Robert Laul har upprepade gånger i sina krönikor i Sportbladet delat ut rejäla kängor till herrlandslagets förbundskapten Erik Hamrén. Det har bland annat handlat om valet av spelare, Hamréns ledaregenskaper och att förbundskaptenen lägger mycket krut på ”uppförstorad bröstkorg och attityd”, i stället för taktik och spelarnas olika roller på planen.

– Hans ledarskap handlar oerhört mycket om attityd, känsla, shining, det ska lysa om spelarna. Bäst självförtroende för dagen startar, typ. Åtminstone är det vad han signalerar utåt och det han signalerar genom sitt agerande på bänken. Det är lite ovanligt inom toppfotbollen, säger Robert Laul.

Om sanningen ska fram så har inte det svenska herrlandslaget lyckats speciellt bra i de senaste mästerskapen. De tog sig inte vidare i VM-kvalet och missade därmed slutspelet i Sydafrika 2010. Under EM-slutspelet 2012 blev Sverige utslaget redan i gruppspelet. Nu kvalar de till VM i Brasilien och Laul tror att de kommer att få det riktigt svårt. På de senaste matcherna har spelet inte heller övertygat.

– Jag anser att spelarna först och främst måste ha en klar bild av var de ska göra och hur de ska spela på planen.

Rätt tillfälle

Robert Laul tycker att självförtroende och personliga egenskaper bör komma efter det ovan nämnda. Han menar att Hamrén börjar i fel ände. Detta leder i sin tur till att matcherna, resultaten och prestationerna blir oerhört mycket svajigare. Men han betonar även att alla tränare har sin egen filosofi och tro, vilket de såklart måste få ha. Laul förtydligar också att Erik Hamrén har byggt en bra karriär med sitt synsätt och på det han anser vara det viktigaste.

– Jag tycker att Hamréns företrädare Lars Lagerbäck var totala motsatsen. Han var en taktiker med ett enormt fotbollskunnande. Han hade en syn på fotbollen som jag själv delar. Men med det inte sagt att han skulle ha fortsatt som förbundskapten, säger Laul och fortsätter:

– Det var dags med något nytt som kunde skaka om. Jag vet att det var många spelare som också ansåg det. Jag tycker att Lagerbäck klev av vid rätt tillfälle. Det behövdes en ny röst men jag är inte så säker på att det blev rätt röst, säger Robert Laul och tar en tugga av den rykande heta cannelonin.

Erik Hamrén trampade med besked i klaveret när han valde att ta ut Alexander Gerndt i landslagstruppen inför en träningsmatch mot Brasilien. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Hamrén och SvFF hantering av kritiken gjorde inte Robert Laul nöjd direkt. Han skrev själv i sin krönika att förbundskaptenen inte vågade ta debatten.

– Ingen hade ju väntat sig att Gerndt skulle vara med i landslaget på grund av den pågående processen om misshandeln. Men pang bom så är han med igen och många reagerade på det. Men förbundets attityd var ”Det här är väl inga konstigheter”.

”God dag yxskaft”

Märkligt och svagt menar Laul. Om många reagerar och det blir en debatt så är det en grej, anser han, och då spelar det ingen roll om SvFF inte själva tycker det. Här har de en skyldighet att förstå:

– De måste fatta att detta är en situation där det är väldigt viktigt för dem att vara extremt jävla tydliga med var de står och vad de själva skickar ut för signaler. Det handlar bland annat om vad de skickar för budskap till de yngre generationerna. De måste motivera sitt beslut. Istället försökte de bara få bort diskussionen och svara god dag yxskaft på frågorna.

Varför tror du att de gör så?

– Hm… bra fråga… Antingen så fattade de inte att det skulle bli en grej av det, vilket förfaller väldigt konstigt. Eller så var detta ett test, det må låta cyniskt men… När debatten tog fart igen fick Gerndt en ”skada i vaden” och tackade själv nej.

När sedan nästa landslagstrupp presenterades var färre forwards tillgängliga. Egentligen hade det den gången varit mera logiskt att plocka in Alexander Gerndt, som dessutom presterade bra i holländska ligan just då, anser Laul.

– Men då syntes han inte till. Summan blir att de använder sig av en strategi som går ut på att tala så lite som möjligt om situationen.

Vågade inte uttala sig

– Ibland… ibland hittar jag exempel där jag inte begriper varför han inte kan agera som han skulle gjort i en annan situation.
Som när Zlatan sparkade en lagkamrat i nacken ”på skoj” under en träning.
– När Hamrén fick frågan ”Vad skickar detta för signaler till de unga?” av min kollega. Att man som förbundskapten i detta läge inte kan fatta att Zlatan inte kommer att sluta i landslaget bara för att du som förbundskapten uttrycker en fullt normal åsikt som Zlatan Ibrahimovic också förstår. Men det vågar Hamrén inte göra. Uppenbarligen är han rädd.

Laul tror att Hamrén är rädd för media. Att om han uttalar sig kommer det ska bli en stor cirkus, en följetong där han kan råka illa ut.

– På senaste presskonferensen vågade han inte ens uttala sig om Zlatans form.

Finns det fog för hans rädsla?

