När Julian Assange blev misstänkt för sexuella övergrepp mot två svenska tjejer gjorde han inte bara som de flesta som blir anklagade för ett eller flera allvarliga brott, anlitar en försvare. Nej, förutom Leif Silbersky anställer Julian Assange även en PR-byrå.

Självklart är det problematiskt ur ett rättssäkerhetsperspektiv när någon som är skäligt misstänkt för flera allvarliga brott anlitar en PR-firma för att påverka och förändra opinionen under en pågående förundersökning. Speciellt allvarligt är det när Assange gör det istället för att lämna egna vittnesmål.

Jag tyckte det därför var ganska intressant att titta närmare på vad för roll denne PR-byrå fick, framförallt i Sverige. Hur har Ullman PR påverkat debatten? Vad har egentligen debatten handlat om? Och varför? Harald Ullman, vem är du?

När jag bildgooglar ”Ullman PR” är två av de första bilderna på en mer än salongsberusad, ja, ärligt talat snarare tokpackad, 65-årig gubbe som rödmosig och glad trycker sig mot två unga tjejer. När jag letar vidare hittar jag en bild på tre av Ullmans kvinnliga anställda som under årets politikervecka i Almedalen var klädda i varsin t-shirt med Ullmans ansikte tryckt över bägge bröstvårtorna.

Under 1996 kritiserades Ullman i svensk media runt den så kallade spionaffären, också benämnd som HSB-skandalen. Sedan 2006 sitter Harald Ullman i Sveriges största polisnämnd, City Polisnämnd, som vice ordförande. Nämndens uppdrag är att varje år fastställa budget och verksamhetsplan. Verksamhetsplanen är sedan den dokumentationen som bestämmer mål och inriktning för polisverksamheten i respektive polisområde.

Jag antar att detta var en av anledningarna till att Assange valde just Ullman PR att representera honom. Självklart måste det vara en tillgång att Ullman har en högt uppsatt position inom samma verksamhetsområde som polisanmälningarna mot Assange gjordes.

Under 2011 bildade Ullman ett nytt nätverk, Nordic News Network, vars syfte är att fria Assange från alla anklagelser. Enligt Ullmans pressutskick innehåller hemsidan, som nätverket Nordic News Network står bakom, bland annat en fallhistoria med kronologisk redogörelse av de svenska anklagelserna. Jag har tittat närmare på hemsidan och det 57-sidiga dokumentet “Misstänkt beteende”. Alla citat är hämtade därifrån.

Vad används då för argument, vilka är de här häpnadsväckande, revolutionerande bevisen som ska rädda Assanges anseende?

Till att börja med, för att klarlägga. Det är följande anklagelserna som Assange står som skäligen misstänkt för:

Olaga tvång – genom att Assange höll fast X:s armar och tvingat isär hennes ben samt liggandes över henne med sin kroppstyngd hindrat henne från att röra eller förflytta sig.

Sexuellt ofredande – att Assange har varit medveten om att användande av skydd vid samlag i form av kondom varit en förutsättning för det sexuella umgänget, har Assange, utan X:s vetskap, genomfört ett fullbordat oskyddat samlag med henne. Samt att uppsåtligen ofredat målsäganden på sätt som varit ägnat att kränka hennes sexuella integritet genom att lägga sig intill henne och pressa sin nakna erigerade penis mot hennes kropp.

Våldtäkt – att uppsåtligen genomfört ett samlag med X genom att otillbörligt utnyttja att hon på grund av sömn befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd.

Nätverkets syfte är som sagt att fria Assange från anklagelser. De publicerar ovanstående händelseförlopp, baserat på polisens förundersökning. Hade jag varit Nordic News Network hade jag förmodligen försökt fria Assange genom att motbevisa ovanstående anklagelser. Men Ullmans och c/o resonerar annorlunda. Inte någonstans dementeras uppgifterna eller anklagelserna, snarare bekräftas historien.

Istället används tre andra vinklar för att rädda Assange. Håll i er, för nu kommer klyschorna!

Inga riktiga våldtäktsoffer:
“Vissa lunchgäster förbryllades av närvaron av den unga kvinna som inte tycktes passa in.”

”Då ringde det enormt många varningsklockor…. Utseendemässigt, så var det en tjej som gjorde allt för att spela på sin sexualitet….”

Varningsklockor ringde! Håll i er, för i helvete: Hon hade en rosa tröja på sig! Det var självklart tydligt för “alla inblandade” under Assanges föreläsning och den kommande lunchen att den här unga kvinnan gjorde allt för att visa upp sig. Läs: Hon var en slampa, det märkte alla. Och ni vet, slampor kan inte bli våldtagna.

Att skylla på offret är det i särklass vanligaste beteendet efter sexuella övergrepp, både hos gärningsmannen och bland omgivningen. Ni minns ju säkert Bjästa, ett helt samhälle som spårar ur och två tjejer som inte bara blir våldtagna utan utfrysta, trakasserade och tvingas flytta från orten.

