Kapitel 2:
 Ännu en vacker början till en pappa

Hemma hos Pål luktade det rök, både väggarna och taken var vita med gula fläckar. Lägenheten var relativt stor, det fanns ett vardagsrum och två sovrum. Köket var rätt stort men även det luktade rök. Pål rökte alltid inomhus även fast han hade en balkong. Det förstod jag mig aldrig på men ibland gör man väl inte det.

Mamma gjorde självklart om Påls lägenhet, det första hon gjorde var att börja banka in en massa spikar överallt och hänga upp alla sina halvt trasiga guldspeglar och sedan pyntade hon lägenheten med alla änglarna. Hon köpte massa färg och målade om i det rummet som skulle bli mitt, denna gång i en ljusare rosa färg. Mamma städade hela Påls lägenhet maniskt, storhandlade en massa mat och städmedel.

När Pål inte var hemma så slängde mamma saker som varit hans, antagligen för att göra lägenheten mer egen än tidigare Pål verkade aldrig märka att hon slängt saker som stått framme eller så kanske han bara inte brydde sig. Pål hade en orm också, Kalle hette ormen, den var stor, tjock och grön. Jag var till en början livrädd för Kalle men samtidigt otroligt fascinerad. Han bara låg där, stilla i sitt kokheta akvarium. Jag kunde stå i timmar och kolla på honom utan att han rörde sig ens en centimeter.

Pål och jag kom bra överens, han var så snäll, ställde alltid upp för mig men speciellt så märkte jag hur mycket han ställde upp för mamma. Ibland var han lite konstig, han kunde spendera timmar inne på toaletten och när han kom ut så kunde han knappt prata.

– Var inte rädd, sa alltid mamma och sen började hon skälla ut honom.

Men jag var aldrig rädd för även om Pål inte kunde prata så visste jag att han aldrig skulle skada varken mig eller mamma.

Mamma var arbetslös till en början när vi bodde där. Då var det vinter och vissa dagar gick jag och mamma ut och åkte pulka eller byggde snögubbar. Jag var sex år och skulle börja på en skola i närheten när julen var över. Detta längtade jag så mycket efter. Pål hjälpte mig komma igång med skrivandet och gav mig en svensk lärobok som han hade hemma. Någon hade redan börjat skriva i den så jag fick hoppa fram till bokstaven D innan jag själv kunde börja träna.

En dag precis innan skolstart så skulle vi gå på en restaurang, jag, Pål och mamma. Jag var alldeles spänd när vi var på väg dit. Uppklädd var jag också, jag såg nästan ut som Madicken med en blå vit klänning och en stor rosett i mitt långa hår. När vi kom fram såg jag trots min ynka ålder att det inte var någon speciellt fin restaurang som vi kommit till. Här luktade det öl och gammal gubbe, längst väggarna var det bås så som på tunnelbanan fast dessa bås hade röda skinnsäten.

När jag satte mig ner märkte jag att sätet hade spruckit och mellan det röda skinnet var det något gult och mjukt som stack upp, nästan som gummi, jag petade länge på det gula gummit så länge att jag inte märkte att Pål lämnat en cola framför ögonen på mig. Jag såg även att mamma drack något läskliknande. Mamma satt länge och läste menyn innan hon bestämde sig för att ta en plankstek.

– Jag vill också ha en plankstek ropade jag ut lyckligt.

– Nej, du är alldeles för liten för att äta något sådant, det finns en barnmeny sa mamma och klappade mig lätt på kinden.

– Det är klart hon ska ha plankstek, sa Pål och blinkade med ena ögat mot mig.

– Men Pål, hon kommer ju inte ens orka äta upp halva suckade mamma.

– Det spelar väl ingen roll älskling, vill lillflickan ha en plankstek så ska hon få det.

Det dröjde länge innan vi fick in maten, mamma hann dricka ett flertal glas medan Pål och jag drack cola. Mamma pratade mycket och högt om hur bra det var i Göteborg och hur härligt det hade varit att få lämna det där vidriga jobbet i Stockholm. Pål såg på mig gång på gång och strök sin hårda sträva hand längs mitt hår. Han verkade verkligen gilla mig.

– Nej nu ska väl jag besöka herrarnas, sa han plötsligt och reste sig upp.

– Måste du det? Frågade mamma och såg bekymrad ut.

Pål bara harklade sig och begav sig mot toaletten. Mamma verkade ta illa upp och jag förstod henne, tänk om han skulle somna på den här toaletten också? Mamma reste sig upp och satte sig sedan ner bredvid mig, hon log ett falskt leende och försökte starta en normal konversation med mig.

– Gillade du planksteken min älskling? Frågade hon och började peta med gaffeln i maten.

– Ja.

Hon log och fortsatte leka med gaffeln i maten samtidigt som hon gång på gång vände sig om och såg på toalettdörren. Tiden gick och Pål kom inte tillbaka.Mamma suckade om och om igen och till slut reste hon sig upp och gick emot toalettdörren och knackade på. Två män stod i kö och verkade irriterade över tiden som Pål tog på sig. Mamma började ropa och ställa till en scen utanför toaletten. Jag skämdes och satt bara och såg på min plankstek. Efter ett tag kom mamma tillbaka och satte sig ner bredvid mig.

– Vad gör Pål där inne egentligen, frågade jag men mamma bara ignorerade mig och såg bak på männen som stod i kö, nu hade de blivit mer män i kön. Mannen som stod längst fram gick irriterat till bardisken.

– Kan ni låsa upp toalettdörren eller, frågade han och ruskade irriterat på huvudet.

Mannen i bardisken såg mot toaletten och sedan på vårt bås. Mamma log mot mannen och ryckte på axlarna.

– Magsjuka… sa hon till slut och fnittrade till.

Men han bara skakade på huvudet och gick fram till toaletten.

– Kan du vara snäll och öppna dörren? Han slog gång på gång på dörren och började rycka i handtaget.

Mamma reste sig upp och gick med snabba steg mot dörren. Hon tog mannen på axeln och viskade något i hans öra, men han bara skakade på huvudet igen och tog upp nycklar ur sin ficka. Mamma såg nervös ut och verkade försöka få mannen på andra tankar men han bara suckade.

– Snälla, jag har ett barn. Ropade hon plötsligt ut.

– Det borde ni tänkt på lite tidigare, hörde jag hur han sa samtidigt som han såg känslolöst på mig.

Sen öppnade mannen dörren och Påls livlösa kropp föll ner på golvet. Mannen som öppnat dörren började slå Pål på bröstet medan mamma klappade Pål längst kinden. Det tog inte lång tid innan polisen kom in och tog över, då smög sig mamma tillbaka till bordet där jag satt. Hon satt bredvid mig länge, hennes ögon såg livlöst på väggen mittemot oss och hon sa inte ett ord. Jag förstod att det hänt något hemskt med Pål och höll i mamma på benet.

– Han vaknar snart mamma sa jag och log.

Men mamma fortsatte att vara helt stum, till slut lämnade hon några hundralappar på bordet, bar upp mig och började sedan promenera därifrån. När vi kom hem så la hon ner mig i sängen och gick sedan in i köket. Jag hörde ifrån sovrummet hur hon satt och grät, men jag bara låg kvar i sängen. Här var jag trygg och framför allt så störde jag inte mamma. Jag låg vaken tills jag hörde att mamma gick ifrån köket och in till sitt sovrum. Då visste jag att även hon var trygg och då kunde jag äntligen somna.