För flera år sedan läste jag en recension av en konstutställning i tidskriften Kom ut. I artikeln använde Ester Martin Bergsmark ordet pojktant och det var första gången jag såg det i tryck. Nu har pojktanten fått en hel film tillägnad sig och Ester Martin har sett ordet dyka upp i andra sammanhang. Ett begrepp är myntat. Men vad är egentligen en pojktant?

Det var ett ord som Eli Levén kom på. Eli blev bjuden på en fest, han var nog tonåring då, och i inbjudan stod det att killar skulle klä sig si och tjejer så. Och då skrev Eli ”Hur är det med oss pojktanter då?”, och så kom det ordet till. Jag gillar det ordet jättemycket, säger Ester Martin.

Vi är på ett halvtomt fik som luktar rengöringsmedel och på assietten mellan oss ligger två överdimensionerade havreflarn med citronkräm emellan. Ester Martin pratar lugnt och eftertänksamt.

– Jag tycker att det är ett så bra ord för att det är så obestämbart, det är ett ord som jag inte blir riktigt klok på. Ordet tant är så himla komplext, mer komplext än pojke. Det kan både vara en cool tant i leopardkläder, och det kan vara ett nedsättande ord som folk använder för något som är beiget, kanske något som är asexuellt. Konceptet tant är väldigt svenskt det finns ingen motsvarighet till tant på engelska. Jag läste en artikel om det i Tidskrift för genusvetenskap av en som hade forskat om tanten som begrepp och hon skrev i sin engelska sammanfattning att hon inte hade kunnat översätta ordet tant.

Är du en pojktant?

– Nej, svarar Ester Martin både fundersamt och säkert. Det var väl något ideal som jag blev kär i, när jag blev kär i Eli. Att försöka hitta ett sätt att vara pojke på när en inte kände sig som en pojke. Eli har nog varit en pojktant.

Ester Martin och Eli bor båda i Berlin där de har en ateljé ihop. Den ligger vägg i vägg med ett filmproduktionsbolag som spelar in bögporr. Härom veckan var det en bondagefilm under inspelning och även om de inte har socialiserat så mycket med sina grannar uppskattar Ester Martin att de finns där.

Utifrån Pojktantens trailer kan en förstå att en del scener utspelar sig i ett badkar. Ester pratar om att bada ihop när en har en romans, om att flyta runt i vattnet och den vackra känslan att komma bort från kön.

– Jag ville gestalta den erfarenheten och känslan av att komma bortom språkliga lager mellan kroppen och verkligheten. Det var naket så att det var verkligt. Så då tvingade jag ner Eli i badet, men han ville inte vara med i filmen egentligen och då blev det ingen bra stämning i badkaret, säger Ester Martin och skrattar. Så då började jag skriva en historia om pojktanten, vad nu pojktanten är. Det är en massa gestaltningar och känslor som handlar om att komma bortom en binär världsuppfattning.

Är film konst, eller när är film inte konst? Ester Martin pratar om när filmer görs med försäljning som främsta mål och om färdiga mallar att utgå från för att göra en succéfilm. Att det är svårt att bestämma att något inte är konst, men att en film som görs utan önskan att uttrycka något nog inte borde räknas som konst.

– Då är det en produkt som kläs i en konstkostym och det är lite sorgligt tycker jag, säger Ester Martin och berättar att hen tycker att det är roligare om hens filmer visas på bio än i ett galleri eftersom det känns mer folkligt.

Bryr du dig om mallar?

– Jag bryr mig inte alls om säljgrejen, men jag bryr mig om att nå någon annan. Det är väldigt roligt att det kommit fram så mycket olika personer och berättat att de känt sig drabbade av Pojktanten. Film är väldigt manipulativt egentligen, det gillar jag verkligen. Det finns en gammal dramaturgimall som förekommer i en västerländsk berättartradition som kallas Hjältens resa. Den är som en Disneydramaturgi och handlar ofta om en ensam pojke som ska bli man. Om en är uppväxt i väst så har en nog många av de berättelserna i sig, det narrativet. Den berättelsen handlar ofta om att en ska bli ett självständigt subjekt, nu tror jag inte att det märks så mycket men jag använde mig av några av de olika stegen ur den berättarstrukturen till filmen för att strukturera upp den. Jag gick först hand i hand med mallen för att sedan bryta upp den och försöka berätta en historia om ett splittrat ”jag”.

Innan Pojktanten har Ester Martin gjort Maggie vaknar på balkongen, kortfilmen Svälj, och Fruitcake som hör till det feministiska porrfilmsprojektet Dirty diaries.

Har du en publik i åtanke när du gör film?

– Nej, inte till den här. Med den här har jag mest varit rädd för att den ska bli för konstig, inåtvänd och personlig och att den ska kännas onödig. Jag har haft sämre självförtroende under den här filmen än under de andra filmerna som jag har gjort. Men nu känns det jättebra. Jag är jättenöjd med filmen! Jag har fått göra exakt den filmen som jag ville göra.

Och Eli är med lite grann i filmen trots att han inte ville vara med?

– Han är med jättemycket, säger Ester Martin och skrattar och berättar att Eli också tycker jättemycket om filmen.

Pojktanten visades i somras på Outfest som är Nordamerikas största gay och lesbiska filmfestival. Där belönades den med ett artistic achievement-pris. Filmen är planerad att visas i ytterligare länder och ska bland annat till en queerfilmfestival i Sankt Petersburg. Det är svårt att genrebestämma den och Ester Martin menar att Pojktanten är en blandning av fiktion, tevedokumentär och äventyrsfilm.

Men är den feministisk?

– Ja. Feminism är ju viktigt och grundläggande i det mesta som en håller på med. Men jag vet inte hur andra uppfattar den. Man vill ju att det ska vara feministiskt på alla plan; vilka som jobbar med filmen och framför kameran. Ibland är det svårt att göra det exakt som man vill ha det, tycker jag, svarar Ester Martin med eftertänksam röst.

Eli och Ester Martin arbetar nu med en kärleksspelfilm utifrån Elis bok Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats. Ester Martin skriver också på ett hemligt, porrigt projekt med äventyrsinslag.

Ester Martin Bergsmark har gett pojktanten en film. Foto: Minka Jakerson