För att inte tala om den oändliga mängd domstolsbeslut och fallexempel som visar hur vårt rättsystem avskriver gärningsmannens ansvar med indikationsfaktorer om offrets kläder, tidigare sexuella beteende, relation till förövaren.
Blir du våldtagen när du är lättklädd och onykter kommer du med all sannolikhet få höra att du hade dig själv att skylla. Om du dessutom känner personen? Om personen där utöver är en världskändis? En frihetshjälte? Ja. Ni fattar.

Den natten idkar de en lång session av samtyckande sex, då hon inte med ett enda ord uttrycker någon invändning eller något missnöje, skriver Ullmans nätverk om nätterna innan ena övergreppet.

Bjöd du med honom hem, hade du sex med honom, fick du orgasm, tyckte du om det? – då kan du inte sedan bli våldtagen av samma person. Nordic News Network går in på en lång och tröttsam argumentation kring hur de utsatta tjejerna inte betedde sig så som våldtäktsoffer ska. Samtidigt som kvinnorna kritiseras för att de pratade med polisen överhuvudtaget ifrågasätts deras trovärdighet för att de inte gjorde en ”vanlig” polisanmälan, utan att det var åklagaren som fattade beslut om att Assange står anhållen för sexbrott inom ramen för allmänt åtal.

Rent teoretiskt tar de flesta, jag skulle rent av säga alla, avstånd från våldtäkter och våldtäktsmän. På flashback skrivs det i trådar om våldtäkter att våldtäktsmän borde bestraffas med tvångssterilisering, bli kastrerade med samurajsvärd i mörka gränder, plåga dem jävlarna tills ge gråter av skräck och får känna hur det egentligen känns, och så vidare. Men när det kommer till realiteten, när våldtäktsmannen visar sig vara någon de känner, har respekt för, är det plötsligt inte samma visa.

Och det är inte så himla konstigt. Katarina Wennstram skriver i boken Flickan och skulden om att det är enklare för oss att föreställa oss att tjejen som är en hora, att hon ville egentligen, att hon överdriver, än att anklaga någon vi känner/respekterar för att ha begått det gräsligaste, det mest fruktansvärda vi kan föreställa oss.

Tanken på att en våldtäktsman kan vara vem som helst, att det inte är en svartmuskig sinnessjuk man utan någons pappa, brorsa, pojkvän. Kanske din bästa kompis? Just för att våldtäkt målas upp som det mest otänkbara, blir det för mycket att konfrontera. När vi måste välja, vilket vi tydligen måste, tenderar det att vara mycket enklare att skylla på tjejen.

Det är också därför människor inte inser att Assange kan vara bra. Viktig. Värdefull för samhället och samtidigt vara en våldtäktsman. För vi vet ju alla vad en våldtäktsman är. Eller hur? Det är det värsta vi kan föreställa oss. Det är någon som förtjänar tortyr. Då måste vi välja. Wikileaks eller Assange.

Det är simpel PR. Vi människor är enkla, vi vill inte problematisera. Och vi tror vi måste välja. Det är precis det Nordic News Network och Ullman PR säger: Välj mellan världens största hjälte och två svenska slampor. Välj mellan mannen som offrade sin frihet för vår skull och två tjejer som gnäller om kondom.

Ingen riktigt våldtäktsman:
Med samma engagemang Nordic News Network väljer att framställa de utsatta tjejerna som slampiga ägnar nätverket avsevärt många sidor att beskriva Assange som en attraktiv och eftertraktad man, en man som är lite lagom och brukligt svag för kvinnlig fägring.

Han attraherar väldigt många kvinnor. Alltså det är så anmärkningsvärt. Och det är på, ja det är väl lite rockstjärnefenomen så att säga…. Jag har ju sett väldigt många kvinnor — jag kan säga den övervägande majoriteten av kvinnorna som har kommit i närheten av honom — har fallit pladask… Det är en förbluffande anstormning kvinnor. Alltså, det tar sekunder, alltså det är märkbart.

Johannes Wahlström har iakttagit samma fenomen: “Det jag upptäckte väldigt snabbt var att Julian väckte något slags kändisintresse bland tjejer. Och framförallt bland tjejer som jag förväntade mig vara mer professionella… De limmade liksom på honom, så kan jag säga… Det var journalister från väldigt prestigefyllda publikationer som betedde sig som skolflickor när de såg honom. Fnittrar, försöka krama. Försöka ta handen på låret på honom…”

Ja. Egentligen är det ju Assange som är offret i den här historien. Här försöker han tillfredsställa kvinnorna i hans närhet tills han blir blå i ansiktet, kämpar och kämpar och kämpar, men aldrig är de nöjda. Det är inte Assanges fel att kvinnor blir som galna i hans omgivning. Inte behöver han våldta, Assange kan få vem som helst han vill.

De missar dock en stor poäng i den här incitamentet. Män som våldtar gör det inte för att de har en okontrollerbar biologisk drift, att de inte får tillräckligt mycket från frugan eller har för ful näsa för att få ligg. Våldtäkt handlar om makt. Genom att trycka ner henne i sängen och hålla fast hennes händer. Genom att trycka sin erigerade kuk mot någon som tydligt visar att hon inte vill. Genom att skratta högt när hon säger nej.

