”De fruktade hacktivisterna Anonymous förklarar åter krig mot pedofilerna.” så skrev Ny Teknik förra veckan. Frågan är vilkas fruktan Anonymous väcker och vill väcka.
Under den arabiska våren attackerade Anonymous statliga hemsidor och hjälpte till att hålla internetkanaler öppna för demokratiaktivister. Den senaste aktionen mot pedofilsajter heter #OpPedChat och omfattar 85 domäner och ännu fler webbsajter, varav flera redan stängts ner. Vid den tidigare aktionen kallad #OpDarknet, som lanserades i oktober 2011, attackerades 40 webbsajter och 1 500 misstänkta pedofiler hängdes ut. Anonymous-nätverket har också fått stor uppmärksamhet för sina attacker mot FBI, mäktiga företag och utmanat knarkmaffian i Mexiko.
Men det är inte alla hot om aktioner som genomförs. Anonymous saknar ledare och vem som helst kan delta. I botten finns en gemensam strävan efter ett internet utan censur och ett transparent samhälle byggt på öppenhet och yttrandefrihet. Samtidigt hävdar de sin egen rätt till anonymitet och gömmer sig bakom Guy Fawkes–masker. För att en idé ska omsättas i verklighet krävs tillräckligt många engagerade så kallade Anons, som oftast är lika anonyma för varandra som för andra.
En svensk gren av Anonymous på Twitter tog på sig ansvaret för ett angrepp på Caremas webbplats efter skandalerna som avslöjades hösten 2010 och driver bland annat en egen kampanj för utrikesminister Carl Bildts avgång.
#OpSCUM verkar inte ha nått särskilt långt utanför Sveriges gränser, åtminstone inte i någon större utsträckning. Videon som används för att hota skådespelaren Andrea Edwards är publicerad på den anonyma bloggen AnonOps Sweden. Efter kritiska kommentarer inom de egna leden publicerades ett inlägg till #OpSCUM-videons försvar.
Obenägenheten att ta ställning för kvinnors yttrandefrihet och rättssäkerhet visar sig i att många Anons både i Sverige och världen gett sitt oförbehållslösa stöd till Julian Assange. Och det finns Anons som varnar för attacker mot Sverige om den begärda utlämningen genomförs. Feministiskt Perspektivs Anna-Klara Bratt har konstaterat att kvinnorna vars upplevelser ligger till grund för anmälan mot Assange är dömda på förhand, utan rättegång, av dessa ”nätaktivister”. Hon tolkar det som en oförmåga att skilja personen Julian Assange, från Wikileaks och dess verksamhet.
Samtidigt råder konkurrens mellan Wikileaks och Anonymous om äran för lyckade aktioner, inte minst sedan Wikileaks anklagat Anonymous för bristande säkerhet. Anonymous har precis lanserat den egna webbsajten Par:AnoIA i frustration, hävdar man, över att Wikileaks läcker för långsamt och med för litet genomslag.
