Igår kväll, den 30 november, hade Collettes kokbok sin urpremiär på Stadsteatern i Göteborg. Scenen var enkelt inredd med ett sluttande golv, ett stålbord och en stor spegel i taket. Marianne träder fram och lägger sig ner på golvet där hon tänder en joint och berättar om sig själv. Marianne beskriver sig som en 49-årig kvinna, dumpad, arbetslös, sysslolös och barnlös. Sladdriga lår och fallfrukter till bröst. Marianne bestämmer sig för att börja nätdejta och beskrivningen av henne själv blir bland annat som följande: Välbevarad, bildad och ekonomiskt oberoende. Söker likasinnad.
Marianne träffar Lennart
Marianne träffar Lennart, som har 16-åriga sonen Olle från ett förhållande med sin nu bortgångna hustru. Marianne och Lennart har inte så mycket gemensamt men båda söker efter kärleken. Lennart är ensam och Marianne verkar söka efter någon som kan läka hennes hjärta. De samtalar och Marianne lagar komplicerade maträtter som hon passionerat berättar om. Lennart presenterar i tal sin son Olle. Olle har precis blivit dumpad av Lollo och sörjer både uppbrottet och sin mor. Lennart tycker att Olle behöver aktiveras och frågar Marianne om Olle kan rensa och underhålla hennes pool och därmed tjäna lite svarta pengar, vilket Marianne går med på.
... blir förälskad i Olle
Marianne blir snabbt förälskad i den tafatta Olle, samtidigt som hon fortsätter sitt förhållande med Lennart. Marianne fantiserar om Olle där han står och tvättar rent i poolen. I Mariannes fantasi sprejar sig Olle med vatten till låten Jag kommer av Veronica Maggio. Scenen är mycket komisk och publiken skrattat högt. Men Mariannes dragning till 16-åriga Olle är obehaglig och blir ännu mer så när hon erbjuder honom pengar för sex, vilket Olle i onyktert tillstånd går med på.
Sexscenen mellan Marianne och Olle är artistiskt utförd och dämpar lite den obekväma känslan vi får när Marianne trånar efter Olle men den försvinner inte och obehaget ligger i luften under föreställningen. Vi får även känslan av att Marianne inte vet vad hon vill eller vad hon söker och Olle blir ett substitut som Marianne tror kan få henne att må bättre. Vi får egentligen aldrig veta varför Marianne dras till Olle och vad det är hon vill i den önskade relationen med Olle.
Sörjer förluster
Colettes kokbok skildrar vardagslivet hos tre individer som alla sörjer förlusten av tidigare förhållanden och på så vis tilltalar den nog de flesta i publiken. Carina M Johansson är mycket skicklig och skildrar framgångsrikt en ”vanlig” medelålders kvinna, något alkoholberoende, som längtar efter mer än vad hon för tillfället har. Hon hänger sig åt sin roll och håller absolut inte igen med att ge av sig själv till publiken.
Sven-Åke Gustavssons tolkning av Lennart bjuder på både skratt, sorg och empati. Hans beskriving av den bortgångna hustrun är gripande och sorglig och vi känner därmed att Lennart är en mycket mer komplex person än vad vi först trodde. Kristoffer Berglund gör rollen som tonåringen Olle mycket väl. Han är både omoget dramatisk gällande uppbrottet med Lollo och insiktfull och sörjande när han berättar om sin mor. Kristoffer Berglund sjunger medan Marianne och Lennart pratar och även det gör han mycket väl. Hans ogenerade framträdande väcker stor beundran.
Allt bra utom handlingen
Vi skrattar högt under vissa scener och lever oss med i karaktärernas sorg och bördor. Rekvisitan är briljant och mycket smart använd, trots att den är spartansk, vilket imponerar starkt. Skådespeleriet, tillsammans med rekvisitan och musiken, är underhållande och väl utfört. Däremot så känns själva handlingen något tunn och jag kan inte helt säkert säga vad som vill berättas. Mitt sällskap, som är nära i ålder med Marianne, kunde inte relatera till rollen men höll med om att skådespeleriet imponerade och uttryckte även uppskattning över rekvisitan. Däremot sa hon att: ”jag tyckte om allt, utan egentligen handlingen”, och jag måste nog hålla med.
