Pionjärarbetet Det ordnar sig. Teorier om organisation och kön kom ut 2001. Bakom boken stod den feministiska forskargruppen Fosfor. Det ordnar sig är ett av de mest använda och citerade svenska verken på fältet kön och organisation. Nu har arbetet uppdaterats och Katarina Rosengren Falk var med på nyreleasen.
I början av 2000-talet hade jämställdhetsdebatt och genusforskning om ledarskap och organisation medverkat till att höja inte bara medvetanden, utan också andelen kvinnor på ledande positioner i det svenska samhället. När kvinnorepresentationen i riksdagen sjönk 1991 hade frågan om kvinnlig representation förts upp på den politiska dagordningen. Nätverket Stödstrumporna hotade med att starta ett kvinnoparti, Vänster- och Miljöpartiet hade tidigare infört kvoteringar och socialdemokratin följde efter med ”Varannan damernas”. Andra sfärer, som högskolevärlden och finansbranschen, förändrades inte lika snabbt – ju högre upp i hierarkin inom akademin och i bolagsstyrelserna, desto färre kvinnor.
Det var i den situationen Anna Wahl startade Feminist Organization Studies, förkortat Fosfor, på Handelshögskolan i Stockholm. Fosfor var, och är fortfarande, den enda svenska forskargruppen med feministisk i namnet. I dag består gruppen av Anna Wahl, Charlotte Holgersson, Pia Höök, Sophie Linghag och Klara Regnö. De är i dag verksamma vid KTH, på avdelningen Genus, organisation och ledning. 10-årsjubiléet av pionjärarbetet Det ordnar sig firas med en ny, omarbetad upplaga, som presenterades vid en release i slutet av 2011. Här berättar Charlotte Holgersson för Feministiskt perspektiv om förändringarna av boken, och hur dessa är relaterade till andra förändringar.
En av anledningarna till att ni har uppdaterat boken är att ni ville komplettera med ny forskning. Hur skulle du beskriva utvecklingen inom fältet kön och organisation under de tio år som har gått?
Det har tillkommit mycket forskning om förändringsarbete sedan första upplagan, så nu finns det tio år till av empiri, av arbete i organisationer som har studerats. Ett sådant område är strävanden att öka andelen kvinnor på ledande positioner. Liksom inom genusvetenskapen i stort så har frågan om intersektionalitet uppmärksammats också inom forskning om kön och organisation. Att kön samverkar med andra maktrelationer har visserligen funnits med i den svenska forskningen om kön i arbetslivet, där man lyft frågor som inte minst klass. Begreppet intersektionalitet har satt ytterligare fokus på detta. Vi vidareutvecklar vår syn på detta och den egna teoribildningen om organisation och kön i relation till samhället i kapitel 8 i den nya Det ordnar sig.
Era arbeten ligger sedan starten i forskningsfronten, även i internationellt perspektiv, hur ser Sveriges position inom denna forskning ut i dag?
Den är god, vi har spännande empiri utifrån ett förhållandevis aktivt jämställdhets- och mångfaldsarbete. Vi upplever också att vi får tillgång till denna empiri, och att vi får vara med i utvecklingsprojekt där organisationer tar del av forskningsresultaten och involverar forskare. Det finns en koppling mellan teori och praktik hos oss, som blir fruktbart. Forskare studerar praktiken och praktiker intresserar sig för forskningsresultaten, som sedan omsätts i praktiken.
Ett av uttrycken som detta tar sig i boken är att kapitlet ”Förändring” är borttaget. Detta tema löper nu istället som en röd tråd genom hela boken, både teoretiskt och mer praktiskt. Vi ser på jämställdhets- och mångfaldsarbete mer som ett empiriskt fenomen, och det empiriska materialet har blivit större under de senaste åren.
Vilken påverkan har organisationsforskning med könsperspektiv haft, till exempel på attityderna till kvotering och liknande?
Det har absolut skett ett slags förskjutning vad gäller både övergripande perspektiv och i vissa nyckelfrågor. Många verkar till exempel ha skiftat ståndpunkt vad gäller kvotering till börsstyrelser. Det är fortfarande vanligt att kvotering inte uppfattas som önskvärt, men fler har kommit till slutsatsen att det verkar vara den enda vägen.
Vi tycker också att vi ser en större allmän medvetenhet, bland annat i jämförelser mellan Sverige och Finland. Diskursen är mycket mer mångfacetterad i den svenska debatten, åsikter längs hela skalan från konservativa till feministiska får komma till tals. Att det har bedrivits genusforskning som har fått genomslag har troligtvis haft stor betydelse för detta.
Ett tecken i tiden är att ledarskapskapitlet har kompletterats med entreprenörskap, hur ser ni på det idealet?
Ja, vi har förstärkt ledarskapskapitlet med nytt område: entreprenörskap. Det tar upp forskning som tittar på kvinnor och mäns olika villkor som entreprenörer och hur nära kopplad vår bild av entreprenören är till föreställningar om maskulinitet. Det finns många paralleller till ledaridealet vad gäller hur det är könsmärkt, individfokuserat. Entreprenören ska vara självuppoffrande, gärna asketisk och ha kontroll över sig själv och sitt privata känsloliv.
Så ledarskapsidealen ser likartade ut?
Ja, de är fortsatt kopplade till föreställningar om män och manlighet, och inte vilken manlighet som helst utan specifika maskulina stereotyper. Ledarskap är fortsatt ett framträdande tema och begrepp inom organisationsforskningen så det är fortfarande relevant. En fråga som ständigt återkommer är varför kvinnor är så få på ledande positioner? Frågeställningen handlar om vem som har tolkningsföreträdet i att definiera normen och avvikaren och hur exkluderande kulturer återskapas.
Det ordnar sig har fått ett stort genomslag på fältet kön och organisation, och med omarbetningen fortsätter den att ligga i forskningsfronten, vad har ni för intentioner med den nya utgåvan?
Ja, den har använts inte bara som kurslitteratur på genusprogram utan även ibland annat ledarutvecklingsprogram och andra utbildningar i arbetslivet. Vår intention är att den här forskningen ska komma till användning, och så har också skett. Förhoppningen är att den ska fortsätta användas på det sättet.
