Rädda Barnen har för tredje året i rad granskat och redovisat hur långa handläggningstider polis och åklagare har vid misstänkt barnmisshandel. Rapporten visar att handläggningstiderna har minskat under 2011. Den genomsnittliga tiden för landet är nu 90 dagar, vilket är lika med maxtiden enligt lagen.
I lagen står det att polisen ”skyndsamt” måste göra en utredning när de får in en anmälan om våld eller övergrepp mot barn. Och maxtiden för en utredning är alltså tre månader. Många åklagarkammare håller sig inom den tiden. Exempelvis har Gävle, Helsingborg, Kristianstad och Kalmar en genomsnittstid på drygt två månader. Men det är fortfarande många åklagarkammare som bryter mot den lagstadgade tidgränsen.
Prioriterat brott
Rädda Barnen konstaterar att sju åklagarkammare i landet har en genomsnittlig handläggningstid på mer än 100 dagar. Bland dem är Sundsvall, Malmö och Eskilstuna med ett genomsnitt på 146, 123 respektive 112 dagar. Även Örebro, Östersund och Halmstad har ett genomsnitt på över 100 dagar.
Sämst är Falun, där handläggningstiderna vid åklagarmyndigheten till och med har ökat sedan året innan, från 126 till 167 dagar. Handläggningstiderna i Falun är alltså i genomsnitt nästan dubbelt så långa som de max får vara enligt lagen.
Förra året ålades åklagarmyndigheterna att prioritera brott mot barn. Då utredde åklagarmyndigheten totalt 32 000 misstänkta brott mot barn under 15 år.
Svårt att hantera väntetiden
Åsa Landberg är psykolog och psykoterapeut på Rädda Barnen och arbetar med behandling av utsatta barn. Hon har också skrivit rapporten ”Brott mot vuxna går före”.
– Det är positivt att handläggningstiderna generellt minskar, och det visar att myndigheterna tar problemet på allvar, säger hon. Men snittiden är alltså 90 dagar, vilket innebär att alltför många barn får vänta betydligt längre än så.
För barn är det oftast svårare att hantera de alltför långa väntetiderna, eftersom de inte har möjlighet att agera själva för att försöka skynda på utredningen.
– I värsta fall fortsätter barnen att bli slagna, säger Åsa Landberg. Andra konsekvenser är att barnen tappar förtroende för vuxenvärlden, att de psykiska symptom de har förvärras samt att det blir svårare att utreda brottet när lång tid har gått.
