I det stora geopolitiska schackspelet spelar Antarktis en stor roll. När alla siar om framtiden och att oljan håller på att ta slut vänders blickarna mot den gigantiska ismassan som flyter omkring söder om Sydamerika.

Uruguays president Jose Mujica och Chiles president Virgilio Pinera är smarta politiska djur, de hör till helt olika politiska schatteringar, Mujica är den gamle gerillaledaren som blev president efter 13 i fångenskap. Pinera däremot är utbildad ekonom vid Harvard och hör till Chiles näringslivstoppar. Men nu myste de tillsammans och hälsade på alla baser som Chile och Uruguay har på Antarktis. De hyllade varandra de firade den enes hustrus födelsedag och talade vackert om hur Antarktis var ”allas”, en gemensam egendom.

Rikedomar smälter fram

I min barndom berättade min mor, som var meteorolog, om alla mineraler och resurser som låg begravda under isen och som inte kunde tas upp till ytan eftersom det var så stora kostnader som krävdes. Redan då hörde Uruguay till de länderna som hade permanenta baser som användes mest för att forska i klimatologiska förändringar och ozonskiktet kring Sydpolen.

Nu har Antarktis kommit in bland huvudrubrikerna, man talar om att exploatera regionens rikedomar. Ismassans skorpa har mjuknat avsevärt och planetens övriga resurser har minskat, nu sägs det att Antarktis är den sista reserven. Amerikanska och engelska företag planerar redan gruvdrift och brytning av värdefulla mineraler. Men Sydamerika är inte beredd att släppa taget.

Låter sig inte plundras

Mujica och Pinera visade på en tredagars gemensam resa att de var beredda att lägga politiska skillnader åt sidan och stå tillsammans mot USA:s och Englands girighet. Argentina har redan gjort klart att Antarktis är regionens framtid och att de kommer att prioritera forskning som kan garantera att miljön och den ekologiska balansen inte rubbas av ohämmad exploatering.

Just nu är läget spänt och Argentina har fått Sydamerika att neka hamnbehörigheter till de båtar som vill segla under Falklandsöarnas flagga. De tas inte emot av något land i området. Den retoriska tonen påminner om den som Margaret Thatcher och Jorge Videla, juntans starke man i Argentina, använde under Falklandskriget.

Nu när Nato håller på att stärka greppet över Mellanöstern spelar Sydamerika starka kort, det kommer att kämpas för Antarktis och kontinenten ska inte låta sig plundras utan motstånd.