Marcin de Kaminski har i flera år följt Anonymous framväxt inom ramen
för sin forskning. Han framhåller att Anonymous snarare är ett fenomen
än en rörelse, där antifeminismen tidigare inte haft någon framträdande
plats.

– Även om tonen ofta är både rå och brutal, ganska macho och tveksam ur
ett genusperspektiv, så har det tidigare inte funnits någon uttalad
sådan agenda. I alla Anon-kretsar finns både högst troligen och i många
fall också bevisligen kvinnor som varit väldigt framträdande och
drivande, säger Marcin de Kaminski.

Han konstaterar att Anonymous var stora i Sverige långt innan #OpScum
och Anonopssweden dök upp. Tidigare handlade det, både i Sverige och
omvärlden, mest om typiska nätfrihetsfrågor, på senare tid mycket om
Wikileaks. Marcin de Kaminski anser inte att det går att tala om en
typiskt svensk Anonymous-variant. Däremot ser han ett fält som öppnats i
svallvågorna efter anklagelserna mot Wikileaks-grundaren Julian Assange. Inte
minst eftersom Anonymous, åtminstone i perioder, varit tätt kopplade
till Wikileaks.

– När Assange började tala om det svenska rättssystemet som en
statsfeministisk sammansvärjning började de här frågorna bubbla
litegrann. Där öppnades ett tomrum som väldigt effektivt togs om hand av
hans följarskara.

Oavsett agenda följer Anonymous operationer, många under namnet Anonops,
ofta samma mönster – med hot om attacker mot hemsidor och kartläggningar
av personer som anses kopplade till målet.

– I och med att vem som helst kan komma med input för de här kampanjerna
så finns här ett tacksamt mål för folk som har egna agendor. Det tycks
vara vad vi sett i fallet Anonopssweden, säger Marcin de Kaminski.

Enligt honom har Anonymous-konceptet vuxit relativt mycket sedan Julian
Assange blev gripen och även under den arabiska våren.

– Många fler har anslutit sig till grupperna och man kan också se en
större diversitet vad gäller mål som har valts ut. Med tiden kan man
tydligt kunnat se hur det blivit spretigare, mer alltfler mål som inte
riktigt verkar vara i fas med huvudströmningen.

Det finns tecken som tyder på att trakasserierna av Turteaterns Andrea
Edwards är ett sådant mål i ofas:

– Sett till de mer tongivande aktörerna inom Anonymous är det väldigt få
som anammat antifeminismen, och det gäller även specifikt den
svenskdrivna anti-SCUM-kampanjen. På det sättet kan man se att
Anonopssweden är en aktör som saknar den breda legitimitet och kritiska
massa som behövs för att på allvar lyckas engagera en internationell
Anon-krets.

Att människor som verkar för öppenhet döljer sig bakom anonymitet
behöver inte vara ett problem, anser han, även om det är en paradox.

– Det beror på vem man sparkar mot. Hittills har man riktat sig mot
makthavare av olika slag som faktiskt varit makthavare regeringar, stora
företag och andra viktiga samhällsaktörer. Där tänker jag mig att man
lättare kan rättfärdiga ett anonymt agerande. Men det är klart att det
är ett problem om man sparkar neråt, mot den lilla människan.

Vad som också kan bli ett problem är att i yttrandefrihetens namn
försöka begränsa andras yttrandefrihet.

– Ett tydligt spår som Anonopssweden drivit har varit att man väldigt
tidigt börjat använda en retorik som handlat om mänskliga rättigheter i
stort där man inkluderat den här feminist-kritiken. Det hävdar man också
i Scum-videon, att ett riktigt jämställt samhälle måste innebära
jämställdhet för alla och att feminismen inte erbjuder hjälp till alla.

Även i andra aktioner, exempelvis angrepp på Carema och andra, har
kränkningar av mänskliga rättigheter angetts som motiv av Anonops Sweden.

– Om man utmålar den här lilla teatergruppen som maktfaktor eller
koordinationskommitté för världens manshat, då är eventuella angrepp
lättare att försvara om man säger sig vara för jämställdhet ”på
riktigt”. Det är lite lurigt när skapar eget språk för att legitimera de
frågor som man väcker.

Några interna motreaktioner från de som inte köper den antifeministiska
världsbilden är inte att vänta. Enligt de Kaminski är det så högt i tak
inom Anonymous att utrymmet – och i många fall intresset för – att
internt kritisera de egna kretsarna minimalt. Men det betyder inte att
antifeminismen nödvändigtvis blir en bestående del av Anonymous.

– Just med Anonymous är det väldigt svårt att förutspå vad som ska hända
imorgon. På sin höjd kan man se vad som hände igår och tycka att det var
bra eller dåligt. Men just eftersom det är ett sådant myller av
människor, där människor inte känner varandra och inte nätverkar
särskilt stabilt, utan nätverken är temporära och försvinner lika fort
som de skapats, är nästa drag också väldigt svårförutsägbart.

Marcin de Kaminski menar att Anonopssweden effektivt varvat
standard-anonfrågor med antifeminism, vilket också gör det svårt att
bedöma åt vilket håll det svenska spåret kommer dra. Att Julian Assange
har drivit en tydlig linje som stämmer väl överens med Anonopsswedens
antifeministiska åsikter kan få betydelse.

– Assange är ingen ledare, men en av få symboler som framträtt tydligt.
När han agerar så sätter han agendor bland de sina. Han har exempelvis
pratat om Sverige som feminismens Saudiarabien och använder ofta
statsfeminism som begrepp så det finns klara paralleller, i varje fall
på ett idéplan. I och med att det har fortsatt genom åren är det inget
som ska ses som en engångsföreteelse.

– Jag tror vi kommer se ett uppsving av det här när Assange till slut
blir utlämnad till Sverige. Då kan man mycket väl tänka sig att de här
krafterna växer sig starkare.