Att kvinnor tar ut längre föräldraledighet än män förklaras ofta med hjälp av argument som vilar på biologisk grund. Inte minst amningen brukar anges som ett viktigt skäl till den längre ledigheten.

Men vid en adoption faller de biologiska argumenten och därför har forskare vid Stockholms universitet undersökt hur adoptivföräldrar väljer att fördela föräldraledigheten.

Studien pekar på att adoptivföräldrar är mer jämställda, men att jämställdheten ändå inte är total. Visserligen tar adoptivpapporna ut längre ledighet än de biologiska papporna. Men de är fortfarande inte hemma med barnen lika länge som mammorna. Trots att biologiska hinder för att ta hand om barnen inte finns.

– Adoptivföräldrarna följer samma mönster som de biologiska föräldrarna, båda grupperna har öka sitt uttag de senaste decennierna, konstaterar Ann-Zofie Duvander, docent i sociologi och demografi.

Adoptivpapporna är ofta både äldre och mer välutbildade än biologiska fäder. Barnen de får är dessutom ofta hett efterlängtade sedan en längre tid tillbaka. Trots detta delar de inte föräldraledigheten jämlikt med den andra föräldern.

En slutsats man kan dra av studien, konstaterar Ann-Zofie Duvander, är att biologi inte är hela förklaringen till att mammorna stannar hemma längre med sina barn.

– Siffrorna talar för att det inte handlar om biologi. Istället verkar det finnas en norm i samhället om hur ledigheten bör fördelas, säger Ann-Zofie Duvander.

I studien undersöks föräldrapenninguttaget under de första tre åren för biologiska och internationellt adopterade barn för perioden 1993 till 2005.