I veckans nummer av Feministisk Perspektiv diskuteras Carl Bildt och årets utrikespolitiska deklaration. Liksom Kvinna till Kvinna och artikelförfattaren gläds IKFF över att omnämnandet av kvinnor i deklarationen faktiskt utgör ett litet steg mot en mer genusmedveten politik.

Feministiskt Perspektiv frågar Carl Bildt om arbetet med kvinnors rättigheter prioriterats upp, och hur det i så fall kommer att ta sig uttryck i det konkreta arbetet. Bildt hänvisar i fråga om det senare till ”väldigt mycket av det vi har att göra med på biståndssidan”. Han hänvisar också till den arabiska våren, som aktualiserat frågan om huruvida demokratiseringsprocesserna kan leda till en försämring av kvinnors ställning.

Bildts uttalande reflekterar ett mönster inom svensk utrikespolitik enligt vilket ”kvinnofrågor” diskuteras separat från övrig politik. Kopplingen till en rad politiska områden som påverkar kvinnors brist på säkerhet, och exkluderingen av kvinnor från fredsfrämjande arbete osynliggörs.

Nedrustningspolitiken utgör ett tydligt exempel. Just nu förhandlas ett unikt, internationellt vapenhandelsavtal, Arms Trade Treaty (ATT), med slutförhandlingar i FN i juli. Globalt kraftsamlar många organisationer, däribland IKFF, för att skapa medvetenhet om hur lätta vapen drabbar män och kvinnor olika, och om hur vapnen ofta används för att underbygga sexuellt och genusbaserat våld i konflikter (och även i fredstid).

ATT borde utgöra en solklar del i arbetet för att implementera FN:s resolutioner om kvinnors säkerhet och deltagande – resolutioner som Bildt nu inkluderar i sin deklaration. Men Sverige har hittills inte inkluderat resolution 1325 i sitt arbete för vapenhandelsavtalet.

Problemet är konkret och uppenbart – men analysen lyser med sin frånvaro. Nedrustningspolitik, handelspolitik (inte minst svensk vapenexport) och internationell miljöpolitik måste alla inkludera en förståelse för hur respektive politikområde påverkar kvinnors rätt till säkerhet och deltagande. Gunilla Carlsson kämpar på sin kant. Men om inte övriga politikområden på UD styr åt samma håll, blir anledningarna att glädjas över biståndets jämställdhetssatsningar färre.