– Vi måste bli bättre på att våga se. Tio-elva-åringarna i prostitution finns runt omkring oss, säger Miki Nagata från Prostitutionsenheten i Stockholm.

Har man blivit utsatt för trauma, säger journalisten och författaren Caroline Engvall, kan det finnas en tendens att använda sex för att återfå kontroll, men hon ser även andra bilder. Många av de ungdomar hon fått kontakt med via sitt skrivande berättar om ensamhet och brist på bekräftelse från vuxenvärlden som en ingång till att söka bekräftelse genom sex. Något som kan utvecklas till ett mönster av självskadebeteende. Ibland kan det ta sig uttryck genom sex mot ersättning.

Hur gör vi då för att bekräfta?

Lyssna! Låt det ta tid! Döm inte! Det är Nagata och Engvall ense om. De är två av
talarna vid Skyddsvärnets seminarium Prostitution, självskadebeteende och nätet, som hölls på ABF Stockholm den sjätte november.

Heteronorm skymmer sikten

Samtliga talare under seminariet hänvisar till studier som visar att andelen män och unga killar som har sex mot ersättning överstiger andelen kvinnor och unga tjejer. När en ungdom har mer pengar än vanligt tänker många i första hand på kriminalitet kring pojkar, säger Nagata, medan säljande av sexuella tjänster möjligtvis kommer upp i förhållande till flickor. Forskaren Jari Kuosmanen menar att statistiken kring könsfördelning kan verka överraskande eftersom det fokuserats starkt på en heteromodell i forskning och media. Han berättar att andelen kvinnliga sexköpare, enligt flera studier, också är betydligt större än förväntat. Nagata framhåller vikten av att se osynliggjorda grupper.

– Vi träffar väldigt många kvinnor ur hbt-gruppen, det är viktigt att komma ihåg (—) och det finns även heterosexuella män som prostituerar sig.

Att ha ett mönster av att söka sig till sexuella situationer som skadar en själv fysiskt eller psykiskt, säger Engvall, innebär en extra komplikation i jämförelse med annat självskadebeteende. De här personerna håller inte i kniven och skär sig själva. De stoppar inte själva mat i munnen som en matmissbrukare. De använder andra människor för att skada sig själva. Efter att ha kommit ut med en bok om en ung tjej med sexuellt självskadebeteende har hon blivit kontaktad av en mängd andra ungdomar med liknande erfarenheter. Hon har tagit på sig uppgiften att förmedla deras berättelser.

Inget fritt val

De Caroline Engvall träffar, säger Nagata, träffar vi på Prostitutionsenheten också, fast några år senare.

– Att skada sig själv genom sex är inte ett fritt val. Vi kan se orsak och verkan.

Orsakerna till att någon har sex mot ersättning, säger Nagata, är väldigt olika och väldigt individuella.

– Många av mina klienter beskriver att de inte äger förmågan att säga nej. Att de inte har någon gräns, en gräns som någon en gång berövat dem. Handlade det bara om pengar tror jag att många fler skulle gå ut och prostituera sig.

Engvall säger att många av de ungdomar hon har kontakt med inte känner igen sig i beskrivningar av att vara utsatt.

– I början är det vanligt att uppleva att man har full kontroll över situationen. Man har ju gått dit frivilligt.

Något hon ofta hör om är ungdomar från socialgrupp ett som beskriver två olika sidor av sig själva. En må-bra-fasad och en annan bild. Ofta, påpekar hon, är det lättare att upptäcka när det passar in i en förväntad bild av hur trasiga ungdomar ska se ut. ”Jag var den duktiga som inte skar mig längre men jag mådde fortfarande lika dåligt. Jag kände ett tvång att utsätta mig själv men på mina egna villkor.” berättar en av hennes kontakter. Många, säger Engvall, har inte ord att uttrycka hur det är utan använder andra sätt att kommunicera. Hon jämför med ungdomar som säger jag mår bra och lägger upp en sönderskuren arm på bordet för att det ska synas. Det är vanligt att börja berätta om annat. Känner man sig inte förstådd kan det täppa till berättelserna i framtiden, säger hon.

– Har man reflekterat innan är det lättare att låta bli att reagera i chock och bara säga: Men varför slutar du inte? Vilket kan få ungdomen att tänka det är mitt fel och självanklaga. Prata om det som om det vore något vardagligt.

Hon rekommenderar att man har en handlingsplan på arbetsplatsen och har pratat igenom i personalgruppen så det inte blir kaos när något kommer upp.

Att förändra någons liv

I princip allt de kan på Prostitutionsenheten, säger Nagata, har de lärt sig av klienter som öppnar upp och berättar. Deras målgrupp är som ett tvärsnitt ur befolkningen med väldigt olika behov.

– Tid är en av de viktigaste sakerna i vårt jobb. Att ha stort tålamod och inte försöka förändra någon annan utan låta förändringen komma inifrån kan vara svårt när man möter någon som mår dåligt, men är viktigt. (—) Vårat jobb är främst att skapa en relation och att skapa en relation tar tid.

Nagata framhåller vikten av att inte säga åt folk vad de ska göra och inte göra.
Däremot, säger hon, kränker du inte genom att fråga om du vågar lyssna till svaret.

Engvall talar om ungdomar som försöker be om hjälp men bara blir vidarebollade. Att stanna kvar, lyssna och ta helhetsansvar i att förmedla andra kontakter kan betyda mycket. Du behöver inte kunna allt, bara du är villig att lyssna och kolla upp. Men det är också viktigt att stå för det man säger, påpekar hon. Även i det lilla går det att göra skillnad.

– Du kanske träffar någon i två minuter men har du ett juste bemötande då kan det förändra livet för någon. Det kan ge hopp och göra att någon att vågar söka hjälp.