Det var inte bara journalister från ansedda publikationer berättar Wahlström: ”Jag märkte att det fanns för många, om jag ska uttrycka det utan att verka föraktfull mot någon, det fanns för många groupies utav kvinnlig karaktär som cirkulerade runt omkring honom… [Mot dessa kvinnor:] Han sänkte garden på ett annat vis jämfört med om han skulle samtala med dig eller med mig.”

”…då förstår jag att XX är en av de här, man kan kalla de för groupies eller stalkers eller de som attraheras av hans stjärnglans.”

Det här faller tillbaka på en stereotyp och destruktiv bild av vem som egentligen är en våldtäktsman. Vilka vi vill ska vara våldtäktsmän. Vi vill att det ska vara konstiga, udda män som inte får ligga. Desperata hormonstinna varelser med krampande pung, impulskontrollsproblematik, gärna med överdrivet många psykiatriska diagnoser.

Assange är knappast en idealisk våldtäktsman. Han är vit, välartikulerad, smart. För att han kämpar för rättvisa och yttrandefrihet. Assange var vår hjälte. Vi vill att våldtäksmän ska vara omänskliga, galna, abnormala. Inte riktiga människor. Och verkligen inga hjältar.

Det är Ullmans främsta lyckovinst. Det är därför så mycket av Nordic News Networks material handlar om att omyndighetsförklara de två kvinnorna. Det är därför Assanges jurist Leif Silbersky, en advokat som är populär bland just misstänkta våldtäktsmän, lägger energi på att skuldbelägga offren och ifrågasätta deras beteende. I en kommentar till Tumba-målen för några år sedan menade han att kvinnor med ”dåligt ölsinne” kanske inte borde gå på krogen överhuvudtaget. Det är därför Harald Ullman i en diskussion på facebook så snyggt slänger ur sig:

Jag kan tänka mig att många män går omkring med någon form av rädsla att bli orättvist anklagade för att vara våldtäktsmän. Att beskriva Assange som utsatt och påhoppad är en viktig del av att bygga opinion för hans fördel.

Men Assange är inte bara utsatt för att bli mörkmålad som våldtäktsman, han riskerar livslångt fängelse, kanske dödsstraff för sitt journalistiska arbete. Nordic News Network återkommer om och om igen till andra fall inom historien där betydelsefulla och utsatta män fallit offer för hyrda prostituerade. Att bygga upp bilden av ett manligt offer, en martyr är inte bara nödvändigt utan rent av till godo för Assanges offentliga profil.

Till skillnad från två kvinnor som har fått sina karriärer, rykten, liv förstörda har Assange utnyttjat den här historien till sin fördel. Om och om igen påpekas det hur många träffar Assange + Rape får på google. Ja, det är jättemånga. Men de allra flesta är till Assanges fördel. Nordic News Network publicerar inte bara namnet på de två utsatta tjejerna. De publicerar även bilder, ålder, civilstatus, dåvarande yrke samt vad för kläder de bar första gången de träffade Assange.

Vad tjänar då Assange på att anlita en PR-firma? Antagligen hur mycket som helst.

Varken Assange eller Ullman är korkade. Det klart de vet att Assange inte riskerar att bli skeppad till USA så fort han bestiger svensk mark. Han vet definitivt att det har varit högre sannolikhet för att det ska hända under de två åren har funnits sig på engelska landsbygden. Assange vet varför svenska myndigheter inte vill ta förhöret per telefon eller via skype. För att det inte enbart handlar om ett förhör. Han ska bli anhållen och åtalad, vilket är svårt att göra per telefon. Assange vet varför Sverige, eller något land, på förhand inte lämnar skriftliga garantier på att han inte kommer överlämnas. Han vet att sådana dokument är en juridisk omöjlighet.

Det är undanflykter.

Jag är övertygad om att anledningen till att Assange sökte asyl i Ecuador är för att han är smart. Han vet att bevisbördan inte ligger till hans fördel. Han vet att han riskerar flera års fängelse.

Det här är egentligen ingen spektakulär historia. Och Ullman med gängets retorik kring anklagelserna gör det smärtsamt tydligt. Det är samma retorik som användes av Bjästa, samma retorik som av ungdomar och vuxna i Jokkmok efter att två kvinnor blev våldtagna på en marknad. Nordic News Networks argument om ”hon hade en chockrosa tröja”, ”hon sa en gång att hon tyckte han var beundransvärd och modig”, ”hon hade haft sex med honom innan”, “de sov i samma säng”, “hon verkade inte tillräckligt ledsen efteråt”, jag tror nog ni känner igen retoriken. Det är samma retorik som de allra flesta offer för liknande brott tvingas höra. Du överdrev, lilla gumman. Egentligen är du svartsjuk. Det är samma retorik som dömda våldtäktsmän försvaras med. Han var snygg, hade lätt att få tjejer, inga psykiska problem.

Nej, Julian Assange är knappast en idealisk våldtäktsman. Jag säger inte att han är skyldig, det vet jag inte. Men jag kan säga, rent statistiskt, är han en helt vanlig våldtäktsman.