.
Farlig förvirring
När partnerskapet diskuterades användes många hårda ord. Att frågan röstades igenom berodde mycket på Maj-Lis Lööws ihärdiga löfte att detta var det slutgiltiga steget och att adoption var uteslutet. Rädslan för att homosexuella skulle få rätt att bli föräldrar styrde de flesta motståndarna. Något sista steg var förstås heller inte partnerskapet. Under 00-talet tilläts såväl adoption som insemination innan äktenskapet till slut blev detsamma för alla. Vid varje omröstning som Kristdemokraterna förlorat har de dämpat sig alltmer – eftersom deras uttalanden mobiliserar ett annars inte så engagerat motstånd. Det har nu gått så lång att vi i den här debatten knappt hört några åsikter alls från kristdemokraterna – huvudlinjen är att frågan måste utredas ytterligare. KD har dock inte ändrat inställning. I Svenska Dagbladet varnar Lennart Sacrédus för ett tredje kön och i Dagens Nyheter säger Göran Hägglund att han ”vill belysa barnperspektivet”. Problemet för Kristdemokraterna är alltså precis som tidigare att de inte anser att HBT-personer är lämpliga föräldrar och att könsförvirring är farligt för samhället. Men det är numera mindre vanligt att höra företrädarna säga vad de egentligen tycker, i stället talar man om ytterligare utredningar.
QX chefredaktör Jon Voss ser likheter mellan frågorna:
– Jag tror KD på allvar anser att homoäktenskapet liksom möjligheten för transsexuella att få barn innebär stora skador för barnen. Det finns i såväl äktenskapsdebatten som i denna kring sterilisering ett inslag av att vilja rädda de man anser vara oskyldiga offer.
Tryck i frågan
Frågan är nu hur regeringen kommer att agera. Enligt KD är regeringen överens om att tvångssteriliseringarna måste utredas mer. Men såväl Jan Björklund och Annie Lööf har senaste dagarna sagt att steriliseringskravet ska bort. Under onsdagens demonstration utanför riksdagshuset twittrade centerledaren Annie Lööf ”Bra och angelägen demonstration i dag. Regeringen har ingen överenskommelse än och för C är detta otidsenligt”.
I går torsdag föreslog V och MP i socialutskottet att ett utskottsinitiativ ska tas fram. Socialdemokraterna var inte med.
– Som så ofta så bordlades frågan första gången den kom upp i utskottet, berättar Eva Olofsson (V). Vi hoppas på tryck i frågan – det är viktigt att frågan kommer upp i riksdagen innan sommaren och att regeringen inte lyfter ut steriliseringen ur den proposition de aviserat ska komma i vår.
RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund vill ändå vara optimistisk.
– Förhoppningsvis leder pressen till att FP, M och C beslutar sig för att köra över KD om det nu inte är möjligt att komma överens och lägga en proposition. Då får de göra ett eget utskottsinitiativ.
– Vi hoppas att all kritik ska tydliggöra en gång för alla att detta är en minst lika viktig, om inte ännu viktigare, principfråga, som äktenskapet till slut ansågs vara.
Med stor sannolikhet kommer alltså frågan att gå igenom. Socialdemokraterna har dock förlorat sin drivande kraft Mona Sahlin och oppositionen leds av MP och V. Samtidigt har det kommit fram HBT-positiva krafter inom KD. En annan viktig pusselbit för att förstå beslutgången är turbulensen inom Kristdemokraterna. Fredrik Reinfeldt vill inte att Göran Hägglund ersätts med Mats Odell. Efter Kristdemokraternas extrainsatta riksting i slutet av månaden behöver Hägglund inte längre den hjälp han nu får för att inte framstå som svag inför partiledarvalet.
Demonstrationen på Mynttorget i onsdags.
