För att diskutera feminism och sexualitet behöver man ha ett historiskt och ett globalt perspektiv samtidigt. Man måste ta in ekonomisk underordning, politisk osynlighet och socialt förtyck i alla samhällen – samtidigt. Annars blir diskussionen snuttifierad och hamnar ofta fel.

I olika sammanhang - även bland vissa som kallar sig feminister - kan man ibland se en teoretiserande inställning till olika former av sexuellt förtryck som till exempel prostitution; man ser det som en sorts ”frihet” för kvinnan. Att då ständigt behöva gå igenom hur detta förtyck fungerar i praktiken, hur det visar sig, och vilka effekter det får, är tröttsamt.

Det känns som om man får uppfinna hjulet gång på gång i den feministiska kampen. Feminismen borde gå vidare och flytta fram positionerna istället för att behöva gå i försvarsställning. Vi borde solidariskt gå före och ställa oss feministiska frågor om vårt samhälle: Hur kan vi bli jämställda när vi tillåter strippklubbar i Sverige? Hur kan vi bli jämställda när svenska män tillåts köpa kroppar av fattiga kvinnor utanför landets gränser?

Men vi borde först och främst problematisera och diskutera mannens sexuella tolkningsföreträde och den underordning som automatiskt kommer ur detta. Detta tolkningsföreträde är så totalt överordnat och få ifrågasätter det. Sexualitet är fortfarande i stort sett lika med mannens penetrering och utlösning som norm i media, i film och varför inte i operavärlden. Det ligger så djupt förankrat i vårt samhälle att vi inte ens reflekterar över det.

Tolkningsföreträdet genomsyrar allt; filmvärlden och TV-utbudet, radio, tidningar, litteratur, tv-spel, allt. Det påverkar även medias spegling av verkligheten och ämnesvalet, vad som är en nyhet. Det visar sig givetvis inom porren, prostitutionen och i strippvärlden, men också juridiken och politiken.

Prostitution är den yttersta konsekvensen av detta tolkningsföreträde, förutom den ekonomiska underordningen. Att då ens ska behöva diskutera prostitutionens varande 2012; är frustrerande. Den diskussionen kan bara glädja sexindustrin och dess företrädare och - de män som köper kvinnor.

Det kan knappast råda någon tvekan i dag om att det värsta våldet mot kvinnor och framför allt flickor är den globala könshandeln/prostitutionen. Prostitution är också själva kärnan av mäns makt och kontroll över kvinnor.

I Sverige behöver man bara slänga en blick i Billings blogg och andra liknande platser på nätet för att inse detta, dessa bloggar som granskades i # antifeminism. Det finns inget bättre sätt att kränka kvinnor än att tala om att de ska vara varor, att global kvinnohandel är acceptabel för att män ska få sex och att män definierar och bestämmer vad sexualitetet är.

Det blir det fullständiga mentala förtingligandet av alla kvinnor. Eller som sexköpare hävdar på nätet; ”det bor en hora i alla kvinnor”. Och dessa kvinnoföraktande män på nätet och i medias kommentering, aldrig är de så på hugget som när det gäller att försvara prostitution, sin rätt till kvinnors kroppar. De vet att då kränker de kvinnors värde allra mest.

Det oroande är att det fortfarande finns en kittlande inställning till prostitution i media. Den programledare i Public Service finns inte som inte vill ha en ”kontroversiell” debatt där man ska kunna diskutera prostitution ”fördomsfritt”. Den nödvändiga distanseringen upprätthålls genom sexindustrins vokabulär som sakta men säkert äter sig in i media. Ord som ”säljer sex” och ”köper sex” är legio i dag och allt som oftast dyker ordet sexarbetare upp.

Rätten att klä sig som en hora framförs som en feministisk ståndpunkt, utan att peka på vad som det innebär, vems öga som definierar vad som är horigt från början. Till och med Sveriges Radios Ring p1 låter män som köper få styra ämnet till att sexköp skulle minska antalet våldtäkter. Hur är det möjligt att det kan ske i dag? Och aldrig att det problematiseras vems världsbild och vems behov som ska styra. Kvinnokroppen finns för mannens sexualitet. Punkt.

