Panelen – som intressant nog bestod av enbart vita män denna gång – avhandlade Breiviks kvinnohat, unga pojkars utsatthet för våld i vår kultur och den historiska nostalgin efter den vite mannens plats före avkoloniseringen och kvinnofrigörelsen. Johannes Åsberg var moderator och övriga paneldeltagare var manlighetsforskaren Claes Ekenstam, religionshistorikern Mattias Gardell och genusvetaren Jørgen Lorentzen.

Den nya högerns ideologi synliggjordes av Breiviks attentat i Oslo. En av dess mest framträdande komponenter är som bekant antifeminismen. Feminismen beskylls för att vara en av de främsta orsakerna till att den västerländska civilisationens plats underminerats. Den nya högerns politiska agenda är antifeministisk: de vill återställa en ”naturlig” hierarkisk könsordning som kännetecknas av en långtgående könsarbetsdelning. Breivik och en del av de texter han inspireras av ser kvinnor som förrädare och därför viktiga föremål för åtgärder. Breiviks illdåd skördade mest kvinnliga offer.

Feminister skylls för förfall

Som påpekats av Mattias Gardell i en tidigare artikel i Feministiskt Perspektiv tänker sig Breivik att naturen är sexistisk och därför bör samhällsordningen också vara det. Etableringen av en önskvärd monokulturalism och försvarandet av den västerländska kanon försvåras av västerländska feministers förlöjligande av konservativa tänkare.

Enligt Jørgen Lorentzen har diskussionen i Norge fokuserat på de antimuslimska och monokulturalistiska frågorna i den nya högerns ideologi, medan det starkt framträdande kvinnohatet har kommit i skymundan. Kvinnohatet är dock starkare och djupare i Breiviks manifest menar Lorentzen. Från Breiviks synvinkel beror västerlandets problem på att den patriarkala strukturen nedmonterats till förmån för en ordning som ger feministerna i det närmaste oinskränkt makt, menade Mattias Gardell. Detta skedde bland annat genom att traditionellt patriarkala institutioner som kyrkan korrumperades och började ge kvinnor maktpositioner, till exempel genom att prästviga dem. Därför är det, enligt Breivik, av stor vikt att feministernas makt bekämpas om feminiseringen av vita män och den västerländska kulturens förfall ska kunna stoppas.

Förlorad hjälteroll

Skräcken för denna feminisering, denna förvandling av virila män till ”mjuka män”, är också kopplad till en kritik av normaliseringen av homosexualiteten. Lorentzen och Gardell menar att det finns många exempel i Breiviks manifest på att det i den nya högerns underliggande världsbild finns en sorg över den heterosexuella mannens förlorade privilegier. Gardell påpekar att de texter som Breivik gjort ett collage av i sitt ”manifest” frammanar en manikeisk berättelse av ständig kamp mellan europeisk kristendom och islam där de invigda eller medvetna ges en plats som räddande hjältar. Den nya högern idealiserar den manliga krigaren och i Breiviks fall den kristne korsriddaren.

De muslimska kvinnorna utgör en stor fara eftersom muslimernas kolonisering av Europa, enligt en utbredd uppfattning hos den Nya högern, sker demografiskt – genom upprättandet av ”avelskolonier”.

Undertryckandet av maskulina instinkter motsvaras av ett svek mot de kvinnliga instinkterna i Västerlandet som lett till att västerlänningar håller på att förlora det demografiska kriget. Att behålla demografisk överlägsenhet skulle kräva att västerländskor föder 2,4 barn per kvinna. Breivik utvecklar tankar om att situationen kan räddas genom etableringen av industriellt surrogatmödraskap. Ägg och sperma från kvinnor och män i norra Sverige, Finland och Norge (som anses mest rasrena) skulle kunna bäras av kvinnor i Tredje världen för att nå upp till denna siffra, föreslår Breivik.

Unga pojkars utsatthet för våld

Claes Ekenstams inlägg kom delvis från ett annat håll. Han fokuserade på våld och manlighet och menade att våldskulturen är manligt kodad och genom unga pojkars utsatthet för våld blir en del av socialiseringen in i manlighet. Pojkar tvingas ”tuffa till sig” som reaktion på det våld och hot om våld som drabbar dem under uppväxten.

Ekenstam illustrerade sitt resonemang med exempel från ett forskningsprojekt där han intervjuat män om deras erfarenhet av våld. Han menar att denna utsatthet återkommande har lett till relationsproblem, bristande självtillit och ångest och att en vanlig reaktion på traumatisering hos män är att de blir utagerande, aggressiva, tuffare och lär sig att stänga av känslor. Extrema former av övervåld har observerats hos krigsveteraner och kan kopplas till en manligt kodad militarisering av samhället. Ekenstam påpekar att krigsveteraner har varit grundare till kriminella och våldsamma organisationer såsom Bandidos och Hells Angels.

Trots att Ekenstam i sitt anförande inte explicit kopplade Breivik till de processer han beskrev (via de sedvanliga berättelserna om hans traumatiska uppväxt och styvfaderns militära bakgrund) väckte hans perspektiv om unga pojkars utsatthet för våld och dess roll i den sociala konstruktionen våldsam manlighet frågan om vart detta slags psykosociala observationer leder politiskt. I synnerhet aktualiserades detta problem för mig när Ekenstam bredde ut sig om den dominerande ställning som skildringar av manligt våld har i TV-utbud och dataspel. Är svaret censur?

När orsaken inte kan åtgärdas

En gång var också Breivik en rädd liten pojke som blev utsatt för våld och förnedring och reagerade med att bygga upp sin kropp och lära sig att slåss. En gång var också Breivik en ung pojke för blyg att ta kontakt med flickor och plågsamt förälskad i en som föredrog en annan som råkade vara brun. En gång var också Breivik utsatt och övergiven i ett samhälle där han var tilldelad en sämre position än han ansåg att han hade rätt till.

Om detta är nu en grogrund för besinningslöst våld, vad kan man göra åt det rent politiskt?

Gardell påminner om att manlighetskonstruktioner måste kombineras med andra analyskategorier såsom klass och vithet, vilka alla har gemensamt att de ingår i olika distributionssystem av föreställda och reella privilegier. I den mån Breiviks våld är ett svar på relativiseringen av Väst är dess orsak ingenting som kan och bör åtgärdas. Inget samhälle kan heller någonsin bli befriat från våld, utan frågan som måste ställas är vilka uttryckssätt våld ska få ta sig och i vilka syften.