Inför valet, den 12 februari, skriver Vladimir Putin ”Om vi kan formulera och driva igenom en effektiv folkräddande strategi så kommer Rysslands befolkning att öka till 154 miljoner”. Bakgrunden är den senaste folkräkningen som visar att Rysslands befolkning har minskat med över två miljoner mellan 2002 och 2010. Den demografiska utvecklingen oroar de nationalistiskt sinnade.

Dagen efter Putins utspel ändrade ryska hälsodepartementet reglerna för gratis abort. Framöver skall de flesta skäl som kunde anföras för att få en abort betald av sjukförsäkringen tas bort. Den enda icke-medicinska anledning som ska gälla är om kvinnan har våldtagits. Samtidigt förbereds i parlamentet en skärpning av abortlagstiftningen.

Dessa restriktiva strömningar kommer dock inte endast från Ryssland.

EU-parlamentarikerna är splittrade i mänsklighetens mest centrala fråga: sex, skriver Neil Datta i Conscious, tidskrift för katolska åsikter. Datta är samordnare för EU:s parlamentariska forum för population och utveckling (EPF).

Religiösa dogmer är den starkaste drivkraften för de konservativa kretsar som vill att kön, sexualitet och familjeplanering ska behålla sin tabustatus i den offentliga debatten, skriver Datta, och menar att de därigenom vägrar människor kontroll över sin reproduktion samt ökar ohälsan.

Demografiska utmaningar

De restriktiva strömningarna kommer även från Vatikanen och trofasta regeringar i bland annat Filippinerna och Malta. De har påverkat forum som FN och Europarådet. Enligt Datta är det viktigt att man bygger rättighetsbaserade regelverk: reglerna ska gälla för alla medborgare, oavsett vilka val man gör i de existentiella frågorna.

Världens Vatikantrogna regeringar anser att det ofödda barnets rätt går före den gravida kvinnans och före det födda barnets – i det fall barnet är fött utan att föräldrarna är gifta har det sämre lagligt skydd än ett foster, i till exempel Malta.

De religiösa krafterna är dock inte endast ett hinder för rättighetsbaserade lösningar för medborgarnas hälsa, utan står även i vägen för de demografiska och sociala utmaningar som världen står inför. Som i Ryssland, där befolkningen har minskat märkbart på grund av olika förändringar i samhället och den allmänna hälsovården, vilka inte är relaterade till religion.

Denna demografiska utveckling gör debatten om familjeplanering mer komplex och de som arbetar för allas rätt till preventivmedel och abort måste ta med i beräkningen den befolkningsminskning som sker i vissa delar i världen. Annars kan de oavsiktligt bidra till att länder vars befolkning minskar allierar sig med länder styrda av motståndare till sexuella och reproduktiva rättigheter – utan att själva vara motståndare till dessa rättigheter, skriver Datta.

Enkla, populistiska lösningar ligger nära till hands för politiker och media, och den som inte är insatt kan tro att ett förbud mot abort skulle stoppa befolkningsminskningen. Det finns dessutom konservativa grupper som hävdar att homosexualitet är ett hot mot familjen och orsaken till att befolkningen minskar. Sådana tankar leder endast till att vi berövar individer deras mänskliga rättigheter, och hjälper inte samhället att öka sin befolkning, menar Datta. De som arbetar för sexuella och reproduktiva rättigheter behöver söka lösningar för att befolkningen inte skall minska.

Åtgärder med respekt för rättigheter

Neil Datta nämner Frankrike och Sverige som exempel. Frankrike har på senare år genomfört flera reformer som ska fylla två syften: att göra det möjligt att kombinera familjelivet med arbetslivet och att vända det minskande barnafödandet.

För att nå det första målet har Frankrike bland annat infört en generös subvention för barnomsorg. För att nå det andra målet belönar man föräldrar ekonomiskt då de skaffar tre eller fler barn.

Sverige å sin sida vände befolkningsminskningen på 1970-talet, med åtgärder som inte främst var tänkta att öka barnafödandet. Datta skriver att den svenska arbetsmarknads- och familjepolitiken på 1980-talet underlättade för många mödrar att fostra barn medan de fortsatte att arbeta. Flextid på arbetet blev vanligare, barnomsorgen blev utbyggd och bättre och föräldraledigheten blev mer omfattande och gav vanligen en inkomst som gick att leva på.

Det tar tid innan man ser effekten av sådana förändringar, men de står inte i motsats till en rättighetsbaserad politik som har befolkningsdynamiken för ögonen, menar Datta.

I sin strävan att visa vägen framåt kan Neil Datta behöva se över sin retorik och inte anamma den konservativa gruppens, som vidmakthåller en förlegad rollfördelning inom familjen. Den svenska politiken har inte endast underlättat för mödrar att yrkesarbeta – den har gett män och kvinnor möjlighet att förena arbete och föräldraskap.

Dattas ordval förminskar dock inte de utmaningar och möjliga lösningar som han lyfter fram – sambandet mellan låg nativitet och föräldrars möjlighet att förena arbete och föräldraskap.

Odemokratiska metoder

Enligt Neil Datta behöver EU-medborgare och i synnerhet parlamentariker dessutom bli medvetna om de religiösa krafternas metoder och argument – argument som allt oftare vilar på falska fakta.

Till exempel har abortmotståndarna påstått att Irlands låga mödradödlighet beror på att abort är illegalt i landet. Statistiken visar dock att de flesta irländskor har råd med en abort i England, vilket betyder att abortförbudet på Irland knappast påverkar mödradödligheten.

Abortmotståndare skriver även personliga brev till parlamentariker inför omröstning och försöker även se till att ”deras” fråga tas upp i slutet av veckan då många parlamentariker har återvänt till sina hemländer, för att lättare vinna i omröstningen.

Dessa påtryckningar och logistiska manövrer kan ses som lobbying som även andra grupper tillämpar, men i kombination med argument som är grundade på falska fakta är dessa arbetsmetoder farliga för EU:s förment demokratiska grund.

Enligt Datta behöver parlamentarikerna avpolitisera dessa frågor och låta fakta tala. Personlig religiös frihet bör inte användas i syfte att ta ifrån kvinnor och barn deras mänskliga rättigheter. Istället bör parlamentarikerna visa vad alla och en var kan göra för att förbättra de mest utsattas hälsostatus.