OS I LONDON: För mig dök Sara Algotsson Ostholt upp från ingenstans. Tragiskt. Ännu mera tragiskt är att jag inte tror att jag är ensam om det.

När hon knep silvermedaljen, blev hon ännu ett bevis på att kvinnor i allra högsta grad kan utmana män i sporter där muskler och styrka spelar roll.

Ändå är det tyst om ridsporten i media.

Sara Algotsson Ostholt tog i tisdags tillsammans med hästen Wega, Sveriges första OS – medalj, då hon kom tvåa i fälttävlan.

En jätteprestation i en sport som kräver enorm uthållighet, styrka och samarbete.

Jag gläds mycket över Sara Algotsson Ostholt och hästen Wegas prestation. Inte för att jag kan så mycket om ridsport och jag ska ärligt talat säga att jag heller inte följer den. Men jag gläds därför att detta kommer leda till att jag vill titta mer. Framför allt på fälttävlan.

För mig dök Sara Algotsson Ostholt upp från ingenstans. Tragiskt. Ännu mera tragiskt är att jag inte tror att det bara gäller mig. För är det någon idrott som borde få mer uppmärksamhet hos Sveriges alla sportmedier, så är det just ridsporten. En sport som är Sveriges näst största ungdomsidrott, bara fotbollen är större.

Fälttävlan är utan tvekan en av ridsportens tuffaste grenar. Det är också en sport där män och kvinnor tävlar på samma villkor, vilket sker inom all ridsport.

När Sara Algotsson Ostholt knep silvermedaljen, blev hon ännu ett bevis på att kvinnor i allra högsta grad kan utmana män i sporter där muskler och styrka spelar roll.

Är det då inte lite märkligt att ridsport inte uppmärksammas mer än vad den gör? Eller kan det i stället vara en av anledningarna till att den inte gör det?

Säga vad man vill, men ridsporten utmanar den heteronormativa manskultur som råder inom den generella sportvärlden. Inom ridsporten, kan du vara homo-, bi-, heterosexuell eller transperson. Allt detta är irrelevant.

Säg fler sporter som ser ut på det viset?

Denna populära sport domineras av kvinnor. Kanske kan det också ha att göra med bristen på dess uppmärksamhet? ”Kvinnligt” kodade institutioner brukar ju nervärderas. Det är ingen nyhet.

Hur många ridtjejer och killar för den delen, har inte fått höra ” Att rida är ingen riktig sport?”. Hur många killar har inte fått höra att det är ”töntigt att rida”.

Ja, till och med blivit mobbade för att de går till ridskolan i stället för fotbollsplanen. Och inte är det så konstigt när vissa av de svenska sportredaktionerna fullständigt kokade över av ilska när ryttaren Rolf Göran Bengtsson snuvade ”riktiga” sportindivider på Jerringpriset.

Maken till reaktioner får man leta efter. Och hånet – det lät inte vänta på sig.

Ingen kan väl ha missat Lasse Anrells rubrik i Sportbladet ”Rolf Göran Bengtsson – vem fan är det?”. Marcus Leifby på samma tidning skrev ”förklara för mig hur i helvete ni röstar!”.

Jag tillåter mig att hävda att allt detta sammantaget är en stor anledning till att ridsporten inte får den uppmärksamhet den förtjänar och det är allvarligt, ja till och med tjänstefel av sportjournalister.

Jag hoppas innerligt att Sara Algotsson Ostholts silvermedalj kan bidra till att osynliggörandet av ridsporten är på väg mot sitt slut och att ridsportens icke-machokaraktär kan smitta av sig på andra sporter.

För om idrotten ska bevara sin ställning som landets största folkrörelse där alla är välkomna så är det väl inte en dag försent att sluta exkludera en av Sveriges största idrotter?

Denna text publicerades på SVT Debatt i går, den 2 augusti 2012.