Antalet kejsarsnitt ökar världen över, men varierar stort mellan enskilda länder. I Sverige föds 17 procent av barnen genom kejsarsnitt, i Italien hela 38 procent.

I veckan beviljades projektet OptiBirth tre miljoner euro från EU för att öka andelen kvinnor som föder vaginalt efter tidigare kejsarsnitt. Forskaren Ingela Lundgren vid Sahlgrenska akademin är tillsammans med forskare från Irland, Belgien och England ledare för projektet:

– Genom att ha kvinnans perspektiv i fokus och studera bland annat vårdrutinerna runt förlossningar vill vi öka förutsättningarna för kvinnor att föda normalt efter ett tidigare kejsarsnitt, säger hon i ett pressmedelande.

Tendens inom obstetriken

Kerstin Sandell är docent och arbetar som lektor vid Centrum för genusvetenskap i Lund. Hon menar att det inte går att sätta likhetstecken mellan de ökande antalet kejsarsnitt och kvinnors fria val av födslometod:

– Generellt kan man säga att det finns en tendens inom obstetriken att förstå den ökande kejsarsnittsfrekvensen som framför allt beroende av kvinnors krav på kejsarsnitt. Och en stark tro på att alla beslut de själva fattar inom professionen är medicinska, eller medicinskt motiverade och därmed inte fokus för kritisk granskning.

– Läser man statistiken noga så är den största ökningen av kejsarsnitten medicinskt motiverade. Andelen där kvinnor önskar kejsarsnitt är i sammanhanget väldigt liten. Jag menar att obstetriken har ett allt ökande fokus på risk. I alla lägen kollar man riskfaktorer under graviditeten och också under förlossningen och lösningen på en risksituation är i nästan alla lägen ett kejsarsnitt. Så det finns starka interna dynamiker i professionen som gör att kejsarsnitten ökar.

Sverige ”gott exempel”

Sverige, Finland och Nederländerna har hög andel kvinnor som föder vaginalt efter tidigare kejsarsnitt, 45-55 procent, och utgör internationellt sett goda exempel.

– Internationellt varierar siffrorna mer. I till exempel Tyskland och Irland är det bara omkring 30 procent av kvinnorna som föder vaginalt efter ett tidigare kejsarsnitt, säger Ingela Lundgren, barnmorska och forskare vid institutionen för vårdvetenskap, Sahlgrenska akademin.

I projektets första del ska forskare i tre länder med hög respektive låg andel vaginala förlossningar efter kejsarsnitt intervjua kvinnor, deras partners samt läkare och barnmorskor för att kartlägga vad dessa skillnader beror på. I nästa steg testas ett nytt, program vid 15 förlossningsenheter i Tyskland, Irland och Italien, länder som alla har låg andel vaginala förlossningar efter kejsarsnitt.

– Syftet är att kvinnorna ska få bättre stöd men också kunna bli mer delaktiga i sin vård, bland annat genom ändrade vårdrutiner, nya tekniska program och utbildningsprogram, säger Ingela Lundgren.

Läkarna som bestämmer

Kerstin Sandell menar att fokus i projektet snarare borde riktas mot dem som arbetar inom förlossningsvården:

– Fokus i projektet verkar vara kvinnorna, en underliggande ton är att det är kvinnorna som gör att det är många kejsarsnitt – när det väl kommer till förlossning och val om kejsarsnitt eller inte så menar jag att kvinnorna inte har en avgörande röst. När läkaren säger att kejsarsnitt är det bästa så går de flesta kvinnor med på detta, av förklarliga skäl.

Kerstin Sandell anser att om man vill skapa bättre medicinska rutiner för att kunna öka andelen vaginala förlossningar så skulle man gå på dem som föder som inte tidigare har gjort ett kejsarsnitt.

– Det är där som man kan göra den stora skillnaden då det är vanligare att man föder ett andra barn vaginalt om man födde det första vaginalt.

I den sista delen av OptiBirth kommer samhällsekonomiska aspekter att studeras.

Grundlig genomgång önskvärd

Kerstin Sandell skulle gärna se en ordentlig grundlig genomgång av forskningen om risk och utfall för kejsarsnitt respektive vaginal förlossning efter ett tidigare kejsarsnitt.

– Samt omdirigera forskningens fokus till den obstetriska praktiken och se på hur deras medicinska kunskap och omhändertagande kan förändras i riktning mot att bli bättre på vaginala förlossningar utan att utsätta kvinnorna för påtryckningar och med bibehållen vårdkvalitet och bra utfall.

Kerstin Sandell understryker också att obstetrikerna är djupt oeniga om de ökande kejsarsnitten är ett problem, och om det är bra obstetrisk praktik att försöka öka de vaginala förlossningarna.

– När man letar evidens för vaginala förlossningar så brukar man ställa den lilla gruppen kvinnor som inte har några medicinska indikationer och gör kejsarsnitt mot en kontrollgrupp som inte heller har några medicinska indikationer och genomgår vaginal förlossning.

– Jag menar att detta inte är relevant i relation till den stora populationen kvinnor som föder vaginalt. Därmed framställs verkligheten som att kvinnor är drivande i ökningen av kejsarsnitten, med effekten att interna professionella dynamiker osynliggörs.