– Min mamma var på sjukhuset i Uppsala för att föda tvillingar. På samma besök sade sjuksköterskan att nu skulle hon steriliseras. Mamma lyckades att fly, berättar Miranda Vuolasranta.
Kvinnan, som klär sig i en traditionell finskromsk klänning, är en av de mest kända finska romerna både i Finland och internationellt. Vuolasranta har jobbat med att främja romernas rättigheter i över 35 år.
Snart efter polemiken flyttade hennes familj till den lilla byn Suolahti i mellersta Finland i mitten av 1950-talet. Men efter att ha bott i Suolahti i tre år besökte kommunens hälsomyndighet Vuolasrantas familj. Mamman till den unga flickan fick höra samma meddelande som hon fått höra tidigare fast den här gången på finska: hon bör steriliseras.
Mellan åren 1935 och 1970 gjordes mer än 7 000 steriliseringar i Finland. Tillstånd till sterilisering tilldelades romer sex gånger oftare jämfört med hela befolkningen. Att hälsomyndigheter i Finland systematisk rekommenderade analfabeta romska kvinnor att sterilisera sig har bara varit en form av diskriminering som romerna mött, berättar Miranda Vuolasranta.
Toppen på isberget
Nästan alla romska barn som är födda på 1950- och 60-talen har under kortare eller längre tid bott på barnhem i syfte att assimilera romer till det finska samhället. Enligt studier möter romer även i dag diskriminering när de söker arbete, och romska barn mobbas i skolan.
Som ett resultat av romernas långa historia av diskriminering litar de flesta romer inte på de samhälleliga institutionerna.
– Bara toppen på isberget av all den diskriminering som romerna möter tas till rättsväsendet, eftersom romerna tror inte att de skulle få någon rätt där, att samhället skulle fungera på det sättet, säger Miranda Vuolasranta som bland annat jobbat på Europarådet med romska frågor.
Och stor skepsis är inget annat än ömsesidigt. Det är många finländare som anser sig vara upplysta, bildade och inte rasister, som ändå inte gillar romer. Enligt en gallupundersökning som den största finska morgontidningen Helsingin Sanomat gjorde i november 2011 förhåller sig 37 procent av finländare ganska eller väldigt negativt till romer. Mer än hälften av alla finländare vill inte att någon i sin nära släkt skulle gifta sig med en rom.
Men vad vet den finska majoriteten om de 10 000 finska romerna? Den gamla romska gubben som spelar violin har dött för länge sedan. Även bilden av hans söner med sina stora guldringar på fingrarna som sysslade med hästköp tillhör mest dåtid. I de finska läroböckerna nämns romerna aldrig trots den 500-åriga gemensamma historien.
Dominoeffekt
Vad gäller socioekonomiska termer är svaret att det går mindre bra för romer i dag. Hälften av de finska romerna är arbetslösa. Den senaste undersökningen, som gjordes vid millennieskiftet, visade att var femte rom aldrig avslutar grundskoleutbildningen. Traditionellt har romernas inställning till skolan varit negativ, eftersom skolan har varit ett centrum för assimilation. Och har man ingen utbildning är det svårt att få jobb. Utan pengar är det svårt att få en bostad. Det kallas dominoeffekten.
Finska staten har försökt att få grepp om situationen. Romernas minoritetsstatus skyddas redan i den finska grundlagen. Dessutom har romerna deltagit i beslutsfattandet redan länge. Delegation för romska ärenden vid Social- och hälsoministeriet har till exempel verkat sedan 1968.
Just nu håller en grupp forskare, finska romer och andra experter på att skriva en omfattande historiebok om finska romer. Boken om romernas 500-åriga historia kommer att publiceras i hösten 2012. Initiativet till bokprojekt gjordes av Delegation för romska frågor och det är Undervisnings- och kulturministeriet som finansierar det flera år långa projektet.
Boken nämns även i Finlands politiska program för romer som godkändes år 2010. I Sverige föreslog Delegationen för romska frågor i sin slutrapport år 2010 att Sverige skulle inrätta en sanningskommission för att ge romer den upprättelse som de förtjänar.
Vitbok om övergrepp
Senare bestämde politikerna dock att en vitbok, där de övergrepp som svenska romer drabbades av under 1900-talet betecknas, i stället kommer att tas fram. Att inrätta en sanningskommission i Finland har inte diskuterats.
– I Finland har vi en annan praxis. Här ser vi att en vetenskaplig historieforskning kan fungera som en sanningskommission och det är precis vad vi håller på att göra, berättar forskaren Panu Pulma, forskningschef på bokprojektet.
Enligt Pulma kommer all diskriminering som nämnts ovan att behandlas i boken. Även Katri Linna, som är ansvarig för att ta fram vitboken i Sverige, tycker att både Finland och Norge ligger mycket före Sverige vad gäller att kämpa för romernas situation i samhället.
– Den historieboken som görs i Finland är mycket mer omfattande än vad den svenska vitboken kommer att vara. Vitboken är bara en intern teoretisk utredning, säger Linna.
Tillsammans med andra EU-länder lämnade Finland in sin nationella strategi för romer till Europeiska kommissionen vid årsskiftet. Finland har aktivt påverkat upprättandet av en europeisk strategi för romer. Att Finland utesluter sanningskommissionen för romer kommer i alla fall inte främja att EU skulle upprätta en.
På nationell nivå är frågan om boken – som en form av ursäkt – kommer att skapa en känsla av upprättelse bland de finska romerna. Miranda Vuolasranta tycker, efter att ha funderat ett tag, att en sanningskommission skulle behövas i Finland.
– Ja, sanningskommissionen behövs. Om vi tänker på romers inkludering i samhället spelar det ingen roll vad vi än gör om romernas misstroende och majoritetens fördomar fortgår, säger Vuolasranta.
