Feministiskt Perspektiv skrev i början av februari om två asylsökande lesbiska kvinnor från irakiska Kurdistan som skickades ut ur Sverige. Enligt personer med insyn i fallet hade de sökt skydd i Sverige bland annat med anledning av fruktan för dödshot som hade riktats mot dem i egenskap av kvinnor och lesbiska.

Än så länge är de vid liv. Den ena har gömt sig hos bekanta, den andra på olika kvinnojourer. Det berättar riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (V), som engagerat sig för kvinnorna. Hon har lyckats få kontakt med kvinnorna vid ett fåtal tillfällen. Enligt Amineh Kakabaveh försöker de nu fly landet igen. Att stanna kvar är en omöjlighet.

– Det skydd de får är tillfälligt och de kan inte vara i ett halvt fängelse hela livet. Därför vill de fly landet igen, säger Amineh Kakabaveh.

Carl Bexelius, stabsjurist för rättschefen på Migrationsverket, har i en tidigare intervju med Feministiskt Perspektiv sagt att det i princip är omöjligt att leva fullt öppet som lesbisk i Irak, oavsett vilken region det gäller. Migrationsverket kommenterar inte enskilda ärenden om det inte finns en fullmakt, men Feministiskt Perspektiv kontaktade Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik för att försöka få klarhet i hur verket bedömer situationen i Irak.

Hur ser Migrationsverket på att skicka tillbaka en öppet lesbisk kvinna till norra Irak?

– Det finns inte den typen av riktlinjer som du efterfrågar. Man kollar normalt sett på vad den här personen löper för risk, och gör en individuell prövning, säger Mikael Ribbenvik.

Det rättsliga ställningstagande som han själv utfärdade 2009 med anledning av hetsjakten mot och mördandet av homo- och bisexuella i södra och centrala Irak var av undantagskaraktär, menar han. När det inte gäller sådana extrema situationer prövas ärenden från fall till fall.

Ni måste väl ändå ha information om hur det är att leva som lesbisk kvinna i Irak?

– Om hbt-skäl åberopas så inhämtar man den informationen, säger Mikael Ribbenvik.

Det han kan säga om Migrationsverkets landinformation om Irak är att det inte finns något fungerande myndighetsskydd för homosexuella. Däremot kan det finnas internflyktsalternativ. Kvinnor som behöver skydd kan i de norra delarna av Irak vända sig till kvinnohärbärgen, som förvisso är hårt ansatta men som inte nekar någon plats, enligt Mikael Ribbenvik.

Vad jag har förstått verkar det vara väldigt svårt att leva som öppet homosexuell?

– Ja. Men det är väldigt många som får uppehållstillstånd i Sverige.

Vad gäller Migrationsverkets förhållningssätt till hbt-ärenden generellt, framhåller Mikael Ribbenvik att det för det första krävs att personerna själva åberopar att de är homosexuella för att Migrationsverket ska utreda saken. När en person åberopar homosexualitet först i ett senare skede av asylprocessen kan det enligt Mikael Ribbenvik bero på att det är en sak som kan vara mycket svår att prata om.

– Men det innebär inte att vi alltid ska ta vilken uppgift som helst för gott. Vi måste i alla fall ställa frågan varför man inte berättade innan. Eftersom det är väldigt enkelt att få uppehållstillstånd när man är homosexuell är det folk som utnyttjar det. Samtidigt är det inget som går att mäta. Finns det inget som talar emot uppgiften får vi ta det för gott, om personen har gett en trovärdig och sammanhängande berättelse, säger Mikael Ribbenvik.

Ulrika Westerlund, ordförande i RFSL, håller inte med om att det är skulle vara enkelt att få asyl som homosexuell.

– Det är inte vårt intryck att ”det är lätt att få asyl när man är homosexuell” – så att det skulle motivera folk att ljuga om detta. Naturligtvis kan det säkert förekomma, men vi har ingen bild av att det är vanligt. Det är ju inte heller så att alla som uppger att de är homosexuella och kommer från länder där det är belagt med höga straff att vara homosexuell och homosexuella utsätts för förföljelse av olika slag, automatiskt också får asyl, säger Ulrika Westerlund.

RFSL har kritiserat Migrationsverket för att asylsökande hbt-personers möjlighet att få skydd i Sverige till viss del är beroende av vilken handläggare de får. Mikael Ribbenvik anser inte att kritiken är befogad.

– Vi får alltid kritik från en rad organisationer i frågor som rör just deras organisation: från RFSL i hbt-frågor, från Svenska Kyrkan i religionsfrågor. Vårt uppdrag är att ge människor skydd och vi ger också väldigt många människor skydd.

Han framhåller att hbt-kompetens är en av de frågor som Migrationsverket ägnat mest tid åt på sistone, bland annat har stora delar av personalen genomgått en hbt-utbildning (som dock inte har varit obligatorisk).

– Jag känner inte till någon annan organisation som har gjort en sådan hbt-genomlysning av sin verksamhet. Det kom fram brister – jag skulle säga att de bristerna är giltiga för hela samhället – däremot har vi gjort någonting åt det.

Om en hbt-person söker asyl i Sverige, kan personen räkna med att få en handläggare med hbt-kompetens?

– Ja, säger Mikael Ribbenvik.

Ulrika Westerlund är av en annan åsikt.

– Det är inte vårt uppfattning att alla asylsökande hbt-personer får en hbt-kompetent handläggare – det är mycket långt från verkligheten, tyvärr. Det är dessutom fortfarande möjligt att få avslag på sin asylansökan med en motivering som strider mot rättschefens rättsliga ställningstaganden på hbt-området. Det verkar inte finnas någon ”säkerhetsspärr” som slår till, och det får heller inte några konsekvenser för den handläggare som begår den typen av fel, säger Ulrika Westerlund.