Hur kommer det sig att Gotland arrangerade konferensen?

– Länsstyrelserna har ett uppdrag som enda statlig myndighet att jobba tvärsektoriellt med jämställdhetsfrågor. Varje år utvärderas vårt arbete och Gotland brukar alltid ligga bra till vilket beror på att vi har väldigt duktiga och engagerade medarbetare. Så vi fick två uppdrag, dels att arrangera det här mötet, dels att göra en förstudie där vi ska titta på hur länsstyrelserna jobbar med jämställdhetsfrågor i dag och föreslå hur arbetet ska se ut i framtiden.

Går det att dra några slutsatser av konferensen redan?

– Ja, vi måste blåsa liv i de här frågorna. I vissa kretsar är jämställdhetsarbetet inte lika aktivt som det varit, där handlar det om att sparka igång på nytt. Det är viktigt att belysa saker från olika håll och se på orättvisorna och hur samhället förändras så att frågorna kan leva vidare i sina aktuella sammanhang. Det finns mycket kvar att göra. Jag är väldigt glad att det var många viktiga deltagare och många som sade kloka saker, eftersom vi fick uppdraget sent, i slutet av september. Och att Nyamko Sabuni kunde vara med hela första dagen. Vi är väldigt glada för hennes engagemang.

Vad ser du som den viktigaste utmaningen?

– Det behövs stöd och samordning i arbetet. Jämställdhetsintegrering implementerar sig inte av sig självt. Och vi måste börja jobba med våra ungdomar igen. Sedan 90-talet har synen på vad framgång är blivit mycket mer individualistisk. Det är ungdomarna som kan skapa förändring.

Vad hoppas du att de här dagarna ska leda till?

– Jag hoppas att ministern också kände att det finns ett stort engagemang i de här frågorna, att jämställdheten inte är underordnad andra frågor utan ses som en verklig tillgång i samhället.