Startsida - Nyheter

#almedalen: ”Fruimporten” döljer oväntat mycket våld

Den nyligen inlämnade rapporten till regeringen om så kallad fruimport hoppas landshövdningen Eva Eriksson ska leda till att tvåårsregeln ses över. Feministiskt Perspektiv träffade henne efter ett torgtal i Almedalen.
– Det är fruktansvärt och Sverige måste nu ta tag i detta. Omgående, säger hon.

Eva Erikssons uppdrag har varit att kartlägga och analysera omfattningen av våld, hot och kränkningar som drabbar kvinnor i denna situation och att föreslå insatser för att förbättra situationen för dessa kvinnor och deras barn.

Ett problem är den så kallade tvåårsregeln, som utredningen visar är en treårsregel. En kvinna som söker uppehållstillstånd i Sverige på grund av anknytning får först bara ett tillfälligt uppehållstillstånd på två år.

Efter två år kan kvinnan ansöka om permanent uppehållstillstånd. En förutsättning är dock att förhållandet fortfarande består både vid ansökan och Migrationsverkets prövning, som ofta sker ytterligare ett år senare.

Kan du säga några ord utöver utredningen om fruimporten som du anser angelägna?

– De här frågorna är oerhört angelägna. Det handlar om människors värdighet och detta måste få ett stopp – nu. Det kan inte vara så att det finns kvinnor som kommer från ett annat land och är mindre värda. De måste också delta och vara med i denna diskussion och vi kan inte förbise det.

Utveckla?

– Jag träffar många som säger ” det där har vi sett, att han har fått en nu fru igen. Det är hans tredje thailändska fru”, och liknande. Då ställer jag frågan, ” vad gör ni då?”. Då har ju vi i Sverige ett sätt, där vi månar om personlig integritet. Men den kan ju inte stå över människors värdighet när man ser att människor far illa. Det tycker jag är oerhört viktigt.

Blir du själv utsatt för hat och hot i och med ditt arbete med utredningen?

– Ja, lite grann. Ifrån män som tycker att jag är helt bedrövlig, att jag inte förstår någonting. Att svenska kvinnor är för tuffa, att de vill ha kvinnor som är mera tillgängliga och inte så besvärliga. Men jag får många positiva signaler. ”Äntligen tas den här frågan upp”. Jag har också blivit kontaktad av män som är gifta med thailändska kvinnor som tycker att detta är en befrielse. De har träffat hennes väninnor som kommit hit och råkat illa ut.

Vad är dina tankar om den eventuella kommande debatten rörande fruimport?

– Jag önskar att denna debatt kommer att vara högt på agendan från och med nu. Att vi inte hukar inför att tala om svåra frågor.

Tror du verkligen att detta kan bli något som kommer att lyftas? Eller blir det endast en fråga för nyhetens behag?

– Jag hoppas verkligen inte att det bara kommer att vara retoriska ord i debatten. Bara det att regeringen tillsatte utredningen är ju ett bevis på att detta är ett stort problem. Jag har själv upplevt att Statsministern om jämställdhet och människors lika värde och så. Nu är det upp till bevis för regeringen att visa att man är beredd att ta ett grepp om helheten.

Vad innebär det rent praktiskt?

– Att se över det som vi kallar för tvåårsregeln. Gå igenom den och ställa sig frågan om den är förenlig med de facto att de kvinnor som kommer hit har ökat på ett så dramatisk sätt. En nittio procentlig ökning. Det här förändrar ju hela systemet. Man kan inte låta en grupp människor som kommer hit – kvinnor på anknytning, komma till ett land där risken att utsättas för våld är så stor. Det går inte. Orimligt.

Säg några ord om de här männen?

– Ja, som vanligt representerar de ingen speciell grupp. Det är alla. Alltifrån lantbrukare, företagare, akademiker. Det är män, som jag själv upplever som jag inte har något belägg för i min forskning. Dessa män inte tycker om jämställdhet. De tycker att kvinnor och mäns lika rättigheter inte är intressant. De vill ha en rangordning, struktur där mannen är högre ställd än kvinnan. Dessutom upplever jag väldigt starkt att utländska kvinnor inte är lika mycket värda som svenska kvinnor i den här debtten. Det är ju förfärligt allvarlig på det sättet.

Vad tror du det beror på?

– Ja… Jag vet inte. Jag tror lite grann att de beror på lagstiftningen. Att det är möjligt och tillåtet att kunna agera på det här sättet. Detta handlar inte bara om att man tar in en kvinna. Många tar in två, tre, ja fyra kvinnor som de dumpar vartefter hon inte duger till längre. De bildar familj och så misslyckas det för att kvinnan kanske vill läsa svenska, gå ut och handla och det blir då ett störande moment i förhållandet som mannen inte accepterar. Dessutom har vi ju en lagstiftning i detta land där det hela tiden fokuserar på kvinnan.

Hur menar du?

– Om äktenskapet misslyckas är det kvinnan som blir utvisad. Mannen som är anknytningspersonen och som tagit hit kvinnan händer det ingenting med. Om han mot all förmodan blir dömd för övergrepp eller misshandel, sitter han av tiden och sedan har han sonat sitt brott. Då kan han ta hit en ny kvinna igen. Det finns ingen möjlighet för migrationsverket om man har gift sig i utlandet och kommit hit att slå i registren. Då räknas ju detta som en anhörig invandring. Det är fruktansvärt och Sverige måste nu ta tag i detta. Omgående.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV