Jag gick och drog barnvagn häromdagen med en annan mamma. Vi pratade om hennes föräldragrupp (skriver jag korrekt, men det är ju egentligen en mammagrupp) och hon berättade att häromdagen kom en av de små bebisarnas stånd upp i samtalet. Mamman som hade upptäckt detta hos sin pojke var lite förbryllad, men hade snabbt hittat en förklaring. De hade precis innan varit på barnavårdscentralen och där hade det funnits en fin liten flickbebis – det var nog därför han hade stånd.

Resten av gruppen hade köpt detta som en rimlig förklaring. Kanske är det intressant att jag nämner att det här skedde i Stockholms innerstad. Jag vågar mig på att säga att innerstadsstockholmare med helsvensk bakgrund generellt har en stolt bild av sig själva som ganska så pålästa och fördomsfria.

Jag häpnade när jag fick höra denna förklaring. Som sexualupplysare vet jag att de flesta har dåliga kunskaper om kropp och sexualitet, men det här var så absurt att jag fortfarande tänker på det. Det absurda är sexualiseringen och i det här fallet, liksom så ofta, heterosexualiseringen av mycket små barn.

Vuxnas förvirring

Att ett stånd på en bebis väcker förvåning kan jag förstå – vi kopplar det till en vuxen sexualitet. För en bebis har ståndet dock inte något med sex att göra, i alla fall inte som vi vanligtvis förstår det. Redan i livmodern har foster blodfyllnad i penis, blygdläppar och klitoris – alltså erektion, något människor är med om några gånger per dygn. Kunskapen om detta brukar dock inte ingå i någon grundläggande allmänbildning, så att förvåning uppstår är inte ett dugg märkligt. Det märkliga är som sagt, hävdar jag, heterosexualiseringen av barnet. Heterosexualitet som norm är så stark att den får människor att tänka att spädbarn tänder på varandra.

Det här var inte första gången jag fick höra något sånt här. Otaliga gånger har jag hört om flickbebisar som ”flirtar” med män, pojkar och flickor som får frågan om de ska gifta sig när de blir stora, pojkar som får höra att de är kära i flickan de slår i huvudet i sandlådan. På detta sätt översexualiserar vi barn och lär dem samtidigt rätt sexualitet. Missförstå mig inte. Barn är sexuella. Men kanske inte hur tidigt som helst och kanske inte just heterosexuella.

Lämnas i sticket

När barn leker med varandra behöver det inte betyda att de är kära. Och när en liten flickbebis plirar mot grannen innebär det sannolikt inte att hon flirtar med honom. Det är vi vuxna som har en tendens att övertolka och pådyvla. Samtidigt kan vi tycka att det är problematiskt om barnens egna sexuella uttryck är för starka eller tydliga. Barns onani eller sexuella lekar kan göra oss oroliga eller förfärade. Särskilt om lekarna är samkönade, och extra särskilt om de sker mellan pojkar.

När barn väl blir kära tas de starka känslorna sällan på allvar av vuxenvärlden – det kan ju inte vara riktig kärlek, eller? Och här någonstans lämnar vi barn i sticket. Vi översexualiserar dem samtidigt som vi inte vill se deras egen sexualitet. Och med en förövares ögon klär vi på dem allt mer på stranden och undviker att lägga ut bilder på dem på nätet. Allt för att skydda dem – eller låtsas att vi skyddar dem. För det är ju såklart inte något skydd. Det begås inte färre övergrepp på barn för att de är mer påklädda, och det är länge sedan någon expertis trodde att risken för övergrepp ökar om vi lägger ut familjebilder på nätet.

Ge barnen ord

Barn är människor och inte söta små dockor. De får stånd, upptäcker sköna ställen att pilla på, tänder på lekar tillsammans med andra barn och de kan bli väldigt kära. Det här behöver respekteras och fler av oss vuxna måste börja våga prata med barnen om detta. För de flesta är det känsliga frågor och därför inte alltid lätt. Men vi måste börja anstränga oss. Vi måste visa barnen att det som har med underliv och pirr att göra kan verbaliseras och att det inte är skamligt.

Vi måste ge barnen ord för alla kroppsdelar. Vi måste prata om ”brakänsla” och ”dåligkänsla”, om rätten att freda sig och om bra och dåliga hemligheter. Och vi måste vara mer könsneutrala i kommentarer och samtal. Då kan barn bygga en egen trygg sexualitet och självkänsla, samtidigt som vi förebygger övergrepp.