Sedan hovrätten dömde pappan till fem månaders fängelse för att ha misshandlat mamman vid sex tillfällen – en skärpning av tidigare dom sökte mamman och fick enskild vårdnad om barnen. Pappan fick rätt till begränsat umgänge i närvaro av kontaktperson, som också skulle medverka till att mammans boendeort inte skulle röjas i samband med överlämningar och umgänge.

I en ny dom från juli i år tilldöms pappan enskild vårdnad. I domskälen fästs stor vikt vid frågan om varför det umgänge pappan har rätt till inte blivit av.

Medan pappan hävdar att mamman gjort sig oanträffbar framhåller hon att flera försök har gjorts. Kontaktpersoner som har utsetts att medverka har avbrutit försök att överlämna barnen till pappan på grund av framför allt det äldre barnets rädsla.

Tingsrätten fäster ingen vikt vid de förklaringar som mamman lämnat utan drar slutsatsen att det är hon som ”…försökt – och lyckats – förhindra barnens umgänge med sin pappa.”

Sedan ställs vad tingsrätten uppfattar som umgängessabotage mot risken att barnen skulle fara illa hos pappan. Domstolen konstaterar att ”misshandelsdomen skulle kunna tyda på” att han är en våldsam person men hävdar i nästa stycke att pappan i brottmålsdomarna inte framstår som en person som ”med vett och vilje” kränker och utövar våld mot sin hustru. Domstolen säger sig efter många timmars samtal med båda föräldrarna ”fått en annan bild” av pappan.

”Utan att förringa de gärningar (pappan) dömts för kan det konstateras att han för tingsrätten mer framstår som en utmattad person som tappat omdömet och agerat synnerligen ogenomtänkt. Händelserna ligger nu relativt långt tillbaka i tiden.”

Det faktum att mamman tagit emot samhällets beskydd mot den som skadat henne, och tillsammans med barnen lever under sekretessskyddad identitet, framställs istället som en skadlig miljö som begränsar barnens liv. Vad barnen själva säger lägger tingsrätten ingen vikt vid, eftersom även deras rädslor anses vara en följd av mammans agerande, inte en konsekvens av pappans våld.

Domen har överklagats men varken hovrätten eller Högsta domstolen har beviljat prövningstillstånd.

I överklagan är mammans advokat, Elina Linder, starkt kritisk till att tingsrätten gör en egen uppsåtsbedömning. Hon skriver bland annat:

Hur kan tingsrätten anse att förståelse måste finnas för att (pappan) som en följd av att ha en stressad tillvaro, där han vid första misshandelstillfället inte hade något barn och vid andra tillfället ett barn, tappat omdömet och misshandlat (mamman) för att sedan anse att den person som uppenbarligen tappar besinningen och misshandlar under stress inte är någon fara för att barnen skall utsättas för våld?

– Han är dömd, och det är ett faktum tingsrätten ska utgå ifrån, säger Elina Linder.

Enligt hennes uppfattning är det inte rättssäkert att en kvinna som utsätts för misshandel erbjuds möjlighet till beskydd, sekretessmarkering och skyddade personuppgifter av samhället, men tas ifrån vårdnaden om barnen när hon använder sig av det skyddet.

– I domen står en hel del om att mamman inte följt beslut om umgänge, vilket är en ganska vanlig motivering när en förälder tas ifrån vårdnaden, men så har inte tingsrätten resonerat. Oavsett detta lastas hon för det faktum att hon bor så skyddat. Det tycker jag är unikt.

Elina Linder har lämnat in en ny stämningsansökan till tingsrätten som bygger på att nya omständigheter föreligger i målet. Feministiskt Perspektiv har även kontaktat pappans ombud för en kommentar, hittills utan framgång, och fortsätter att följa fallet.