I tisdags meddelade Kommunal och Vårdföretagarna att de var överens om ett nytt kollektivavtal för anställda i privata vårdföretag. Kommunals avtalssekreterare Lenita Granlund sade i en kommentar att hon är ”oerhört nöjd med att vi nu har tagit det här första steget med att förbättra avtalet kring jourarbete”.

Annette Herold, fackligt ombud på ett privat LSS-boende, är av en helt annan åsikt.

– Jag är så ruskigt besviken. Jag förstår inte hur Kommunal kan säga att de är nöjda med avtalet! Det känns som ett slag i ansiktet – det här är inte ett dugg bra, säger hon.

Beroende av mannens inkomst

Annette Herold har kämpat flera år för att de nätter som hon och hennes arbetskamrater spenderar på arbetsplatsen – så kallad sovjour – ska räknas in i den totala arbetstiden. I nuläget tillbringar de anställda varje månad 40-50 timmar på arbetsplatsen utöver ordinarie arbetstid – till en timlön på drygt 36 kronor i timmen. Flera av dem som har sovjour har sett sig tvingade att gå ner i arbetstid för att orka jobba.

En av dessa är Kristina, som Feministiskt Perspektiv berättade om i början av sommaren. Hon ser inte de nya reglerna kring jourersättning som någon betydande framgång.

– Det är inte det vi har bett Kommunal att hjälpa oss med! Vi vill ha tillbaka våra timmar, säger Kristina.

Varken hon eller hennes arbetskamrater orkar vara på jobbet 200 timmar i månaden, själv har hon därför gått ner i arbetstid. Varje månad förlorar hon 4 000 kronor på det.

– Jag klarar mig tack vare att jag är gift och har en man, jag skulle aldrig klara det om jag var ensam, säger Kristina.

Enligt Kristina spelar det mindre roll att lönerna höjs med några hundra kronor när kvaliteten och arbetsmiljön på hennes arbetsplats är sådan att de anställda tvingas ta tjänstledigt för att orka göra ett bra jobb.

– Vi jobbar ju med människor och behöver vara tip-top för att de ska ha det bra. Det gör mig bedrövad att vi betyder så lite, vi som brinner för vårt jobb, säger Kristina.

Hon ser inte längre någon mening med att vara med i facket och kommer därför att lämna Kommunal.

Svårt få insyn

Annette Herold är kritisk till att det har varit svårt att få insyn i avtalsförhandlingarna. Kommunal har uppmanat sina medlemmar att skriva motioner om jouren – vilket de också har gjort – men Annette Herold upplever att hemlighetsmakeriet kring förhandlingarna gör det svårt att veta om deras krav tas på allvar. När hon ska beskriva vad hon känner kring det hela landar hon till slut i ordet maktlöshet.

Det finns dock delar av avtalet som Annette Herold tycker är bra – främst att arbetsgivarnas möjlighet att visstidsanställa begränsas till tre år. Den genomsnittliga lönehöjningen med 655 kronor per månad imponerar inte lika mycket. Annette Herold anser att det jobb hon och hennes arbetskamrater gör borde ge betydligt mer. Hennes egen lön ligger på 22 000 kronor för heltid, vilket är jämförelsevis högt.

– Vårt yrke är helt undervärderat, både sett till ansvaret och arbetsuppgifterna. Tragiskt nog är det så med ”kvinnoyrken”. Att sitta och trycka på en dator kan ju inte vara mer värt än det jag gör – kan jag tycka – men de tjänar 30 000-40 000 i månaden. Det är absurt, säger Annette Herold.

Lönehöjningen på 655 kronor kan inte heller kompensera för de nätter som Annette Herold tillbringar på jobbet varje månad. Hon har sex nattpass i månaden, vilket innebär 36 timmar på jobbet utöver ordinarie arbetstid – nästan en hel arbetsvecka.

Ingen större kostnad för vårdföretagen

Enligt det nya kollektivavtalet får personalen ersättning från första minuten i stället för efter 30 minuter om de väcks på natten. Till tidningen Kommunalarbetaren säger Vårdföretagarnas förhandlingschef Johan Mann att den förändrade ersättningen inte kommer att innebära någon större kostnad, vilket gör Annette Herold än mer förbannad. Hon drar sig till minnes Lenita Granlunds tidigare uttalande i Feministiskt Perspektiv om att sovjourvillkoren är ”orimliga”, och frågar sig vad som hände på vägen.

– Det känns som att de lägger sig platt. Just nu känner jag bara att facket, vad ska man ha det till?

Har du känt så tidigare?

– Nej. Förut har jag tyckt att det varit hyfsade avtal, det är just med jouren jag inte förstår hur de tänker. Jag tror att förtroendet för facket kommer att minska bland oss som har journätter. Folk orkar ju inte jobba heltid, men det känns som att Kommunal inte ser verkligheten, trots att jourfrågan kommer upp på vartenda arbetsplatsmöte.

Vad tror du det får för konsekvenser bland dem som har sovande jour, att det inte blev någon förändring?

– Jag tror att det kan bli svårare att hitta folk som vill jobba – och vi som redan jobbar orkar inte. Vissa av oss skulle gärna sluta på grund av det här, men så som arbetsmarknaden ser ut vet du inte riktigt vad du får, så det blir nog ingen massflykt. Men jag tror det blir svårt att få folk att jobba på sikt. Hur motiverar man unga att bo på sin arbetsplats men inte få betalt för det? säger Annette Herold.