Antifeminism är inte en ideologi endast förbehållen män. Helena Brors tar en titt på USA:s kraftfulla antifeministiska kvinnoorganisationer.
Till varje kraft finns alltid en motsatt riktad kraft. Så lyder Newtons tredje lag. Varje gång en grupp kvinnor har kämpat för medborgerliga rättigheter har en annan grupp kvinnor i samma samhälle bedrivit opinion emot dem.
1963 utkom Betty Friedans Den feminina mystiken. Samma år gav den mormonska åttabarnsmodern Helen B. Andelin ut sin bok Fascinating Womanhood (FW) på eget förlag. Självförläggandet kom sig av att etablerade bokförlag hade avfärdat manuset som löjeväckande.
”Nu kan jag förstå varför jag aldrig har gift mig” skrev förläggerskan Margaret Cousins om Andelins budskap. ”Det är för att jag skrattar högt och drar skämt, dricker genom att böja huvudet bakåt och klär mig i tweed.”
FW är en manual för den perfekta hemmafrun. Andelin manar läsarinnan att klä sig i siden, hålla sitt hem kliniskt rent och dagligen berömma sin make för hans supremati. Framförallt bör kvinnor, oavsett ålder, uppvisa en värnlös puerilitet i alla lägen. På så vis kan de manipulera sina försörjare till vad som helst.
I takt med att andra vågens feminism tog form i USA skrev flera hemmafruar propaganda mot kvinnlig yrkesverksamhet och preventivmedel, alla mer eller mindre FW-plagiat. Jag ser en klar parallell till de friherrinnor och professorskor som i 1910-talets Sverige skrev debattartiklar mot kvinnlig rösträtt.
Dessa två strömningar, åtskilda av ett halvsekel och en ocean, förlitade sig på samma argument och resonemang: Kvinnan är intuitiv, mannen är rationell. Kvinnans revir är hemmet, mannens revir är offentligheten. Kvinnan fordrar inga juridiska rättigheter, då hon redan är indirekt maktfullkomlig i egenskap av uppfostrarinna och älskarinna.
Kvinnans ansvar som mor och hustru utesluter alla icke-domestiska handlingar. Kvinnans enda väg till lycka är konstant grossess, men detta hemlighåller feminister. Feminismens egentliga mål är religionens utplånande. Kinder Küche Kirke kort sagt.
1971 röstades författningstillägget Equal Rights Amendment (ERA) igenom i USA:s representanthus. ERA löd: ”Jämlika rättigheter under lagen ska inte förvägras eller inskränkas av Förenta Staterna eller någon annan stat på grund av kön.” Harmlöst kan tyckas.
I november 1972 hävdade dock författarinnan och högerprofilen Phyllis Schlafly i sitt nyhetsbrev att ERA skulle frånta kvinnor ”det särskilda skydd” som ”den kristna ridderlighetstraditionen” gav och att tilläggets förespråkerskor ”hatar män, äktenskap och barn.”
Rädda för att tvingas ut i arbetslivet gick Schlaflys reaktionära läsarinnor puripara ur huse för att protestera mot ratificering av ERA i synnerhet och feminism i allmänhet. 1975 grundade man lobbyorganisationen Eagle Forum i polemik mot Betty Friedans National Organization for Women.
När ERA stupade 1982 var det nästan helt Phyllis Schlaflys förtjänst. Vid 87 års ålder är Schlafly fortfarande Eagle Forums ordförande och antifeminismens grande dame. Sedan bildandet har gruppen förhindrat statligt subventionerad barnomsorg, lika lön för lika arbete samt föräldrapenning.
Trots att hon har förvärvsarbetat och engagerat sig politiskt hela sitt vuxna liv betecknar sig Schlafly som hemmafru. Frånsett Eagle Forum och Concerned Women for America bedriver knappt antifeministiska amerikanskor opinionsbildning eller lobbyism. Förenta Staterna har degenererat till ett marxistiskt matriarkat bortom räddning.
Man håller sig inom den egna sfären, det vill säga kristna högerns undervegetation, och skriver eller bloggar om läsningen av Stepfordmanualer. Enligt en av desamma, Laura Doyles The Surrendered Wife från 2001, ska den gifta kvinnan ge pater familias full dispositionsrätt över hennes tillgångar, aldrig ge honom råd, ens om han ber därom, och utveckla två diametralt olika personligheter för offentligt liv och privat.
När dessa kvinnohaterskor hemundervisar sina barnaskaror har de en mindre akademisk läroplan för döttrarna än för sönerna. För blivande hemmafruar publicerar hemundervisningsförlaget Queen Homeschool läroböckerna Keeping Myself Pure for God, Preparing to be a Helpmeet och Questions for a Potential Suitor.
Detta enligt det dumoptimistiska antagandet att alla flickor är predestinerade till att bli uppvaktade. Jämför med den svenska antisuffragetten Ida Norrby – När hon skulle hålla ett anförande i Stockholms konserthus 1927 inledde hon med konstaterandet att alla kvinnor behövde en utbildning för den händelse de inte gifte sig.
Fascinating Womanhood har utvecklats till ett multinationellt studieförbund. Kurser i att jollra förföriskt och visa ilska genom näpet stampande i hålls Namibia, Malaysia och Utah. Själva boken är inne på sin sjätte upplaga och något reviderad.
Sedan 1963 har cirka 200 sidor tillkommit, varav merparten är vittnesmål från kvinnor vars horribla äktenskap räddades av Andelins riktlinjer. Löftet om att manualen ska lära kvinnor ”hur du får ut det du vill av livet tills mannen blir både herre och slav.”