Det känns som om sexindustrins globala expansion snabbt glöms bort och göms undan, enligt devisen; nämns den inte, finns den inte. Och så var det då porren. Vad betyder den för normaliseringen av kvinnans inte bara sexuella underordning, utan all jämställdhet i samhället? När övriga samhället faktiskt i viss mån blivit mer jämställt gäller inte det porren, där är det tvärtom.

Det har blivit värre och värre, kvinnor objektifieras och utsätts för våld i ökande takt. Hemmaproduktionen som hyllas så, förstärker bara den vanliga normen. I praktiken kan en porrproducent dyka upp i vilket sovrum som helst nuförtiden.

Våld mot kvinnor är också en ingrediens också i BDSM-porren. Är det bara ett nytt sätt att få utöva våld mot kvinnor, som en ”läggning”? Det finns säkert de som kan utöva detta ansvarsfullt och jämställt men samma strukturer som finns i samhället i övrigt återfinns i porrens våldsutövning med en benämning där lägligt ordet sadism förminskas. Hur hänger det ihop med det ökande kvinnohat, både att hatet finns och att man inte pratar om det?

För frågan kvarstår efter alla dessa år: varför ska kvinnor alltid ha ont i porren och i BDSM? Varför ska kvinnor vara de som vill bli dominerade; upphängda, bundna, piskade, förnedrade? Hur påverkar detta män som ser, att grovt våld mot kvinnor är en ”sexuell läggning”, blir det mer ok för alla? Används BDSM nu som en beteckning för att normalisera övergrepp?

Läser man på svenska BDSM sidor är det ingen tvekan om att där finns kvinnohatare som har en bedrövlig kvinnosyn. Det är också som vanligt så att de som råkar mest illa ut när intresset och normaliseringen av BDSM växer, är de som har minst möjlighet att välja: flickor och kvinnor i fattigdom och som utnyttjas i könshandeln. Varför problematiseras aldrig BDSM? Är det inte S:et som ska stå i fokus, som inte ska döljas?

Borde vi inte prata mer om kopplingen mellan kvinnohat och det ökade intresset för våldsporr och BDSM-våld och samhällets syn på våld mot kvinnor?

Som Gail Dines, en amerikansk professor i Sociology and Women’s Studies, säger: "You might not go to porn hating women, but sure as hell you are going to come away with that feeling, You get much more than your bargained for with porn, and that’s the problem with it".

Men det finns också en oerhörd rädsla att bli stämplad som moralistisk eller sexualfientlig om man problematiserar porr och BDSM eller annat sexuellt uttryck. Kvinnor som reagerar mot det våld som visas mot kvinnor kan t o m få höra att de är kvinnofientliga, fullständigt absurt, men tyvärr sant.

Frågan vi bör ställa oss är, vilka tjänar på denna vår rädsla för att stämplas med dessa ord? Vad betyder de egentligen och i vilket syfte används de? Är det inte för att få oss att avstå från kritik utav övergrepp och kvinnoförnedring, utav porr, BDSM, och prostitution, utav sexuell exploatering och av mannens tolkningsföreträde?

Låt oss inte bli lurade av att bli baktalade eller bli tystade av hatet. Låt oss gå vidare i kampen mot prostitution, porr och stripp. Lämna teoretiserande ändlösa diskussioner. Inte uppfinna hjulet gång på gång utan låta det rulla vidare. Kräva förbud av strippklubbar som på Island. Kräva förbud för köp av sexuell tjänst för svenska medborgare, varhelst det sker, som i Norge. Ta ställning mot det manliga tolkningsföreträdet som nu genomsyrar vårt samhälle. Ta ställning mot ökad sexualisering av kvinnokroppen, normaliserad kvinnoförnedring och mot det både förtigna och öppna kvinnohatet.

Det måste finnas en motkraft. Nu.