– I ett yrke där du befinner dig i medias strålkastarljus tjänar du alltid på att kunna hantera olika frågor. Veta när det är läge att svara eller inte. Jag tror att det finns ett korn av relevans i det du frågar gällande om Hamrén svassar runt för Zlatan. Det bevisar de här exemplen.

Men så långt som att det får några sportsliga konsekvenser tror Robert Laul inte att det går. Exempelvis tror han inte att Zlatan får spela när han inte borde.

– Är han frisk och i form så är han given i landslaget, där han hamnar han aldrig riktigt i en konkurrenssituation. Men Hamrén vet nog inte riktigt när han kan sätta ner foten och uttrycka något och inte.

Spelare vill utvecklas

Efter att den goda cannelonin är uppäten och det är dags för kaffe glider samtalet in på vem Robert Laul hoppas ska ta över när Erik Hamréns tid som förbundskapten är över. Namn som Hasse Backe, Jörgen Lennartsson, Peter Gerhardsson och Pia Sundhage kommer på tal.

– Om Pia Sundhage skulle ta Sverige till EM-guld på hemmaplan och kvalet för de svenska herrarna skulle gå åt helvete, då skulle vi få en spännande debatt. Då är jag övertygad om att det skulle bildas en ganska bred front som kommer att anse att det är dags att kliva över den tröskeln en gång för alla.

Hon själv har sagt i en intervju med Feministiskt Perspektiv att trött på frågan ”är du redo för att bli tränare för herrarna”, hon vill vända på den. ”När är herrarna redo att få en kvinna som tränare?”.

– Jag håller helt med henne. Det värsta är att jag tror att vi skulle vara redo för det. Ur ett framgångsperspektiv kan jag inte begripa hur könet skulle ha någon betydelse. Spelare vill utvecklas. Det är folket runtomkring som skulle ha problem med det. Ge det en vecka så är det över.

Sista anhalten

Innan Hamrén blev förbundskapten för herrlandslaget spekulerade DN:s Johan Esk om Sven Göran Eriksson skulle ta över landslaget och att Pia Sundhage skulle bli assisterande. Detta ledde till rabalder där bland annat landslagspelaren Anders Svensson uttryckte att damfotboll och herrfotboll är två helt olika sporter. Robert Laul håller inte med.

– Ingen kvinna har ju någonsin blivit anställd att träna ett herrlag. Jag kan inte förstå varför detta 2012 inte skulle fungera? Sådan neandertalarideologi är det generellt sett inte bland herrfotbollspelare.

Inte?

– Det är inte min bild. Om Pia Sundhage ställer sig på planen och spelarna märker, ”Wow, denna människa har bra idéer, kan fotboll, har bra övningar”, då kommer det att värderas större än könet. Det handlar om att ta steget helt enkelt. Idrotten är väl den sista anhalten som ligger så långt efter det övriga samhället gällande betydelsen av kön.

Vad är din roll som sportjournalist i dessa frågor?

– Jag har skrivit om ämnet en del gånger och jag talar om vad jag tycker nu.

Att jämföra Hamrén med Pia Sundhage vad gäller ledarskapet vill Laul inte ge sig in på då han inte följt Sundhage tillräckligt mycket för att kunna uttala sig.

– Så mycket kan jag i alla fall säga att Sundhage har bättre meriter än Erik Hamrén, har haft större framgångar i större sammanhang. Hon har varit spelare på högre nivå. Jag menar det finns ju ingen som helst anledning till att hon skulle vara sämre. Skratt. Det är ju befängt om någon skulle anse något annat.

Tommy Engstrand ansåg precis just det för inte så länge sedan i SVT:s sportpanel. Vill du kommentera det?

– Tommy Engstrand tillhör ju för det första den gamla stammen journalister. Saker som han säger blir ju lite märkliga i dagens ljus. Men det visar ju i alla fall på att samhället utvecklas.

Du var ju själv en av de som uttalade sig negativt när vi lanserade Femninistiskt Perspektiv. På twitter skrev du: ”Kan feminister också sport”…

– Jag tror att det var ironiskt. Men jag blev nog förvånad. Det är inte så vanligt att feministiska debattörer ger sig in i sportvärlden. Feministisk journalistisk… då tänker jag på Bang. Men jag tog som sagt tillbaka det. Jag har varit inne och kollat på er sportsida och tycker den verkar bra. Men jag var nog inte helt ute och cyklade: det tillhör inte vanligheterna att uttalat feministiska organisationer/tidningar så konsekvent bevakar idrottsvärlden ur ett feministiskt perspektiv.

Vad är din roll i detta sammanhang? Har du något ansvar för att detta förändras?

– Mitt jobb är att skriva om fotboll, rapportera om matcher. Jag bestämmer inte vad som ska skrivas i vår tidning och framförallt – jag är inte någon samhällsdebattör. Men jag tycker att det är dags att idrotten kommer i kapp det övriga samhället gällande kön och dess betydelse. Jag står för det, säger Robert Laul och avslutar med att säga att han gärna tar med sig tips från mig om hur jag anser att sportjournalister kan bidra mer till en ökad tolerans för kvinnor i sportvärlden.

Samtalet fortsatt alltså, en timme till.