När Feministiskt Initiativs Gudrun Schyman frågade vilka av partierna (alla riksdagspartier närvarade förutom Sverigedemokraterna) som vill skruva åt kraven och skärpa Medlingsinstitutets direktiv, räckte samtliga upp handen. Det är ett krav som såväl Feministiskt Initiativ som Kommunal framfört i kampen för jämställda löner. Kommunals ordförande Annelie Nordström, som ledde seminariet tillsammans med Gudrun Schyman, förhöll sig dock skeptisk till hur många av de uppsträckta politikerhänderna som kommer att innebära konkret politisk handling.

Under seminariet, som hölls i ett klassrum på Högskolan Gotland, genomfördes flera omröstningar. Vilka går med på att kvinnors låga löner har strukturella rötter, inte individuella? frågade Schyman. Representanterna från alla riksdagspartier räckte upp handen, liksom Stina Svensson från Feministiskt Initiativ.

Konstant löneklyfta

Sedan 1980-talet har löneklyftan mellan kvinnor och män i princip varit konstant, i dagsläget rör det sig enligt Medlingsinstitutets senaste statistik om en förlust på 52 800 kronor per år för kvinnors del. Frågan har diskuterats i decennier och ändå händer ingenting i praktiken. Det har genomförts socialpolitiska förändringar som större privat sektor inom välfärden, mer resurser till offentlig sektor, utbyggd föräldraledighet och så vidare men ingenting tycks få effekten att kvinnors löner kommer ikapp. 

En anledning till att frågan återigen är aktuell är att Kommunal och fyra andra fackförbund i en debattartikel i DN listade sju konkreta förslag på förändringar som kan göras inom den här mandatperioden för att komma åt problemet. I den senaste avtalsrörelsen krävde Kommunal (som består av 80 procent kvinnor) en hundralapp extra för att kunna upprätta en jämställdhetspott. Detta ville dock inte det tre av LO:s industrifack gå med på, och LO-samordningen sprack.

– Då blev det Kommunals fel att det inte blev en LO-samordning, i alla fall om man frågar näringslivsexperter så försvagade det LO. Och det är alldeles sant att det, gjorde men man kan ju fråga sig vems fel det var? sade Annelie Nordström.

Hon riktade skarp kritik mot Medlingsinstitutet och menade att de valde att tolka sitt uppdrag på ett sätt som förstärkte lönediskrimineringen och undergrävde möjligheten att få till stånd en jämställdhetspott.

Återinföra lönekartläggning

Det var med anledning av den oförändrade löneklyftan som Fi hade bjudit in riksdagspartierna till seminariet ”Lön och kön – hur förändrar vi dagens situation” för att diskutera vad partierna vill göra under mandatperioden fram till nästa val.

Förutom vilken roll Medlingsinstitutet ska ha var det framförallt fyra områden som dök upp under samtalets gång: lönekartläggning, arbetsvärdering, karriärmöjligheter och den privata sektorn. Inte alldeles förvånande ville Ylva Johansson (S), Josefin Brink (V), Gunvor G Ericson (MP) och Stina Svensson (Fi) alla återinföra den årliga lönekartläggningen som på regeringens initiativ nu bara sker vart tredje år.

Gunvor G Ericson (MP) och Hans Backman (FP) var inte främmande för en utarbetad arbetsvärdering, men det var Penilla Gunther (KD) och Solveig Zander (C). De argumenterade starkast för en välformulerad värderingskarta, som de menar skulle kunna sätta stopp för osakliga löneskillnader. Annelie Nordström påpekade dock att även hon trodde på arbetsvärdering en gång men av erfarenhet har hon lärt sig att det alltid tycks misslyckas eftersom det fortsätter vara samma personer som bestämmer vilka kunskaper som ska premieras.

– Vi behöver också se till att det blir fler kvinnor som startar företag och där har centerkvinnor varit pådrivande när vi har öppnat upp i vårdsektorn, sade Solveig Zander.

Jämställdhetspott

Stina Svensson (Fi) påpekade att utökad privat sektor och lönekonkurrens inte fått kvinnors löner att öka. Istället ville hon bland annat upprätta en jämställdhetspott finansierad av en höjd arbetsgivaravgift.

Även Josefin Brink (V) vände sig mot den privata sektorn som lösning, hon påpekade att det ger politikerna än mindre att säga till om rörande lönerna och ville istället se utökade resurser till kommunerna.

Den svenska modellen blev i första hand försvarad av allianspartierna, men Ylva Johansson (S) påpekade att modellen i grunden går ut på tre parter, inte två, och att politikerna inte alls ska hålla sig undan som det ibland antyds. Gudrun Schyman passade på att påpeka att den svenska välfärdsmodellen stödjer sig på en exploatering av kvinnors arbetskraft och låga löner.

Hans Backman (FP) ville införa en jämställdhetsranking av företag, kommuner och landsting, han menade att det kommer vara ”skämmigt” att blir uthängd på en sådan lista. Han ville också ge bonus till män som tar ut föräldraledighet.