Bättre än så här blir det inte, en soloshow med Åsa Gustafsson, hade sin urpremiär i går kväll på Folkteaterns Vita Scenen i Göteborg. Föreställningen öppnade med livemusik och sång av Åsa och hennes band. Efter det så varvades monologer med mer sång och musik.

Föreställningen, så som den presenterades av Åsa själv, beskrivs bland annat med dessa ord: ”En komisk föreställning, unik i sitt slag. En helkväll om, av och med en flicka, en brygga och en båt. I rockoperaformat fast utan opera, inte så mycket rock, inte heller format utan mer show, med otroligt mycket musik. Fast mer prat än musik”. Den beskrivningen är mer eller mindre mitt i prick. Vi får ta del av lite av varje under vår tid med Bättre än så här blir det inte.

Lovat ta hand om båten

Monologerna tar plats vid en brygga, där Åsa i förtroende sköter en liten båt trots att hon inte riktigt vet hur hon ska göra detta, men hon har lovat att ta hand om båten. Först får jag intrycket av att Åsa talar om händelser som nyligen tagit plats, men senare förstår jag att det ligger längre bak i tiden och att Åsa nu är i en annan plats i livet.

Alla scenerna utspelar sig på bryggan och Åsa talar om sig själv och de personer som hon träffar, bland annat en bryggansvarig som de andra kallar Khadaffi och som lider av polyper i näsan som han endast kan ignorera när han lyssnar på hårdrock. Vi möter också Mariette som talar om stressen i livet, att inte be om hjälp och att starta eget, att vara entreprenör. Mest handlar Åsas berättelser om vardagslivet på bryggan och det alldagliga liv som de flesta människor lever, vilket inkluderar roliga och tråkiga händelser och utmaningar i familje- och arbetslivet. I detta bakar Åsa in seriösa ämnen, som att jobba på Försäkringskassan och känna ansvar över andras liv och välmående, att uppleva stressen med dubbelarbete, att skilja sig, att känna sig ensam i grupp och längtan efter att träffa någon att dela sitt liv med. De karaktärer som vi träffar på bryggan presenteras främst som aningen överdrivna och klumpiga, samt lite socialt obekväma. Trots detta menar dom väl och presenteras på ett relativt charmigt vis så att vi förstår att trots att Åsa roas av sina nya vänner så tycker hon även om dom.

Otroligt roligt

Det går inte att förneka att Åsa är otroligt rolig. Publiken skrattar högt genom hela framträdandet, rycks med i musiken och nickar och håller med om beskrivningarna av personer och av vardagslivet, kanske speciellt det Åsa uttrycker om relationer. De komiska inslagen tas även upp i musiken och texterna och även då skrattar publiken.

Fastän jag ler och skrattar blir vissa scener, speciellt då personbeskrivningarna, lite borderline buskis och aningen överdrivna. Det blir barnsligt (fast fortfarande charmigt). Det är nog därför jag var mest imponerad av musiken, sången och låttexterna. Där är komedin lite mörkare men ändå underhållande.

Åsa är som sagt väldigt rolig och publikens favoritscen verkar vara den där Åsa dansar fullt iklädd läderställ och efter det talar om val och att välja, att vilja ha ”både och” istället för att vara tvungen välja en sak. Det märks att Åsa njuter av att underhålla och hon bjuder verkligen på sig själv. Åsa försöker att ta upp svåra ämnen i sin komedi och bitvis funkar det, främst i låtarna. Kanske om hon hade utvecklat ämnena och karaktärerna aningen mer hade det varit lite lättare att förstå och relatera till. Dock är jag väldigt imponerad av musiken och bandet. Trots att dom bara, Åsa inkluderad, är fyra musiker på scen så lyckas dom bland annat spela gitarr, trummor, bas, munspel, flöjt och dragspel. Sammanhållningen mellan bandet är stark och det märks i framträdandet.

Komedin håller i sig genom hela framträdandet och trots att jag inte är lika förtjust i alla scener så gillar jag väldigt mycket Åsa Gustafsson.