Det är viktigt att uppdragsgivaren och arbetsgivaren är samma. Dagens system där staten ger skolan uppdraget, men kommunen ger resurserna, skapar oönskade klyftor och ojämlika förutsättningar för barn och elever i Sverige. Därför vill Fi att grundskolan tas över av staten igen, skriver Jenny Sandsten och Carl Emanuelsson från Feministiskt Initiativ.
Lärarna är i uppror ute i landet över det nya löneavtalet för 2012. Det är uppenbart att kvinnor lönediskrimineras och det speglas när vi ser på lärarkårens villkor.
Medan regeringen sänker bolagsskatten med 16 miljarder kronor satsas endast 1,5 procent av budgeten på skolan. Regeringen Reinfeldt prioriterar ett mansdominerat riskkapitalområde, på bekostnad av ett område dominerat av kvinnor. En yrkesgrupp vars uppgift är att skapa en grundtrygghet, men den samhälleliga grundtryggheten riskeras nu allvarligt på grund av den ständiga resursbristen.
Skolan är en slagpåse för riksdagspolitiker, en spargris för kommunpolitiker och en klagomur för media, men allt landar till slut i varje lärare och elevs verklighet och arbetsmiljö.Läraryrket har sedan många år tillbaka tappat mycket i status och förtroende som professionellt yrke särskilt hos våra makthavare. Trots att införandet av lärarlegitimationen skulle ses som ett steg i att höja statusen har den tänkta effekten uteblivit.
I valfrihetens namn bryr sig ”kunderna” knappt om vilka skolor som har utbildad personal eller inte, det viktiga är att ”kunderna” får bra betyg, även om de inte riktigt har förtjänat det. Många friskolor har så mycket som 60 procent obehöriga lärare som saknar pedagogisk utbildning eller utbildning i våra styrdokument och läroplaner.
I de kommunala skolorna ser det bättre ut, men där har kommunen sparat in på lärarlönerna till förmån för andra grupper, vilket gjort att yrket fått en reallöneminskning med 11 procent sedan 1990-talet. Inom OECD ligger lärarlönerna i Sverige på plats 24 av 36. Inget att stoltsera med i ett land som ska anses vara en kunskapsnation. Det kan tyckas märkligt att vi väljer att skicka våra barn till skolor som saknar personal med adekvat utbildning i lärande medan vi själva aldrig skulle gå till en obehörig läkare för att få sjukvård.
Frågan är – hur kunde det då bli så här? Grundtryggheten har rubbats och lärarlönerna sjunker. Trots detta har vi inte fått någon nationell krismedvetenhet inför den enorma lärarbrist som skymtar i horisonten. Svaret på frågan hur det har blivit såhär är glasklar, det handlar om könsmaktsordningens skeva norm och mönster och det ger i sin tur dessa negativa konsekvenser som vi nu ser speglas i lärarnas löneavtal. Det är uppenbart att kvinnor lönediskrimineras och det speglar när vi tittar på lärarkårens villkor.
Alla kvinnodominerade yrken som i utbildningslängd och komplexitet kan jämföras med ett mansdominerat yrkesområde har konsekvent lägre löner. Att kvinnor lönediskrimineras i vårt samhälle visar lönestatestiken med all tydlighet och där är läraryrket inget undantag. Menar vi allvar med att uppvärdera våra pedagoger måste vi säga som det är och se de strukturer som stampar på kvinnors villkor och lön. Vi måste utmana bilden av Sverige som ett jämställt land. Feministiskt initiativ ser den strukturella diskrimineringen av kvinnors löner och arbetsmiljö och vi vill ta ett politiskt ansvar för att ändra detta.
I frågan gällande lön och arbetsmiljö i skolvärlden bör vi också inkludera fritidspedagoger. De har ett brett samarbete med skolan och har – vilket många inte vet- läroplanmål att följa. Det är en lågbetald och kvinnodominerad pedagoggrupp som riskerar att fasas ut pga skolminister Björklunds vägran att också ge dem lärarlegitimation.
Feministiskt initiativ har flera konkreta arbetsmarknadspolitiska förslag. Vi vill inrätta en jämställdhetsfond för att höja lönerna i kvinnodominerade sektorer. Vi vill öka lärartätheten. Förändringar och ökade arbetsuppgifter för skolan alltid måste gå hand i hand med ökade resurser.
Därför vill Fi att grundskolan tas över av staten igen. Det är viktigt att uppdragsgivaren och arbetsgivaren är samma. Dagens system där staten ger skolan uppdraget, men kommunen ger resurserna, skapar oönskade klyftor och ojämlika förutsättningar för barn och elever i Sverige.
Vi ser att kommunerna inte tar ansvar för skolan. Skolbudgetar används som ekonomiska regleringsverktyg för resten av den kommunala verksamheten. Till exempel byter flera kommuner det nya avtalets löneförhöjning mot nedskärningar i lärarkåren vilket skapar ännu större arbetsstress.
I vår lärarroll har vi upplevt utbrändhet och sett på nära håll hur det som kallas för effektiviseringar istället har brutit ner våra lärarkollegor systematiskt. De stora förskole-, skol- och fritidsgrupperna samt det envisa snålandet av sjukvikarier och resurspedagoger har skapat en ohälsosam situation inom skolvärlden.
Vi inte har råd, vare sig ekonomiskt eller etiskt, att bränna ut fler professionella pedagoger och pedagogiska ideal. Vårt samhälle har inte råd med återupprepade felprioriteringar som äventyrar skolan- och barnens utveckling, grundtrygghet och framtid. Lärarna är i uppror och vi har politiska förslag som vill någonting mer!
